Åh jag känner också igen mig! Vill jättegärna börja rida igen, men inte på ridskola. Och jag är alldeles för osäker för att kunna vara medryttare; jag klarar mig inte själv! Drömmen vore ju någon som kan vara med mig när jag rider. Men hur många såna finns det liksom? :)
Idag vågade jag mig upp på hästryggen igen!! Det gick riktigt bra, men det var väldigt läskigt att galoppera... hur kan det va läskigt, man har ju gjort det hundra gånger förr?!?! Men hästen började dra upp huvudet så jag avbröt galoppen, och vågade inte prova igen.... Är lite besviken, men hur duktig man är sitter ju inte i om man galopperar, försöker jag intala mig :) .... jag klarade framdelsvändning och skänkelvikning och instruktören berömde mig för att jag hade så fin sits!
Jag ska ta upp det här igen, jobba i skritt och trav tills jag känner mig säker igen!
