Ahhhh!!! Hur tänker folk?!

Kan du prata med dem? Be dem betala för att de inte kommer (typ skrämmas lite)?

Är de de själva som tackat ja eller är det deras föräldrar? Det är inte säkert att de faktiskt förstår hur stor grej ett bröllop är och hur mycket jobb som ligger bakom. Ett av de första bröllopen jag var på var när jag och min kille precis blivit tillsammans. Det var hans mamma som tackade ja åt oss (hon utgick nog ifrån att alla var inkluderade i inbjudan - i efterhand undrar jag om brudparet verkligen menade att vi alla skulle komma) och jag hade ingen koll på någonting alls och dök upp i helt fel klänning. Jag skäms än i dag för det, men poängen är bara att det kan hända att de helt enkelt inte fattar vad ett bröllop är och vad det innebär.

Ta ett snack med dem, det är nog det bästa. Och ja, man får vara arg över folk som gör så. 

Jag instämmer helt och fullt!
Jag har en 23-åring!!!! som gäst som nu velar om han "kan" komma eller inte pga att han kanske får besök från kompisar som eventuellt kommer hit från USA.
Vi har också bordsplacering och min toastmadame rycker och sliter i den för att hon vill ha in den i festprogrammet. Jag kan inte lämna den ifrån mig nu pga att den här killen inte kan bestämma sig.
Om han visste att de kanske kommer varför tackade han då ja till bröllopet?
Om han tackade ja till bröllopet varför bjöd han då hit dem? (Vilket han tydligen har gjort har jag fått veta)
Bröllopet har han vetat om i 1 år och ändå kan han inte planera!?

Det där du skriver om att man måste lära sig att ta ansvar håller jag med om heeeeeeeeeeeeeeeeelt!!!!
Det är skitfrustrerande när folk är så nonchalanta och inte inser vilket arbete det ligger bakom.
Jag har fått höra "det löser sig" "det är väl inte så noga" m.m. i all oändlighet nu. 

De har erbjudit sig att betala, men det är ju inte pengarna som är det värsta. Dels är det tråkigt att det blir en massa hål i bordsoplaceringen, dels känns det som ett hån mot all den ansträngning vi lagt ner. Vi har ju bland annat tänkt på hur vi kan plscera dem så att de ska ha trevligt.

Vem som tackade ja vet jag inte, men jag antar att man pratar om sånt här i familjen. Den som ringde och meddelade var killarnas mormor!

Så är det säkert... och det borde killarnas mor (som är gift) och mormor kunna tala om för dem!

Jag tycker iofs att det verkar lite tufft att han inte skulle få bjuda hit dem för att han skall på bröllop, men jag förstår vad du menar. Men åker man från USA så stannar man väl mer än en dag och då kan väl han gå på bröllop och vännerna klara sig själva? De är ju inga barn.

Folk som inte kan bestämma sig är superirriterande. Jag tycker man faktiskt får kräva svar av dem.

OCh det där med att "det ordnar sig" gör att jag ser rött. Jag tycker nästan alltid det är så när man försöker få till någonting riktigt bra, då är det någon som komemr och säger att man skall "stressa ned, och det ordnar sig" och i slutänden visar det sig ALLTID att det inte blir så bra som man ville bara för att folk inte lyssnar/nonchalerar det man säger. (Nu menar jag inte bridezillas med orimliga önskemål, men om folk bara gjorde det de lovade eller tackade nej istället för att själva bestämma att det itne är så viktigt eller hålla på och klaga så skulle det bli så otroligt mycket lättare.) 

Jag pratade med killarnas mamma för en vecka sedan eftersom jag behövde lite information att ha med i gästpresentationen. Kunde hon inte klckt ur sig då att de inte tänkte komma? Men det har de väl kommit på nu och föräldrarna låter väl dessa "barn" göra som de vill.

Om de sagt till för en månad sedan ( 1 månad efter OSA) hade det varit OK. Då var inte bordsplaceringen klar och vi hade inte gjort upp det sista med cateringfirman. Att komma idag, 3 dagar innan bröllopet, och säga att man hellre går på festival... det är så oerhört oförskämt och nonchalant enligt mig. Men jag är kanske bara en tråkig tant. Det är kanske så det är nu för tiden.

Och tänk, min kusin på andra sidan av släkten - 22 år - han är inte ens bjuden på bröllopet (det är ingen på den sidan eftersom vi inhte umgås). Han kan ändå tänka sig att ställa upp och vara bartender.

Det är väldigt ouppfostrat, nonchalant och fräckt att komma bara 3 dagar innan bröllopet och säga att man inte kommer, speciellt med tanke på anledningen de har. Föräldrarna eller annan vuxen kunde förklarat för dem att så gör man inte. En festival återkommer alltid i någon stad, sommar efter sommar, men ert bröllop är ju här och nu. Det borde väga tyngre.
Om folk sen blir sjuka eller något annat händer som gör att de i sista minuten ställer in att komma, så har alla överseende med och förståelse för det. Det är sånt som händer.
Men... att själv välja att inte komma pga att man hittat något "roligare" och sen kläcker ur sig det 3 dagar innan... då borde man hängas i öronen i en gran   (och jaa, jag skämtade där, så ingen behöver förfasa sig)

Nämen kom igen, alltså, så gör man bara inte! Det här kanske inte är in sak att säga men jag stör mig mer och mer på ungdomar, haha :P

Vi tänker låtsas som det regnar (och "officiellt" vet inte jag och min BM någonting) och helt enkelt duka enligt bordsplaceringen så får det bli tomma platser där de skulle suttit.

Min far talade med deras mor tidigare på dagen... och då blev hon arg och la på luren. Känns lite trist. Jag hade ALDRIG tänkt att vi skulle råka ut för något sånt här och speciellt inte av dessa som jag räknat som mina närmsta släktingar.

Vad tycker ni? Om de nu inte kommer, ska vi räkna ut totalkostnaden och be dem betala det (de har ju erbjudit sig att betala)? Dvs mat, tårta, musiker, serveringspersonal, gottebord, vin, drinkar, natta mat och vad det nu mer kan vara? Överdriver vi då?