Äktenskapsförord, hur tänker ni?!

Vi skriver äktenskapsförord.

Jag tycker att enda anledningen att säga nej till ett äktenskapsförord är när man gifter sig för pengarna. Och vi gifter oss enbart av kärlek och inte pågrund av varandras ägodelar.

Om vi ska gifta oss så vill sambon att vi ska skriva äktenskapsförord.... Känner mig en aning negativ till det hela då jag eg tycker man kan dela på allt då man ingår äktenskap men samtidigt så har vi alltid haft relativt separat ekonomi eller hur man ser det. Vi köper gemensamma saker ihop till hemmet och barnen men har också egna pengar och sparkonton. Där är det för tillfället väldigt ojämnt då jag studerar Just nu medan sambon arbetar (men då betalar också sambon majoriteten av utgifterna). Det vi har pratat om är att han vill ha ett eget separat sparkonton som inte inräknas i ev bodelning osv. Även framtida arv som fastigheter, detsamma gäller för mitt sparkonton, arv mm. Så jag vet inte riktigt hur det hela skulle utfalla vid ev skillsmässa? Hur har ni andra gjort och tänkt kring det hela? Goda råd mottages gärna!

Det är lite trångsynt att tänka att äktenskapsförord innebär en framtida skilsmässa. Folk som inte skriver äktenskapsförord skiljer sig dem också. Jag har full förståelse för det sunda förnuftet ett äktenskapsförord innebär. Kan dra ett ex: min killkompis (en jättesnäll kille) gifte sig för en massa år sen med en tjej som bara har pluggat under deras äktenskap. Dem fick 2 barn, HAN köpte hus åt dem, HAN betalade hyran, räkningar, mat, HAN köpte bil osv. Hon stod inte för nåt ekonomiskt under 7 års tid. I vintras ville hon skiljas och nu ska hon få hälften av pengarna när han säljer huset. Han får inte ens bestämma mäklare eller vem dem säljer huset till för hon står skriven på huset och hon krånglar som fan just nu. Varför ska hon som inte betalat en endaste krona under 7 år ha rätt till pengarna??? Massa strul för att dem inte skrev äktenskapsförord. Han säger att hon alltid sa förut att hon inte ville ha nåt vid en skilsmässa, nu känner han knappt igen den giriga person hon blivit. Det är orättvist det min vän går igenom nu tack vare sin exfru. När folk träffas och gifter sig säger folk så "jag kommer aldrig va så hemsk vid en skilsmässa" men när saker går åt helvete blir folk arga och giriga. Tänk på det alla ni som tycker äktenskapsförord är nåt negativt.

Vi har båda två varit gifta förut och för oss var det självklart att diskutera äktenskapsförord. Vi kom fram till att inte skriva men jag tycker att det var väldigt viktigt att vi hade den diskussionen. Vi har båda särkullbarn och har ett sparande som ärvs av våra respektiva barn, så att vi skyddar dem på det sättet. Min blivande har ett aktiebolag och vi diskuterade om hans bolag skulle undantas men vi kom fram till att han inte skulle göra det utan att det ska ingå i ett gemensamt bo vid dödsfall. Vi har mestadels diskuterat dödsfall eftersom det är då barnen blir inblandade.

Eftersom vi båda har skilt oss en gång är jag inte orolig för bråk om pengar om vi går isär. Ingen av oss har tidigare bråkat om det. Samtidigt anser jag att om man gifter sig med varandra så gifterman sig också ekomomiskt och har ett gemensamt åttagande. Om den ena tjänar mer än den andra kanske man bidrar på andra sätt till boet.

Hursom helst tycker jag att man måste diskutera innan man gifter sig hur man ser på ekonomin. När jag gifte mig första gången trodde inte jag heller att jag skulle skilja mig, men så blev det.

Så du har ingen hemförsäkring, för ert hus kommer ju aldrig att brinna? Använder aldrig bilbälte för ni kör ju så säkert och kommer aldrig att krocka? Ett äktenskapsförord är ju samma sak, en försäkring... om inget händer så har den heller ingen betydelse. Om något, Gud förbjude, så slipper man tråkiga diskussioner kring det förordet gäller.

En jag känner ville ha ett äktenskapsförord kring en tavla han ärvt. Den var inte värd jättemycket pengar, kanske 15 000, men hade gått i släkten i flera generationer och den hade ett enormt affektionsvärde för honom. Hon skulle skriva på äktenskapsförordet "snart" sa hon, men det blev aldrig av. Några år senare var hon otrogen och han ville skiljas. Det blev ett enormt gräl kring denna tavla, och hon var enbart ute efter att skada honom då hon visste att den betydde mycket för honom. Nu fick han den till slut ändå - han köpte ut den - men han är fortfarande förbannad för att han lät henne komma åt honom på det viset...

Av dina inlägg att döma verkar du inte vara över 30 i huvudet i alla fall. Det är sjukt naivt att tänka "Det händer aldrig oss, i nöd och lust, jag skulle aldrig....bla bla bla". Det kan du hoppas och tro men aldrig VETA. Ingen VET vad som händer i framtiden, så är det.  Om ni har exakt samma inkomst, och äger exakt lika mycket, då är ju ett äktenskapsförord onödigt. Men allt handlar inte om pengar, skulle du ärva något grej som betyder mycket för dig men som inte är värd något i mina ögon så kan mycket väl den saken bli anledning att det blir bråk vid en ev. skilsmässa.

Du förstår väl att 99% av alla som gifter sig aldrig kan tänka sig skilsmässa, otrohet, missbruk eller annat från sin blivande. Men din (blivande) man är alltid en egen individ och vill han vara otrogen så är han det, vill han skiljas så gör han det. Och det kan du aldrig förutse.

Om jag förstår det rätt så äger också HAN en bostadsrätt?! Det betyder ju i så fall att han bör ha en större förmögenhet än du? Eller? Det kanske är den du vill åt vid en skilsmässa :-P

Sen har ni inga barn. Ett förhållande får en av de största prövningarna när det kommer barn i bilden. Ni har kanske inga erfarenheter ännu av lite motgång, sömnlösa nätter etc, som ibland leder till skilsmässa.

Det är iaf naivt att tänka som du gör och visar på lite livserfarenhet som du har i din lilla bubbla där alla nära och kära gifter sig med varandra och aldrig skiljer sig.

Hur mycket förmögenhet vi har angår endast bara oss och vårt förhållande. För din egen nyfikenhet eftersom du nämnde ordet "förmögenhet" så kan jag tala om att vi har lika mycket på våra respektive sparkonton. Jag bryr mig inte om saker som man ärver, det är bara saker. Jag älskar min man över allt annat och skulle inte bry mig om han skulle ta alla mina pengar!! Pengar är ändå pengar och det går att tjäna ihop de igen genom att jobba.
Ett förhållande är däremot mer värt för mig än pengar och alla saker i världen!
Det du skriver om min ålder är orelevant.

det finns inga "perfekta" förhållanden, ni ser dessutom saken från två olika synvinklar. Har ett par i bekantskapkretsen som varit tillsammans i 10 år och de tyckte också att deras förhållande var perfekt. Tills hon får en ny kollega och blir upp över öronen superförälskad och lämnar sin man bums. Hade du sagt det till dem två veckor innan det hände hade de skrattat åt dig. Inget är dig givet.

Vårt förhållande är inte perfakt men jag trivs superbra, med öppna ögon. Vi har både bra och dåliga sidor båda och ibland är vi sjukt irriterade på varann. Men jag kan inte förutsätta att det håller, och det gör jag inte. Däremot tänker jag jobba för att det SKA göra det och det tänker han också göra.

Pengar är iofs bara pengar. Men står man med stora skulder, kanske hos kronofogden, pga att man fått problem efter en skilsmässa så inser du nog att det ändå är mkt som är beroende av pengar. Om du inte kan skaffa telefonabonnemang, hyreskontrakt eller dylikt pga anmärkningar så är det inte kul. Om du står som medlåntagare på ett gemensamt lån som din exman plötsligt slutar betala på så blir du plötsligt ensam ansvarig om du inte själv vill dra på dig anmärkningar.

Du älskar din man över allt annat nu, men OM (jag säger inte när) något skulle hända som ändrar den saken (och det KAN hända ALLA, oavsett vad du vill tro) så kan jag lova att du skulle bry dig om han tog alla sina pengar. Nu kanske dina släktingar inte har några pengar alls eller saker som betyder något öht för dig, men jag vet vad en bitter skilsmässa kan göra med folk. Då kan exets mormors gamla virkade duk plötsligt bli hårdvaluta och något som inte är värt en spänn är plötsligt ett effektivt sätt att jävlas på.

Så... pengar är inte alltid bara pengar i alla situationer. Din ålder är iofs irrelevant, men du resonerar väldigt naivt och omoget.

Nej, livserfaret. Till skillnad från dina inlägg.