svärmor kommer ej på bröllopet

Tycker mest synd om karln men tror att det blir bäst så.
Saker som trycker henne är att hon tycker inte han har gjort rätt för sig!
Alltså tagit hand om sin familj istället för våran egna familj. Kortfattat!

Hon har fortfarande viss kontakt med mig men inga kort till barnen eller
samtal när de fyller år. Verkar lite mer för synes skull. Tro mig, jag var aldrig accepterad förr i tiden!
Vet inte vad hon har för nytta av mig nu. Är lite på min vakt. Vi har aldrig förr varit riktigt "vänner" men jag tycker "god ton" hör till. Hon är väldigt dramatisk må jag påpeka. Puh!
Det har varit väldigt lugnt sedan de bröt kontakten, tyvärr försvann resten av syskonen i samma veva.

Jag håller faktiskt med där, det var det första jag tänkte. Sonen tar kontakt för att rensa luften om han eventuellt skulle dö och mamman vill inte. Henne hade jag inte velat bjuda. Jag undrar om inte det hälsosammaste är att bryta helt. Ibland måste man göra så tyvärr.

Tack för alla svar.
Tyvärr är hans mor så envis. Och otroligt som det låter var det värsta att han valde mig före hans familj och vi skaffade barn. Då tog han inte längre och köpte saker till sina syskon/bröder i mängder som förr. Han var nästan en familjeförsörjade där, alltid när de behövde något så fick barnen det. Sedan blev det ju slut på det och då blev de sura miner. Men herregud, han var ju inte barnens pappa utan storebror.

Andra förfärliga var att när han för många år sedan blev sjukskriven en period. Då kunde han inte betala ordentligt på deras gemensamma lån själv och då sa han att pengarna räcker till endast hans del och hon får betala sin del själv. Hon betalde ej sin del och då tog kronofogden hennes skattepengar.

Det sistnämnda är säkert det som stör henne mest. Hon tycker karln skall betala de pengarna tillbaka till henne hur sjukt det än låter. Så pengar,pengar,pengar löser allt o lite fjäsk. USCH!

Men tro mig många bekanta har sagt att hon är inte en mor. För hur kan man inte vilja prata med sin son när han är allvarligt sjuk men så var det. Det är alltså bekanta som känner henne väl.
Ändå är jag så himla traditionell/familjebunden att jag känner att jag vill skicka en inbjudning. Risken är dock stor att någon av syskona ställer till med ett utbrott och därav kanske avstår.

Är också lite orolig att det inte kommer alls mycket folk men tror att jag kan glädjas på vår stora dag.
Nu blev det lite hopp hit o dit.

Tyvärr verkar många ha väldigt dåliga relationer till sina svärmödrar. Jag hoppas att jag kommer att bli en bättre svärmor till någon av mina barns sambon/makar. För jag skulle aldrig ha behandlat min svärdotter på det viset som många gör. Kanske är dom rädda att förlora sitt barn? De borde vända denna tanka till att de faktiskt får tillskott till familjen och den personen kanske är jättetrevlig om dom bara lär känna dom.

Visst finns det säkert även svärdöttrar/söner som inte är de bästa men hör oftast mer från andra hållet.

Då var bröllopet över

Dock kom inte mina föräldrar, syskon, inte heller från hans sida.
Höll huvudet högt. Gästerna, mina barn förgyllde vår dag!

Höll på dock att gråta vid utmarchen då jag trodde min pappa var längst bak,
dock var det bara en åskådare som liknade han.

Min dag blev i slutändan helt lyckad även. Trots den lilla besvikelsen.
Så till er andra som ev är i liknande situation:

det blir en lyckad dag. Bara glädje runt omkring en. All glädje till alla kommande brudar på deras dag!