Om han inte vill gifta sig pga att hans föräldrar är döda?

Vi har inte heller något honnörsbord, utan vi kommer att sitta helt själva vid ett bord framför de andra. Min sambos far är borta och jag vill inte sitta en hel middag med min far (han är lite jobbig). Så detta är den bästa lösningen för oss.

En del sätter brudföljet vid honnörsbordet istället, det kan ju också vara ett alternativ.

När det gäller tal så kommer min mamma representera min familj och jag tror att sambons bror kommer att säga något från hans familj.

Ibland åller ju brudens far välkomsttal och skål men det kommer vår toastmaster att göra. Våra föräldrar har ingen specifik roll på bröllopet.

Det där med honnörsbord och föräldrar och andra nära familjemedlemmar som inte finns med oss idag är knepigt.
Kan man inte göra som så att ni två sitter vid ett eget bord bara ni två och sen har alla gästerna antingen på runda bord runt eller i ett U eller liknande. Bara man tänker på att inte möblera så att någon får sitta med ryggen mot er så skulle det ju kunna funka.
Har läst på flera ställen både här på BT och andra ställen om brudpar som valt att sitta vid ett eget bord och framför bordet satt pallar för att gästerna ska kunna komma o prata under middagen.

Vad gäller tal är det ju bara att strunta i ordningen och ta typ först till kvarn eller nått. Alltså ordningen blir i den som talarna anmäller sig.

Förutom att ta bort allt vad honnörsbord heter så  måste man inte ha en massa tal heller. Eller se till att toastmastern håller en ganska informell talordning. Min man hade två (2) släktingar närvarande (en sjuk), men precis som din hade han massor av trevliga vänner att bjuda.

Vi älskar tal, och har många som jag tror skulle bli vädigt besvikna om man inte fick hålla några tal. Men det där med informell talordning är ju något att tänka på. Dessutom är det väl mest brudens föräldrar som har "traditionella" tal att hålla, och jag har ju mina kvar... även om släkten inte är så stor så har han många syskon, och som sagt många vänner, så jag tror inte det är någon risk att det blir en massa tal enbart från "min sida".

Finns det något bra sätt att hedra de som inte närvarar? Jag vill inte lägga sordin på stämningen genom att hålla tal till någon som dött (det är fortfarande väldigt känsligt för alla hans syskon inkl min kille) och det känns inte som rätt plats och tillfälle att göra det på heller. Jag har en tanke på att ställa ett ljus till deras ära, helt anonymt och bara för vår skull, bara för att han ska känna att de är närvarande. Han har ett par manchettknappar som varit hans pappas, och ett pärlhalsband som varit hans mammas som jag tänkt bära.

Det låter jäätte fint att hedra de som inte är med er med ett ljus och att du bär halsbandet och han manchettknapparna. Och som du säger, om ni inte är öppna med vad ljuset betyder för er lägger det ju inte sorti på stämningen.

Vi hade vårt bröllop i lördags och trots att vi saknar familjemedlemmar både jag och min man (känns fortfarande lite konstigt... =)) men det var ingen som tänkte på det tror jag och inte kännde jag att det blev nån dålig stämning när de kom på tal.

Jag förstår din sambo precis. Min mamma lever dock fortfarande, men det är ohyggligt jobbigt att min far inte lever längre vid tillfällen som dessa. Han har ändå varit borta i 30 år...

Jag har två kompisar som är föräldrarlösa och jag har förstått att det är många saker som blir ångestladdat i samband med detta. Just att nu är de "nästa i kö" och att de nu har "ingen"

Ta inte illa upp på detta, jag menar bara att det är skillnad mellan dem som har blodsband med en och andra. Jag kan egentligen inte förklara varför det känns som att det är en skillnad i detta, men det är det. Även om jag har en kvar så upplever jag samma sak.

Jag tycker du gör vad du kan för att stötta honom, försök få honom att uttrycka vad hjan skulle vilja för att det skulle kännas enklare för honom. Kanske blanda in hans fars/mors favoritblomma i brudbuketten etc...

Vi ska inte ha honnörsbord  alls utan runda bord och vid det bord vi ska sitta, ska de sitta som vi helst vill ha där.

Hej! Känner att jag måste ge en vinkling till:

Min makes och mina släktförhållanden är kompliserade. Min mans mamma gick bort 95 (jag hade turen att lära känna henne innan hon dog, vi har varit tilsammans i 18,5 år nu innan vi just har gift oss), hans pappa är gammal och sjuk likaså morfarn och hans morbror med hemsk fru är inget att förlita sig på. Min mamma är sjukpensionär och någon pappa har det nästan aldrig funnits med i bilden. Så vi valde att eftersom min mans pappa bara orkade komma till kyrkan och ej till festen efteråt att vid honörsbordet så var det bara vi, bestman och tärna. Min mor satt vid bordet brevid tilsammans med toastmaster och madame och min morbror vid det andra bordet närmast oss på andra sidan. Min mans morbror med fru tyckte det var förlångt att åka 6 mil mellan kyrka och festlokal (de bor i samma stad som kyrkan men det var ändå förlångt att åka... tråkigt att de inte kan anstränga sig en sådan speciell dag. Min morbror med fru åkte ända från Gotland till Göteborg för att närvara och då har vi ändå en kompliserad rellation med dålig kontakt, ja ja det jag försöker förmedla är att man behöver inte göra som alla andra utan gör så att det känns rätt och bra för er! I kyrkan valde vi att min man skulle stå vid första bänkraden närmast altaret och att jag gick upp för gången själv (utan en pappa eller annan släkting som gav bort mig.

Under hela prosessen att planera bröllopet så var en återkommande tanke att jag saknade min mans mamma och hur mycket hon hade uppskattat att prata blommar etcetc och att sakna nära o kära måste man få göra, prata med din blivande huevida man kan få in minnet av hans föräldrar på ett fint sätt i eran stora dag.

Prata prata prata be honom berätta om sina föräldrar det är ej fel att ta med dom i sitt tal osv...

 

LYCKA TILL!!!

 

 

När det gäller honnörsbord så behöver ni inte ha något sånt alls.
Antingen dukar ni U / E-bord om ni är många och helt enkelt placerar er i mitten på U-et  och sen placerar ni ut resten efter vilka ni vill ha närmast er. Eller så låter ni bröllopsföljet (marskalker / tärnor) sitta med er på en annan typ av honnörsbord. Då funkar runda bord jättebra.
Ett annat alternativ är att göra ett litet bord för er, men ställa fram stolar runtomkring och säga att det är fritt fram att fylla dom platserna under kvällen.

När det gäller tal så lägg inte allt för stor vikt vid det.
Jag har varit på bröllop utan tal trots att alla föräldar levt, och jag har varit på bröllop med så mycket tal att det knappt funnits tid att äta.
Ni kan be dom som eventuellt vill hålla tal att adressera brudparet och inte bara dig eller honom.

Jag har läst om en underbar idé som jag verkligen tyckte om som tar bort honnörsbordet.

Lämna två platser tomma på alla bord och sen roterar brudparet under kvällens gång, cirka 30 - 45 minuter vid varje bord så att ni hinner prata med alla, alla hinner sitta med er en stund.

Jättekul idé, väldigt avslappnat och då försvinner hela grejen med honnörsbord.

En tanke bara... måste ni ha ett så stort bröllop? Vore ju kanske mysigt att välja var sin bästa vän och åka till Paris eller något :)

Fast vi vill båda ha ett stort bröllop, det är inte bröllopet och festen i sig som tar emot, utan det där med att det är så mkt fokus på honnörsbord och föräldrar. Vi älskar stora fester och har många vänner och stora familjer (förutom hans föräldrar då) så det vill inte någon av oss avstå om vi nu ska gifta oss. Jag tror dessutom att mina föräldrar hade känt sig väldigt lurade på konfekten om inte de fick vara med och arrangera vårt bröllop (fast de skulle aldrig säga något), och det skulle ta bort en stor del av glädjen för mig då det är något jag sett fram emot.

Men vi har fått många bra förslag nu, och man kan göra det väldigt traditionellt (för de vill vi) men ta bort hela grejen med honnörsbordet som är det som varit det som känts jobbigt för honom. Tal får vi nog lika många var, så det är jag inte orolig för, att det ska bli väldigt ojämnt fördelat där :) Vi har ju en del vänner som vi vill bjuda som inte känner oss som par så väl, så att önska bort tal som ev. riktar sig mot bara den ena känns lite tråkigt tycker jag.