Tänka positivt

Ok... 
----------------

Själv vaknade jag med nackspärr i dag. Jag har en hel helgs jobb framför mig och jag kan inte bli sjuk nu eftersom alla som kan jobba redan jobbar (en stor dans-helg på hotellet) och övriga är inte ens i stan. Jag måste städa ut det sista i mammas lägenhet som inte blev gjort av tjejen som skulle städa. Och jag kan inte hitta min vetevärmarpåse.
*suck*
Men å andra sidan så är det mesta redan städat i lägenheten i alla fall, jag har inte de värsta passen på jobbet och en varm och go hund i knäet är nästan lika bra medicin som en vetevärmare runt nacken  
Och sen kommer min vecka där jag inte har några tilldelade pass utan bara jobbar om nån blir sjuk, så då har jag tid att kurera mig utan att tappa några timmar för det  

Vi bjöd in massa vänner och jobbarkompisar till haloweenfest i dag, men en efter en tackade nej. Alla var upptagna med något annat. Förutom ett par som inte ens svarade. Den enda som tackade ja var brorsan. Så för en vecka sen så ställde vi in festen.
Brorsdottern har precis fyllt 7 år så vi bestämde oss istället för att gå ut och äta nåt gott på en riktig restaurang (men lite mer avslappnad, där många barn äter också).
Även om det inte blev "fest" så blev det en jättebra kväll.

Dessutom så hittade jag ett par helt underbara byxor i lite cargo-modell som sitter helt perfekt och dessutom är underbart sköna, jag hittade också två tröjor, en T-shirt med lite silverfärgat mönster samt en i ett tunnt stickat material med draperad urringning och pingvinärm med asymetriskt avslut vid armbågen.
Jag som aldrig hittar några nya kläder som sitter bra  

Men i dag föll liksom allt på plats kändes det som  

Fick ett nattpass på jobbet (natten mellan lördag och söndag) denna vecka. Jobbigt att vara vaken en natt när man inte är van. Men hellre det och få lite mer pengar i lönekuvertet än att sova en natt och vända på varenda slant nästa månad

Sitter på jobbet och mår riktigt illa. Typ spysjuk. Känns som att jag ska svimma nästan.

Men på den positiva sidan så är det ju bara ca 4 timmar kvar innan jag får gå hem

Lite blandade känslor inför min positiva nyhet faktiskt...
Jag får hoppa in några timmar i morgon på en annan avdelning på jobbet. Och jag behöver verkligen timmarna...
Men i dag fick jag riktigt rejält ont i ena vaden + att det har varit väldigt mycket på jobbet nu i eftermiddag / kväll så jag har inte kunnat vila benet något. Så visst ska det bli skönt att jobba i morgon, men det ska bli lika skönt att det är över sen så jag kan vila benet lite

Snöar kraftigt i dag, och även om jag ogillar snö så passar det perfekt i dag eftersom vi är bjudna på Julmiddag på en fin restaurang i dag. Makens jobb står för filolerna. Till och med taxin dit ska dom betala.

Det här kommer nog att bli långt...

Jag har varit på samma jobb i 7 år nu, men utan att kunna få en fast tjänst. Jag har varit på flera olika avdelningar (parallellt med mitt huvudjobb så att säga) och även om jag älskar jobbet i receptionen så har jag inte riktigt älskat sättet som vissa saker sköts på.

Exempelvis: En kollega fyllde 39 och dom ringer mig 2 dagar efter bröllopet och frågade om jag ville vara med och skramla till en present åt denne. Medans jag inte ens fick ett vanligt vykort med "grattis".
Och massa andra såna småsaker. Jag har varit den som hållit ordning, strukturerat upp mm mm. Jag hade precis rensat bland massa gamla papper och i samråd med chefen så hade jag sparat allt som gällde vårt dåvarande bokningssystem trots att vi skulle byta system någon vecka senare. Någon vecka efter vi bytt system så kommer en ny tjej in från ett annat hotell och tycker att vi har massa skräp överallt och hon får i uppdrag att organisera upp (öhm?) och slänger allt som jag sparat i samråd med chefen - vilket hon sen får officiellt beröm för.
Jag har känt mig som en slagpåse och hackkyckling, men alla våra underbara hotellgäster och kollegor från andra avdelningar (vissa från min avdelning också givetvis) har gjort jobbet värt att gå till ändå.
Men nu i förrgår kom droppen som fick bägaren att rinna över. Och jag sa upp mig!

Knappt en reaktion från de två chefer jag har, mest "ok glöm inte att skriva på papperna bara"...

I går, efter att jag haft ett ordentligt sammanbrott i förrgår... Så pratade jag med cheferna på alla andra avdelningar och berättade att jag sagt upp mig från receptionen men att jag gärna jobbar hos dom.
Och en av avdelningscheferna sa "får man göra en segerdans?"
Hon blev så glad att jag vill jobba hos dom. Och att hon nu har mer tillgång till mig än vad hon haft förut och det kändes riktigt riktigt skönt.

Den andra avdelningschefen sa att "Men vad faan. Fattar dom inte vad dom förlorar? Dom borde be på sina bara knän att du ska stanna. Jag ska se vad jag kan hitta åt dig, för vi tar emot dig med öppna armar eftersom du är en sån resurs".

Vilken underbar känsla. Jag är inte den där snigeln man råkade trampa på, den där icke önskvärda personen som man hoppas bli av med men aldrig lyckas... För det är den känslan jag haft på sista tiden.
Jag kan förstå på sätt och vis att det kanske har varit lite obekvämt för dom att ha mig där eftersom jag har gjort så mycket och så mycket har hängt på att jag gör saker. Och ändå kan dom inte erbjuda mig en fast tjänst eftersom det inte finns några att erbjuda ifall att ingen annan säger upp sig. Så det finns väl ett visst obehag att - om jag försvinner så sitter dom i skiten. Så på sätt och vis vill dom väl bli av med mig så att andra måste ta tag i saker och ting så dom inte är så beroende av en person. Samtidigt som dom inte vill bli av med mig.
Det här gör säkert att dom inte vet hur dom ska förhålla sig till mig och då hamnar vi i ett vacuum där dom inte vet hur dom ska behandla mig.
Men ändå...

Från förtvivlan och en desperat åtgärd. Till lycka och framtidshopp på 24 timmar.
Så nu tänker jag positivt på framtiden igen

Tack
Glömde bort den här tråden, eller rättare sagt jag fick så mycket i andra trådar att den här halkade ner i glömskan på sidan 2 hos mig *hihi*

Fanns visst fler än jag som funderade på att säga upp sig märkte jag när jag kom in i dag för att vara med på brandutbildningen. Så vi får väl se vad dom står med för kompetens om även denna tjej försvinner sen.

Hämtade ut min julklapp i dag, en matkasse för julen med lite smått och gott.
Blir lite bökigt att frakta det med dit vi ska fira jul, så en "vanlig" present hade kanske varit bättre på så sätt. Men såna här är nästan roligare
Det känns liksom som om någon har tänkt till lite och inte bara har köpt nån standardgrej.
Snön kom också (i mängder) så nu ser det ut att bli en vit jul också.
Med andra ord. Allt ser ljust ut - av många anledningar

Nu kan det bara bli bättre

Sådär då, sista passet i hotellets reception är över.
Bitterljuvt måste jag säga.

Jag kommer ju fortfarande att gå till samma arbetsplats, men ha andra sysslor.
Det som känns skönast är att jag äntligen valde min hälsa och mitt välmående före ett jobb där jag bara fick skit

Drar upp denna tråd igen...
Kände att jag ville dela med mig av att allt inte behöver vara förlorat för att man får ett negativt besked.

Har dragits med yrsel länge. För några år sedan gjordes en magnetröntgen av huvudet också men dom hittar inget (eller jo dom hittade väl det som ska vara innanför pannbenet, men inget felaktigt - bäst att förtydliga )
Yrseln har sen kommit och gått i perioder. Men nu är den så illa igen så jag har svårt att gå så jag åkte till doktorn.
Han var väldigt fundersam över att förra vårdcentralen inte skickat mig till en neurolog då min mamma hade MS och att jag har tydligen nedsatt känsel och reflexer i vänster ben och fot. För han tror att jag kan ha MS jag också...
Kände mig helt kraftlös när jag fick höra detta. Ville bara lägga mig och dö typ.

Medans jag sitter och väntar på min skjuts så ringer telefonen.
Det är ett hotell i Stockholm (bor i Borlänge) som AF beordrat mig att söka till.
Dom undrar varför jag söker till Stockholm när jag bor i Borlänge. Jag är ärlig och säger att det är AF som hänvisat mig att söka, men att jag skulle kunna tänka mig att veckopendla. Typ jobba 7 dagar - vara ledig 5.
Och hon talar då om att dom börjar intervjuerna nästa vecka och återkommer i slutet av denna eller början på nästa för dom vill nog kalla mig till intervju i alla fall
Ok nu kan jag kanske inte ta jobbet i alla fall. Det funkar inte med vår hund och sånt. Och jag tror inte att jag får det heller... Men att dom var intresserade av mig trots detta gör ju att jag får en riktig egoboost...
Någon vill ha mig...
Jag är önskvärd på arbetsmarknaden...
Yes.. livet är inte slut än alltså...

Det är redan så mycket jag inte kan göra - pga andra skador...
Så yrseln är ännu ett hinder att överkomma.
Men allt går, och man är mer anpassningsbar än man tror

Tack TheD
Nu börjar semmelsäsongen komma igång så vi får väl träffas och ta en temla eller två

Grattis till framgångarna med tårtan Mahy och tack för dom snälla uppmuntrande orden till både dig och Misswert

Positivt tänkande var det ja...
Det glömmer man ofta mitt i all stress (oavsett om det är bröllopsstress, julstress eller vad annat det kan vara).

Jag har 8 månaders (?) provanställning på mitt jobb, och vi har extremt höga säljkrav. För mig är det orimligt höga... Jag förstår att mitt jobb är att sälja kläderna i affären. Men jag tycker inte att jag ska pressa så hårt att personen går hem och ångrar sig.
Jag försöker få personen som handlar att gå hem och känna sig jättenöjd och ångra att den inte handlade även dom där andra tröjorna/ byxorna som jag visade - och komma tillbaka... Det är mitt mål liksom. Kanske därför jag fick 100% på mystery shopper förra månaden  
Men hur som helst så sitter jag ju defenitivt inte säkert på mitt jobb. Har bara jobbat ca 3,5 månad än av dom där 8 och mycket kan alltså hända än...

I dag efter magnetkameraröntgen så fikade och lunchade jag hemma hos en fd jobbarkompis.
Hon berättade att hon kanske kommer att få jobb som avdelningschef på ett hotell i samma kedja som vi båda jobbade på tidigare (eller ja hon gör fortfarande det men inte det hotell vi jobbade på tillsammans).
Och i så fall vill hon få in mig där också...
Och även om det bara är löst prat än, vi vet ju inte ens om hon får jobbet. Så känns det roligt att tänka på. Det blir liksom ett litet ljus i mörkret.
"Någon vill ha mig" liksom... 

Vad är ditt ljus i vintermörkret? 
 

Ja det är rätt bra att få leta efter positiva saker ibland FruW 

Låter som en bra start på helgen.
Hoppas det går bra och du får fast anställning också  

Drar upp den här tråden igen...

Hotelljobbet jag nämnde 3 inlägg upp (2 från mig då) är mitt.
Jag jobbar extra på det hotellet nu och har gjort sen slutet av Februari  

Och med bara en månad kvar på provanställningen så har jag inte hört något om att jag inte ska få vara kvar.
Det enda orosmolnet är väl att dom har utlyst en till tjänst (dom drog ju in en förut och min kollega som ju började samtidigt med mig fick gå då). Men vi har haft en tjej som jobbat rätt mycket även om det bara varit extra vid behov, som ska gå hem och vara mammaledig nu. Och om det är en "tjänst" som ska utlysas så tror jag inte att dom får lägga ut på mindre än 50% även om dom inte behöver erbjuda 50% sen i slutänden...
När jag frågade lite försiktigt om det var min tjänst eller om det är hon som jobbat extra som vi måste ersätta, så var det klart att det var hon som jobbar extra.
Sen får vi väl se... Det kan ju hända att dom får in en supersäljare som säljer betydligt mer än mig. Och i så fall får jag väl kanske gå när min provanställning är över.
Men jag tror inte det...
Och skulle det vara så illa så verkar det som att dom vill att jag jobbar mer än jag kan just nu på hotellet. Så jag står ju inte helt utan jobb i alla fall  

Mitt stackars finger (vigselringsfingret) som jag haft sådana problem med i över ett år nu har varit på magnetkameraröntgen i dag. Och jag fick ju då följa med förståss... Kan ju inte släppa iväg stackaren själv 
Jag hoppas att ortopeden svarar snabbt på om hon ser något på röntgenbilderna nu (syntes inget på skelettröntgen och inget på ultraljudet) så jag får veta om det blir en ny operation eller om vi kan gå vidare till mina fötter nu och kanske få ordning på dom till slut