Aqwe skrev 2011-06-07 14:30:40 följande:
Men jag utgår bara från mig själv och vad jag anser är korrekt. Jag vill varken stödja girighet eller ett tredje giftermål med vit brudklänning och barn med x antal personer.
Samtidigt kan jag förstå tanken, det gör jag men jag vill kunna tro på det i min mening är det rätta. Jag vill inte sätta pris på någon bröllopspresent och det är precis det man gör när man önskar sig pengar.
Då vill du inte stödja dem med din vänskap heller, eller? Måste vara väldigt jobbigt att vara din vän eftersom du är förmodligen är så felfri att du aldrig kommer råka ut för att hamna i en sådan situation att livet inte blev som du tänkt dig. Alla vi andra vanliga dödliga inser att saker och ting inte blir som det är tänkt i alla lägen, och ska man då vara mindre värd för det? Vit klänning är förresten ett ganska nytt påfund. Förr gifte man sig i svart för att kunna återanvända klänningen. En klänning för att användas endast en gång var väldigt få förunnat, det var otrolig lyx. Därför började rika använda sig av vitt för att visa att de hade råd att ha en så opraktisk klänning som inte gick att återanvända för att den blev smutsig.
Jag ger ju hellre bort något som brudparet uppskattar för 500 kr, än något som de inte vill ha för samma summa. Snacka om bortkastade pengar... bättre då att inte ge något än att ge brudparet dåligt samvete för att de får något de kanske vill göra sig av med.
Jag vet då ingen av de som önskat sig pengar som redovisat vem som givit vad. Kuverten med pengar har lagts anonymt i kuvert i en kartong, och ett lyckönskningskort bredvid. Ingen vet om du stoppade i ett tomt kuvert, en tjuga eller flera tusen kr. Då slipper man också att folk står och jämför presenterna... "Jaha, snåla tant Agda gav bara en liten porslinsskål medan rika moster Stina minsann gav dem en bil". Ingen vet vem som har gett hur mycket, och ingen behöver jämföra sig med andra och känna att de köpte en för billig present...
Det är en sak om man t ex en ung frireligiös person som gifter sig väldigt ung och flyttar direkt ihop med sin nyblivne man utan att ha haft något "eget" liv emellan. Jag känner några sådana... då har man säkert behov av porslin och brödrostar och vaser. Men det svenska samhället fungerar inte så idag för de flesta. Jag och min sambo har hela källaren full med grejer vi inte vet vart vi ska göra av... mitt bohag, hans bohag och sedan bohag från två gemensamma bostäder innan denna. Allt som inte passar in längre står där, och får vi en enda opraktisk pryl till så åker den raka vägen till Myrorna eller motsvarande...
