Trodde inte detta skulle drabba mig...
Ja, vad är det med just bröllop som tar fram såna trista sidor hos folk! Plötsligt har alla en massa åsikter om hur det ska vara, och att göra på nåt annat sätt än just de har tänkt sig är fullständigt otänkbart.
Jag trodde också vi skulle slippa tjafs och att de historier man läser här på BT drabbar andra med knäppare familjer än vi. Tills jag pratade med min mamma. Då började det komma "Jaså, ska ni inte...?".
En formulering i inbjudan (som vi checkade av innan vi beställde eftersom hon är en av dem som ska ta emot anmälningar) fick henne att fullständigt flyga i taket. Vi har nämligen förstått att en del blir väldigt upprörda om inte deras barn får följa med, så vi hade skrivit en lite humoristisk formulering om att festen är för vuxna, men i kyrkan är alla välkomna som kan sitta någorlunda tysta och stilla. Vi har ju inget emot just barn, det är bara det att vi inte vill ha några gäster som springer omkring och skriker i kyrkan oavsett ålder. Men denna poäng gick tydligen helt förlorad för henne, hon och hennes man blev JÄTTEUPPRÖRDA över en sån tillsägelse, och mannen hotade med att inte komma. Seriöst, jag fattade inte att det var så viktigt för dem att få springa omkring och skrika i kyrkan, men ok, eftersom formuleringen tydligen KAN missuppfattas ändrade vi den.
Sen nämnde jag att vi funderade på att skippa presentöppningen eftersom det är det absolut segaste och tråkigaste jag vet på bröllop, men eftersom en del väldigt gärna vill vara med och se när man öppnar presenterna skulle vi ha presentöppning hemma hos oss nästa dag och bjuda på lite enkel lunch till alla som ville vara med. "Jaha... men jag skulle nog bli lite snopen om man kommer med en present och så öppnar ni inte det..." "Jo, men det gör vi ju, och alla som känner så kan ju komma till oss nästa dag!". "Jamen då kanske folk redan har åkt hem och inte kan vara med": "Det är väl i så fall deras val, vilket de prioriterar? Så länge de vet om det i förväg?". "Nja... jag vet inte jag. Det där får ni allt tänka efter lite om."
Och "Jag har varit och provat klänningar!" "Jaha, men tänk på att det inte är klänningen som ska synas utan bruden. Tänk på att ta nån som är lite enkel och neutral".
Ok, mamma vill att jag ska ha en enkel, blivande maken vill att jag ska ha en riktig prinsessmaräng, är det nån som är intresserad av vad jag själv vill ha???
Ett tag fick det här mig att tappa lusten till planeringen helt, jag började noja över att våra val kanske inte "duger" och att det kanske inte bara var min mamma som hade så bestämda uppfattningar utan att flera gäster skulle bli missnöjda och tycka att vi gjorde fel med än det ena, än det andra. Det började kännas som ett minfält där varje litet val skulle kunna leda till att någon gäst exploderade och ställde till en scen.
Sen blev jag arg och tänkte att "Men va fan, vi gör så gott vi kan, vi försöker välja saker som vi vill ha, som kommer att vara bra för gästerna, och som får plats i vår budget. Om någon hade föredragit prinsesstårta för att de tycker det ska vara det på bröllop hoppas jag innerligt att de är väluppfostrade nog att hålla den åsikten för sig själva, och lyckas de inte med det är det bara att beklaga deras brist på uppfostran och själv njuta av chokladtårta!" Det är inte så lätt att hålla andras åsikter ifrån sig, men jag tror man måste, annars blir man ju galen om man ska försöka göra alla nöjda.
Nu står vi precis i begrepp att skicka ut inbjudningarna, så det återstår att se hur det funkar med OSA och den större bekantskapkretsens åsikter och idéer om vårt upplägg, men det är bara att hålla tummarna för att de allra flesta fattar hur de ska bete sig!
