En berättelse om kärlek - vi gör den tillsammans!

slår upp ögonen och sätter sig käpprakt upp. "Mina giraffer är borta!" utbrister han innan han dåsigt sjunker tillbaka i liggande ställning och åter sluter ögonen. Rut och sköterskan stirrar förskräckt på honom. "Det var värre än jag trodde", mumlade Rut för sig själv medan hon...

skulle kyssa henne i ren glädjeyra! Ruts dagdröm fylldes med rosa moln och glitterpuffar. Den kom dock till ett plötsligt stopp när sköterskan bromsade in häftigt framför porten till kliniken. "Nu gäller det", tänkte Rut. Jag ska ge honom den bästa hårtransplantation-/bulborttagningsoperation i manneminne! Om jag nu bara...."

fantisera lite om framtiden medan hon plåstrade om honom. Kanske skulle de en dag ha ett eget zoo? Zoo! Det såg ut som ett zoo hemma hos Rut! Hon måste hem och städa om hon någonsin skulle kunna bjuda över Staffan. Om hon ska gifta sig med honom kan det ju vara bra att han får träffa hennes barn. Tänk om de inte tycker om honom? Eller jo, vilket litet barn tycker inte om djuren på zoo? Inte för att Staffan var ett djur på zoo, men han kanske skulle kunna imponera genom att ge dom en VIP-runda efter stängningsdags? Det skulle gå hem.

På tal om att gå hem... "Vart bor du någonstans?", frågade Rut när hon hade virat det sista bandaget om huvudet på Staffan. "Jag bor alldeles runt hörnet", svarade han och pekade ut genom fönstret på en tegelröd fasad.

En stund senare hade Rut och Staffan bestämt att han skulle komma hem till henne och barnen på middag senare samma kväll, efter att han insisterat på att han inte alls hade ont i huvudet. Rut hade hastat hem och i huvudet hade hon gjort en lista över allt som måste göras. Städa toaletten, bädda sängen, dammsuga...! Rut blev allt mer stressad. Diska disken! Tvätta gräsmattan! Klippa bilen!

Fast viktigast av allt var ju att....