Ni som fått/gått tillbaka till exet...
Hur gick det till?
Vad hände innan/under/efter?
Vad är bra/dåligt, hur ska man inte göra/säga osv?
Jag VET att jag inte ska hoppas på att han kommer tillbaka, men eftersom en j-a massa människor säger att "du ska få se att han kommer krypandes" så måste ju folk ha erfarenheter att basera det på.
Min älskade sedan 11½ år har alltså lämnat mig för att "han vill vara ensam" och "inte kan leva med någon han inte älskar".
Jag gör mitt bästa för att inte kontakta honom överhuvudtaget, men han tar heller inte tag i saker och ting, smiter bara till jobbet. Nu ska han vara bortrest i tio dagar och inget är klart med hus osv. :(
Läste ett ordspråk som lydde såhär:
"Det är saknaden som lär oss att älska, det lär vi oss redan när vår mor lägger ner oss i vaggan och går. Det vi tar för givet känner vi ingen kärlek till."
Kanske är det så...
/Miriam *fortfarande förkrossad*