Blä, vill inte heta som svärmor!!!

Kan känna detsamma faktiskt. Men tycker samtidigt att jag tänker fel, frö jag vill ju heta som mina blivande. Suck! Men men som tur är behöver jag inte bestämma mig än.

Jag är inte heller så jätteglad över svärmor men man får tänka så att det är killen man gifter sig med, inte hans mamma.

Om namnet är fint så ta det. Och starta en ny del av familjen
Tycker jag iaf

Eller ta hans efternamn och ändra något i stavningen

Du blir ju inte en annan person för att du byter namn.
Och du vill ju heta samma som din blivande. Strunta i svärmor. Om man ska vara lite krass så kan man ju säga att hon inte kommer att finnas i all evighet.

Se det som en utmaning istället. Om fler än du ogillar din svärmor så kan ju DU vara den som vänder trenden till att bli positiv (alltså det som förknippas med namnet).

Usch, jag vet hur det känns! Jag har ett ovanligt, förvärvat efternamn, så det kan vi ju inte använda. Sambon har ett av de vanligaste son-namnen, och det gör att jag har haft väldigt svårt att förstå varför han varit så envis med att inte vilja skaffa ett eget, nytt namn till oss. Allrahelst efter ett större bråk för snart fyra år sedan. Han och jag hade bråkat, och han åkte hem till mamma och pappa och berättade precis ALLT som jag hade sagt om dem i vårt bråk...inklusive att jag inte ville heta "******-son" i efternamn. De svarade med att säga att jag inte skulle sätta min fot innanför deras dörr mer, och liknande... Och sambon ville avsluta vårt förhållande, trots att vi hade två barn tillsammans, och jag var gravid i v 19 med det tredje, mycket ivrigt påhejad av hans föräldrar, kan jag tillägga. Jag mådde så dåligt att jag hamnade på psyket, och sambon insåg att allt hade tagit väl stora proportioner. Vi lyckades lösa våra problem sinsemellan med hjälp av familjerådgivning. Men svärföräldrarna har aldrig låtsats om vad de sa, och fortfarande sitter en tagg i mitt hjärta. Hur lätt tror ni det är att bara åka dit och låtsas som om inget har hänt, när de inte ens har vett nog att be mig om förlåtelse? Ja, det är iaf vad jag tycker att de ska göra, ni kanske tycker annorlunda? Hursomhelst, så är det inte aktuellt att vi ska ta hans efternamn nu när vi gifter oss, jag har talat om för honom att jag absolut inte kan tänka mig det. Nu har vi bestämt att jag tar ett annat namn, före vigseln, ett som vi har hittat på själva...och sedan byter han till detta när vi gifter oss. För min del spelar det ingen roll att svärföräldrarna inte "lever för evigt" för de kommer  ju alltid finnas kvar ändå, om ni förstår? Min personliga uppfattning är dessutom att det är lite förlegat att man som kvinna ska släppa sitt namn, och utan ifrågasättande ta mannens. Om man inte är helt överens om vilket namn man ska välja, bör man definitivt överväga att hitta på ett nytt, tillsammans! Man startar ju ett nytt familjeträd, eller hur?

Hahaha, det var det roligaste idag :)

Jag skulle aldrig i livet dela efternamn med min svärmor. Vi ska hitta på ett nytt eget, och det kommer kännas som en jätteskön markering att jag och min blivande är en "egen" familj.

Jag läste inte allt, men TS:  
Du kommer inte heta som svärmor utan du kommer att ha samma efternamn som svärmor. Det är stor skillnad tycker jag. Om du nu har ett vanligt efternamn idag, så delar du förmodligen redan ditt efternamn med en hel del typer som på olika sätt är allt annat än trevliga, eller hur?  
Om du byter alla dessa människor mot en person som du inte gillar, så är det ju snarare än förbättring, statistiskt. Så om det är allt som står i vägen, tycker jag att du ska släppa det och byta.

Annars är jag inte den som propagerar för att man ska byta efternamn, då jag tänker behålla mitt. Men det har inget med min blivande svärmor att göra, för hon är en vänlig och omtänksam kvinna som jag kommer väldigt bra överens med. Men jag vill helt enkelt behålla mitt efternamn. TS däremot verkar ju egentligen vilja byta, så om svärmor är det enda som hindrar så säger jag; skit i henne! 

Mitt och min svärmors förnamn låter i princip precis likadant och vi hör ofta fel när någon ropar osv... jag är inte överförtjust i min svärmor (drama drama...) men jag vill ha min blivandes efternamn ändå. Vi kommer nästan att ha identiska namn, men samtidigt känner inte jag att det knyter mig till henne mer än något annat. Du tar inte hennes namn, utan hans. Och så är det med det =)

Jag har tänkt samma tanke som du ett antal gånger.
Vi har exakt samma problem (eller rättare sagt jag)
men det får man kanske leva med.. suck :)

Som många andra skrivit; Du kommer att ha samma efternamn som DIN MAN, att han sedan har samma efternamn som sin mamma är väl en bisak?

Annars kan inte jag se att det skulle betyda något speciellt om du behöll ditt efternamn oavsett om det är ett vanligare namn eller inte. Varför skulle det bli uppenbart att du inte gillar svärmor bara för att du inte tar hans efternamn? Om någon inte byter efternamn räknar jag med att den personen har ett själ av typen:

- Jag är ju Anna Andersson - mitt efternamn är en stark del av min identitet och jag vill inte byta
- Jag vill inte byta bort min älskade mammas/pappa/farmors/... (som då ofta inte finns längre) efternamn 

För mig skulle själet att någon inte vill heta samma som svärmor inte ens dyka upp i hjärnan förrän jag läste denna tråd. Jag tror att du oroar dig i onödan! 

Nu kommer jag bra överens med min svärmor så vet inte hur det känns för dig iof men det är ju din mans namn du tar, vad hon heter är väl inte relevant över huvud taget? Jag har knappt reflekterat över att jag heter samma namn som min mans familj. Vi är ju en egen familj som heter det nu :)

Har absolut inga problem med svärmor, däremot känns det lite motigt att behöva heta samma som exfrun...

hm jag o min svärmor är inte heller de såtaste vännerna kan man lugnt säga, hon som blev så arg på mig för att jag skickade ut en inbjudan till henne o svärfar

hon har inte pratat med mig på ca 6veckor nu, men jag har slutat bry mig, det är hon som mår mest dåligt av den dåliga stämmningen.

jag hade som ogift ett son-namn när jag gifte mig första gången fick jag ett efternamn som INTE var ett son-namn

Nu när jag gifter mig igen kommer jag att få ett son-efternamn igen, känns lite bläkigt men jag kan ju inte behålla mitt nuvarande efternamn o sen gå o gifta mig med en som heter nått med son-namn i efternamn.

vi har sagt som så att så småningom ska vi hitta på ett eget efternamn o ansöka hos patent o registreringsverket tror jag man anmäler nytt efternamn till.

min svärmor heter blalaba i förnamn, blablabla i mellan eftrernamn o blablabal i efternamn som hon fick när hon gifte sig med svärfar.

så nu kommer jag att få heta blablabla i efternamn så länge iaf.

men det får väl funka det med då det är deras son jag gifter mig med inte med svärföräldrarna.

men jag förstår hur ni tänker iom att jag känner likadant 

Kom överrens om ett nytt gemensamt och ansök om det, kan väl inte vara så hemskt. Om nån frågar så säg att ni ville skapa ett nytt skott i familjeträdet..blir de sura så låt dem, lättare att ignorera, det är ert liv inte deras.

Eller gör som jag, lägg till din blivandes efternamn som mellannamn och behåll ditt eget som efternamn,
så kan du äta kakan och behålla den, typ. ;) 

ja så skulle man kunna göra att behålla det gamla o ha som mellan-namn men vi har redan skickat in papperen på att jag ska byta efternamn.

fast jag känner att jag vill ha bort mitt nuvarande efternamn då jag bara förknippar det med mitt ex o hans våldsamheter.

däremot ska mina två barn som jag har tillsammans med det våldsamma exet behålla sina efternamn som de fick genom honom.

Så det blir jag bara jag som byter efternamn, då våran gemensamma nämnare redan har sin faders efternamn.

äh vad flummigt detta blev men hoppas ni fattar vad virrpannan jag menade