bråk med sambons barn....

det hela började i december förra året. vi har ingen bil och hade bett min sambos son köra mig till vetrinären med sambons dotters katt som skulle kastrras. det gick fint sa sonen några dagar innan och vi hade planerat allt. till saken hör att sonens sambo var gravid och väntade barn i slutet av januari. detta handlade om 27 december. dagen innan vetrinärbesöker skickar sonen ett sms att han inte får köra mig till vetrinären för den gravida sambon. om nåt händer måse han ju köra henne till bb skrev han. jag bad om hjälp i max en timme. varför kunde hon inte åka med? då kunde dem ju åkt om vattnet gått så kunde jag ta taxi hem menar jag.

ett par dagar senare ringer sonen och pratar med sin pappa och säger att han och sambon varit fyllechaffisar till hans morfar en hel natt i skåne. vi bor i halmstad. tydligen gick det fint att köra runt hela natten i ett annat landskap men inte köra mig till vetrinären inom stan.
men jag ordnade det på annat vis och det var lugnt.
den 5 januari föddes deras son två veckor för tidigt. vi blev jätteglada och min sambo var så stolt över att bli farfar. två veckor senare fick vi reda på att jag väntade barn också. jag har själv inga barn sedan tidigare och min lycka var total. dumma lilla jag trode ju att de skulle bli glada för att få veta att sonen B kan vi kalla honom, skulle få ett syskon. Bs barn skulle få en kusin. men ack vad jag hade fel. B blev asförbannad för att vi försökte ta all uppmärksamhet från dem. B hörde inte av sig på flera dagar utan var riktigt arg. så dumma vi var som väntade barn! jag grät floder och kände mig så otroligt ledsen. efter några dagar pratade min sambo med sin son och allt lugnade väl ner sig.
i februari ringde Bs sambo och grät en morgon. hon fick inte riktigt liv i sin son. men ingen kunde köra henne till akuten. hennes sambo jobbar på sjön och hon har inget körkort. jag ringde snabbt min bästa väninna och hon körde oss upp till akuten. vi var där nån timme och pojken piggnade till. jag betalade taxin hem och åkte med henne hem så hon inte skulle känna sig ensam och otrygg. vi kom varandra närmare och pratade ut om min graviditet och Bs reaktion. det kändes riktigt bra.

den 19 februari förlorade vi vårt barn i ett missfall. jag var bara i vecka 8 och jag var jätteledsen i veckor. tydligen hade B dåligt samvete för de och trodde att de kunde varit hans fel att jag fick missfall.
i april fick jag reda på att jag var gravid igen och jag gladdes försiktigt åt det.

i slutet av maj skulle sambons dotter på obligatorisk dans på skolan en kväll några mil bort. vi har ju ingen bil så min sambo ringde Bs sambo och frågade om vi fick låna deras bil. hon har inget körkort och bilen står ju bara där i två veckor när han är på sjön. Bs sambo sa att det gick fint, vi kunde komma dagen innan och hämta nyckeln. vi bor cirka 200 meter från varandra. dagen vi skulle hämta nyckeln hade min sambo ont i ryggen som bara den och vi behövde handla hem mjölk och sånt tungt. vi kom fram till att vi skulle fråga om vi kunde låna bilen redan den dagen och ha den på vår parkering över natten. jag sickade ett sms och frågade om vi kunde hämta bilen. hon svarade att vi skulle hämta nyckeln och bilen dagen därpå. jag skrev igen och sa att vi hade tänkt passa på att handla idag om vi fått. nej skrev hon tillbaka. B ville inte det och hade vi sagt det för tre dagar sen hade det gått bra men nu gjorde vi inte det...

efter tio minuter ringde B och var otrevlig. vi kunde ju inte bara ta bilen utan att fråga och jag skulle inte lägga mig i och skriva till hans sambo. han sa att hans pappa tog sig friheter osv. det blev jättegräl och min sambo förklarade att han för tre dagar sedan inte visste att han skulle få problem med ryggen och att jag bara hade skrivit vad han sa åt mig att skriva.

det slutade med att vi sa att vi ej behövde låna bilen mer. vi betalade hellre 1000 spänn i taxi kändes det som. varför krusa?? i stället ställde min väninna upp och vi kunde låna hennes bil.
efter det här började tydligen ett hatkrig mot mig. B hörde inte av sig och inte min sambo heller. vi hade väl inte gjort nåt fel? nu är det över en månad sen detta hände.
B var här och hämtade deras extranyckel vi hade om det skulle hända nåt och dem behövde vår hjälp nån gång. min sambo försökte prata med honom jag hörde alltihopa. jag lade mig i sa B och var arg. han sa att han inte trodde att hans pappa tyckte att han ställde upp alls. jo klart du ställt upp alltid svarade min sambo men nu handlade det ju inte om alla andra gånger det handlade ju om denna gången.och säger man till sin egen far att han tar sig friheter? B var arg och gick hem.
dagen därpå kom ett sms att dem kommer på vår vigsel men inte festen. han skulle inte heller vara toastmaster mer.
några dagar senare skriver Bs sambo till mig på facebook och ber mig säga åt min sambo att ringa sin son. jag svarade att dem får sköta det själva. vid detta laget var jag så trött på allt att vi bokade av kyrkan och bestämde oss för att gifta oss borgerligt i stället själva. då blir man inte sviken och ledsen mer.
jag skrev detta till henne och hon blev sur och menade att vi kan inte skylla på B. hon skämdes först och sa att det kändes som hennes fel allting. hon skrev på och jag svarade bara på hennes frågor. hon blev otrevlig och menar på att det är min sambos fel att det blivit såhär. att han inte vill ringa B och reda ut nåt. hon sa att min sambo bara skiter i sitt barnbarn och sina barn. han borde väl fatta varför dem inte vill komma på bröllopet skrev hon. nej sa jag han får väl förklara varför dem ej vill komma. vara ärlig. det slutade med att hon skrev att hon aldrig ville prata med mig eller min sambo mer. det är ditt val svarade jag bara.

samma dag ringde min sambo till B men B vägrade svara. han smsade att han inte hade tid att prata. min sambo skrev att han ville prata och att b får ringa när han kan. bollen var hos honom. det är nog en vecka sen nu.
igår skrev Bs sambo till mig på facebook och frågade vilken vecka jag var i. då kände jag att hallå? vad sysslar hon med? hon kan väl inte skriva att hon aldrig vill ha med mig att göra och sen låtsas som inget? jag svarade inte. efter en halvtimme hade både hon och b tagit bort mig från deras vänner. hur moget är det?

är det jag som är överkänslig eller har jag rätt? hur tycker ni dem beter sig??