Kinaklänningar och gaffel däremellan!

Men Anny - vad ska du med alla dessa boleros till???

Ahaa, men då förstår jag att inte terapi anses som den främsta lösningen. Tampas med det på senare år jag med (låter som jag lider av alla samlade problem i världen men så är det faktiskt inte.. ) och det var den största anledningen till att jag och sambon var särbo under några månader i höstas. Så där förstår jag precis, och vet att ingen terapi i världen hjälper mot hormonstörningar. Det konstiga är bara att jag inte ens förstod vad pms var i mina yngre dar, tyckte det lät som hokus pokus tjejer pratade om när de gjorde sig märkvärdiga. Men det kom smygande när jag närmade mig 30, uppenbarligen en hormonförändring (har ju heller inga barn) som vände upp och ner på livet förra året... :-/

Haha, jaaa, det kanske låter så.. Men grejen är ju att terapi egentligen inte "fixar" till en utan ger en alla verktyg att stå helt på egna ben och klara alla situationer man möter. Och det har terapin verkligen gjort, fast det kanske inte låter så vad gäller vår vigsel. Men livet är en working process och man är aldrig färdig. Och jag tar itu med det jag kommer inför, men just vigseln.. Där vill jag inte att det ska handla om rehabilitering. Om det låter logiskt?

Jag läser trädgård. Och det används ju som terapi och rehabalitering i sig på många håll i landet, fast min utbildning är en vanlig utbildning. Terapin får man på köpet, varken man behöver den eller inte. Men de gånger man pallrar mig iväg till skolan trots att jag knappt tar mig ur sängen brukar löna sig. Som igår.. Efter den hemska dagen i förrgår kände jag att jag var tvungen att gå till skolan igår eftersom jag var borta nästan hela förra veckan. Så jag stod i trumpen tystnad (är annars en ganska framåt person) och band tomatplantor i 4 tim och kände hur allt jobbigt rann av, rakt ner i sanden. Gick däremot med betydligt lättare steg. Men jag minns som du beskriver det, hur det var när det inte alls kändes som det "bara" är 150 poäng kvar. Men samtidigt så är du ju verkligen nära målet! Vilka kurser har du kvar? Och vilka läser du nu?

Boleros, tycker 3an och 6an!! Att snuffla i då... Vilket underbart uttryck förresten, det gillade jag! Har faktiskt en snygg myströja som är väldigt lik 3an, fast med tillhörande underdel då..

Daniiel - Hm, det där med hormoner är ju så skumt. Har flera som sagt till mig att det här med extrem pms blir bättre när man fått barn, då ställer kroppen om sig/ställer tillbaka sig. Jaha, skitbra att veta när vi troligtvis inte kommer få några.. Och som du berättar så kan det bli tvärtom efter man fått barn. Kroppen har sina outgrundliga vägar... Nu ska jag dock inte få det som att låta som jag har samma omfattning av pms som du, det var inte heller meningen att förminska din diagnos. Jag vet ju själv hur dumt det blir när jag hör folk säga att de "amen ba fick värsta panikångesten..." när jag vet att de de pratar om är inte alls samma sak som det jag upplever. Och samma här, min pms är helt klart peanuts jämfört med det du upplever. Bara så du vet, vill absolut inte förminska det du går igenom. Men lite förstår jag även om det inte är samma sak, men min pms var ett hårstrå ifrån att förstöra mitt förhållande. Och min destruktivitet har alltid gått i vågor med min pms, men det är ju en annan sak.

Nej, trädgårdsintresset är väl ungefär 5 år gammalt. Innan dess tog jag död på mina plastväxter.. Men att jobba med trädgård är lugnande och energiskapande på samma gång liksom. Skulle ha mkt svårt att bo så högt upp i landet som du gör tex, just för den skull. Jag går i ide när jag inte kan odla. Å andra sidan har ni ju mer ljus när det väl är ljust..

Aah, inte de roligaste kurser att välja mellan heller... Och att läsa på distans är ju ganska svårt, det tycker åtminstone jag. Vissa av mina kurser är oxå på distans och det är de jag är mest benägen att hamna efter i. Hm, synd att du inte kan läsa lite mer intresseinriktade kurser, det skulle väl göra det hela mkt enklare antar jag.. Jo, svenska gillar jag oxå, har läst allt som går att läsa där. Men det var några år sen.

Daniiel - men ändå.. Och jag fattar hur det känns när ens egna problem och känslor förminskas av andra så ville ändå säga det. Men måste ändå säga att jag tycker du är otroligt insiktsfull i vad du säger med att det är ok att man upplever saker på sitt sätt beroende på vad man upplevt och hur man är. Det är verkligen nåt att ta till sig. Du säger vad du tycker, är rak på sak (ibland väldigt rak på sak.. ) och säkert ganska hetlevrad gissar jag. Men jag tror du är ovanligt vis och oerhört omtänksam som människa och jag tror du skulle passa som handen i handsken som lärare. Inte för att vi känner varann men vi har vistats på samma forum länge och det är min uppfattning om dig. Är det det du helst vill bli alltså, lärare? När och hur tappade du gnistan/tron på att kunna bli det? I samband med den här diagnosen?

För jag hoppas att ingen diagnos eller depressivitet i världen kommer hindra dig, det bara saktar ner farten. Du kan fortf göra det om du vill... Men det du genomgått, med din dotter och dig själv så är en utbildning på sikt en fis i rymden i slutänden. Även om det känns helt kört just nu. Min värsta kris nånsin var för snart 4 år sen när jag läste på universitetet. Det var då jag började i terapin och jag sjukskrevs från uni. Jag var helt säker på att jag aldrig nånsin skulle sätta mig i en skolbänk igen, det fanns bara inte på min världskarta då. Och nu sitter här ändå, och det har aldrig gått så lätt, TROTS de dippar som kommer då och då..

Jag vill starta en handelsträdgård när jag är klar. Det är min dröm och just nu känns den läskigt nära! Men först ska jag läsa en trädgårdsutbildning till för att få mer på fötterna. Vår skola har både en högskoleutbildning på 1,5 år med inriktning för att driva eget och en floristutbildning. Ska söka båda och se vilket det blir. Hur det funkar med trädgård i lägenhet? Nää, det är ju det det inte gör... Det är väl skälet till att det går som det gör just nu. Förra året påtade jag ju för fullt på tomten. Nu, pga (helt krasst) min pms, så har jag ingen trädgård och det känns. Men skolan är räddningen. Sen håller vi på att iordningställa en liten odlingsplätt jag fått till förfogande. Men det är en bit kvar innan det går att odla på den...

Du kanske skulle starta brudklänningsbutik på nätet?

Mää, anny, överväger du verkligen randig jerseybolero till den där klänningen...??

Men fy, snön VRÄKER ner!

Anny skrev 2012-04-06 16:09:23 följande:

Här nere regnar det fortfarande. Men snön kommer väl till oss snart. Svärföräldrarna och svågern sa dock att det vräkte ner i tassamarkerna (ödeshög-mjölby)

Just you wait, Henry Higgins, just you wait... Det kommer! Här är det helt vitt på marken, några cm snö och det vräker så jag knappt ser grannhuset! :-O