Hur berättar man för nära och kära att man ska gifta sig, vore ju roligt om det bev lite specielt å inte bara ett sms liksom..:)
Hur frågar man personerna som ska vara brudtärna/bestman och tex toastmaster på ett bra sätt?
Några tips?
Hur berättade ni?
Bästa sättet, tycker jag, är alltid att berätta/fråga om saker ansikte mot ansikte och ganska rakt på sak :)
Vi berättade bara för våra föräldrar att nu har vi bokat kyrkan och vilket datum. Vännerna fick väl veta mer exakt när inbjudningarna kom ut, även om flera av dom redan visste :P
Tärnorna, som är våra systrar, frågade vi när vi träffade dom. Vi sa helt enkelt att vi ska gifta oss och ville hemskt gärna att de skulle vara tärnor, men att vi självklart förstod om de inte ville och att det inte var någon fara med det. Vi bad dom tänka över saken, men båda svarade "JA" direkt :)
Marskalkerna, som är fyra av min blivandes närmsta vänner, blev det lite blandat. Två av dom bor ca 100mil från oss, så där blev det över telefonen. De andra två frågade min blivande direkt, ansikte mot ansikte. Han sa samma sak där. Att vi ska gifta oss och han gärna ville ha med sig just dom där framme som stöd. Alla fyra tackade ja på en gång.
Vi var också noga med att tala om direkt vad vi ville att de skulle köpa själva och vad vi skulle köpa åt dom, så att det inte blev missförstånd över sådant senare. Alla tyckte vår lösning på det var bra och de hade inga invändningar :)
Toastmaster (en av marskalkerna) och toastmadame (hans syster) frågade vi också bara rakt ut, sa vad vi förväntade oss av dom osv. och även där blev båda jätteglada och tackade ja direkt :)
Jag vill att mina två systrar och min bästa kompis ska vara tärnor. Och min sambo vill ha sina bröder som marskalker. Systrarna och bröderna är inte hunnit bli tillfrågade än, men det kommer. Hur min kompis blev tillfrågad blev lite knasigt. Jag och min kompis har innan min sambo friade pratat om att hon ska vara tärna, så när ringen sen satt på fingret och jag och min sambo var över och fikade hos min kompis och hennes sambo så pratade vi ju självklart bröllop då och jag och min kompis satt och pratade om när vi skulle kunna gå i butiker och kika på bröllopsklänningar mm. För mig var det hela tiden självklart att hon skulle med som tärna.
När vi sedan gick därifrån hade samtalen gått över till allt mellan himmel och jord, men det var först i bilen därifrån som jag kom på det att jag aldrig rent ut sagt/frågat min kompis om hon ville vara tärna. Ringde upp henne senare på kvällen och frågade om hon ville och förklarade att jag hade tagit det som självklart och glömt att fråga. Hon blev jätteglad och sa JA men berättade att hon blivit lite förvirrad då jag både innan har sagt att jag vill att hon ska vara tärna, och sen hemma hos dem pratade om saker som antydde att hon skulle vara tärna men sen aldrig konkret frågade :p
Så oavsett hur du frågar så var tydlig med vad du vill :)
Jag har mina två yngre systrar som tärnor, jag sa till dem då jag träffade dem att nu jäklar är datum, kyrka och festlokal bokat och att jag ville ha dem som mina tärnor, de blev ju hur glada som helst 
Min blivande väntade ganska länge med att fråga sina två vänner då han inte ruktigt kunde bestämma sig vilka som skulle vara hans marsalkar. Han tog tillfälle i akt då de var ute och promenerade tillsammans och snackade att berätta om våra planer och att han ville ha dem som marsalkar,även de blev superglada.
För oss var det självklart att mina två bästa vänner skulle vara toastpar då de känner oss bäst av alla typ och den ena har arrangerat flera bröllop via sitt arbete som restaurang och campingägare. De hade nog blivit ledsna om dem inte fick det jobbet, det har liksom alltid varit självklart 
Övriga gästerna och övriga familjemedlemmar fick reda på bröllopet då vi skickade ut inbjudningarna . Riktigt överraskande, alla superglada.!
Våra föräldrar gav vi inbjudningskorten strax innan vi postade resten, bara för att de skulle få veta före övriga gäster. Mamma fick kortet på morsdag. Jag lämnade fram kuvertet och sa: Här får du ett lite annorlunda morsdagskort, blev lyckat.!
Lycka till.!
Så de flesta av er släkt och några vänner har inte fått reda på det innan inbjudningarna skickats!?
Jag skulle nog inte kunna hålla en sån sak hemlig så länge (beror på hur långt innan man vet själv såklart).
Känns som om jag skulle berätta för familjen sen skulle det nog skrivas ut på FB typ, haha :)
Hur mycket är det som t'rnor marshalker behöver?
Jag hade tänkt att vi tillsammans väljer kläder som de gillar men att de får betala detta själva,
tärnorna tycker jag ska ha likadan klänning, men hur gör man med marshalkarna?
En klänning kan man ju ändå hitta relativt billigt, men en hel kostym kostar ju en del,å de kanks eredan har en sån hemma fast som ser olika ut...är det OK?
Är det fler saker de behöver?
skor, smycken såklart..men de kan de ju ta vad de har hemma kankse ?
Vi ringde upp min sambos mellanbrors flickvän och berättade att vi skulle gifta oss och ville ha henne som tärna, men att det fortfarande var hemligt. Hon fick inte berätta för någon.
Vi ville däremot att hon skulle hjälpa oss att under någon förutsättning dra ihop en liten middag med oss, sin sambo och brödernas lillebror (som vid det tillfället var singel).
Och det gjorde hon. Hon låtsades att jag hade ringt för att prata lite sömnad och höra om tvättråd för ett speciellt tyg som hon varit med när jag köpte 
Och sen "när hon av en slump" *host host* fick veta att vi skulle komma och hälsa på så bjöd hon in oss alla till grillfest hemma hos dom. Så då kunde vi fråga i lugn och ro...
Efter det så åkte vi hem till sambons föräldrar och berättade.
Min mamma hade fått veta långt innan. Det var mitt förhandlingsmedel för att få henne att acceptera att ta in på ett vårdhem för att kanske överleva fram till vigseln... Synd nog så orkade hon ju inte hålla sig kvar nu då...
tro mig jag har länge velat berätta för vänner, familj och släkt MEN höll tyst ända tills de själva fått inbjudningarna...förutom våra föräldrar då som fick inbjudan personligen av oss några dagar innan Visst det är svårt att inte berätta men jisses så kul att överraska ALLA sådär. Folk blev helt paffa och superglada.
Men jag tyckte det var skönt också att kumma planera det mesta och utan att folk visste med risk att nån skulle lägga sig i.... Sedan är jag inte så förtjust av att alla ska veta allt om mig så jag facebookar inte om bröllopet alls typ. Möjligen något som bara inblandade kan hajja
Vi står inte övriga släkten så nära att vi träffas väldigt ofta. Jag vet att de redan innan visste om att vi skulle gifta oss, men vi sa det inte personligen till alla. Vi bokade dock kyrkan i mars, skickade ut inbjudningarna i maj och gifter oss i augusti. Det var alltså inte så länge mellan.
Angående kläder så har vi detta till våra tärnor och marskalker.
Tärnor
Klänningar - Vi betalar (likadana från Kina, 350kr/klänning)
Skor - De betalar själva (149kr på HM)
Armband - Vi betalar
Örhängen - Vi betalar
Hårspänne - Vi betalar
Buketter - Vi betalar
Marskalker
Kostymer - De betalar (alla hade redan)
Vit skjortor - De betalar (alla hade redan)
Slipsar - Vi betalar
Skor - Vi betalar (Conversekopior 99kr/par på Maxi)
Knapphålsblommor - Vi betalar
