Till er som gifter om sig

Håller med Willow.

Jag gifte mig vid 20  och det var för ungt,  man hade inte riktigt lärt sig vad kärlek är och vad man behöver ha med sig i ryggensäcken för att klara ett äktenskap.  Att min make var en  man med dålig självkänsla, stort ego och extremt svartsjuk  gjorde ju inte  äktenskapet lättare.  När  jag skilde mig trodde jag att  jag var förbrukad som kvinna och jag skulle förbi ensam.

Gissa om jag  fick fel.
Jag hittade ju mannen som jag drömt  hela mitt liv, jag skulle kanske trott på mina drömmar  från början. ;)
Då när vi gifte oss förra året  var festen eller klänningen inte viktig, det viktiga var framtiden med varandra och  det var  vi koncentrerade oss på.

Vi startade ju från lite fel ände men både  han och jag var medvetna om att  ett bröllop är inte lösningen på allting utan början  på ett livslång  äventyr.   Vi har satsat mycket  för att komma hit, det är  värt mödan  och vi vet att om vi inte pratar med varandra så går det åt fanders, vi vet att det blir inte roligare än man  gör det och vi måste ägna tid åt   varandra för att vi båda ska växa i kärleken.
Och så både han och jag lärt oss av våra misstag och vad vi vill ha ut ur livet.