Jag har läst att det är en amrikansk sed att ge en blomma ur sin bukett till sin mor när man går in i kyrkan, och sen en till svärmorn när man går ur kyrkan.
Jag undrar nu om det förekommer i sverige och om man kan göra så?
Att detta inte är en svensk sed, betyder ju inte att det råder något slags förbud mot saken, eller att något hindrar att man själv gör så-det är väl ett flertal utländska seder som plockas upp och införlivas i oilka firanden. Sådana som har sin grund i kärlek brukar väl knappast möta något motstånd?
I en svensk vigselgudstjänst är det ju prästen som bestämmer , och det gör denne utifrån en fastslagen vigselritual. Därför kan h*n baserat på kyrkans värdegrund neka saker som brudöverlämning eller musik som inte anses passande, intåg som är för spexia osv. men just det här har jag mycket svårt att tänka mig att någon skulle sätta käppar i hjulet för.
Det enda man riskerar, är ju att merpaarten i församlingen inte först fattar vad man gör, eftersom folk inte är vana att se den gesten. och vad gör isåfall det, får man ju då fråga sig själv.
Ett praktiskt tips: Om ni vill göra det här, tycker jag ni ska tala med era florister och se till att ni får två helt lösa blommor, som hålls handen tillsammans med buketten. Detta av flera skäl:
*börjar man dra ut blommor ur en bukett stucken i oasismassa, så kan hela buketten plötsligt bokstavligen rasa ihop. Det vill man inte.
*Det rä inte säkert att de GÅR att dra ur-ofta förankrar man med ståltråd. Inte så kul att stå och dra och inte få loss någon.
*Den blomma man får loss, kan vara så kort stjälk på att den knappt går att hålla i.
*Blomman är förmodligen nedsmulad med osais och det ge lätt fläckar på era respektive mödrars kläder.
*En bukett bunden med stjälkarna kvar, är -om den är rätt gjord-så hårt knuten att ni inte får loss någon blomma.
Sammanfattnigsvis, är det bättre att ha två lösa, rena och hela blommor som har stjälken kvar.
Ett alternativ till blomöverlämnandet, kan ju vara att man ger mödrarna varitt coursage som fästs på deras festkläder. Det är också vanligt i USA, har jag förstått på min väninna. Men då får man ju inte med själva överlämnandet vid in och utgång förstås.
Slutligen vill jag passa på och klargöra att ofta i de diskussioner som förs om seder, så brukar det uppstå en viss agressivitet.
Det beror, som jag ser det, ofta på missuppfattningen att de som vill göra något som inte är svensk sed, tror, att de som påpekar att det inte är just svensk tradition, allmänt skulle ha något emot allt som inte är svenskt.
Det brukar inte alls handla om det, utan om att man vill upplysa om just ursprung! Eftersom det inte är ovanligt att tjejer säger "jo, vi är lite gammaldags och traditionella"fast man i själva verket är i högsta grad "nymodig" och väldigt influerad av helt andra seder än de -i vårt land-traditionella. Det är inget fel. men det ör ju inget om man vet om ursprunget till saker och ting. Tvärtom, så bidrar det väl till rikedomen i ens kunskapsbank? Det här verkar kanske OT, men jag anar att det kan bli samma sak här-vissa av er låter redan som att ni tycker ni behöver försvara er?
Ge era mödrar blommor ni. De blir säkert jätterörda och glada. 
1700-tal, det låter jättefint! Att skriva om de enskilda blommorna och vad de betyder för en är ju en strålande idé. Det speglar ju verkligen dig och ditt intresse.
Verkar otroligt klokt att förbereda blommor som Passionsblomman, borde jag ha absolut ha tänkt på! Nu blev allt lite för spontant... Inte så att buketten rasade, men två separata blommor eller varsin blom-”brosch” hade varit toppen.
ok jag ville bara veta om det var fler som skulle göra så. alltså så det inte blir konstigt eller nåt.
Har redan pratat med min florist och hon skulle sätta i 2 röda rosor (lösa) långt bak så att man inte ser dom. och så att buketten inte ser "förstörd" ut när man tagit bort dom rosorna.
Min svärmor har precis gått bort i canser och hennes fovorit blomma var gula rosor, jag kommer därför stana vid min svärfar där min blivande väntar och ge honom en gul ros ifrån min bukett, som bara är lätt nerstuken. Detta gör vi som en lite minne om att hon finns med oss.
Jag gjorde denna sed. Hade förvarnat mamma och svärmor att de var tvungna att sitta längst ut på raden. Jag gav dom varsin vit ros eftersom att min bukett var med lila och vita rosor. Dessa rosor satt inte alls fast utan de höll jag tillsammans med handtaget i brudbuketten. Eller jag höll den ena när jag gick in och sen höll min tärna den andra så fick jag den när vi skulle gå ut och i samband med att jag fick tillbaks buketten. Mamma fick sin ros vid inmarschen och svärmor sin vid utmarsch. Pappa, präst, tärnor och make var informerade och det underlättade ju något :)
Måste lägga till lite... :)
Jag har läst lite om detta och det är en amerikansk sed för att "tacka" mamma för tiden i den familjen och "välkomnas" in i den nya. Typ nåt sånt ;)
Hoppla, jag är lite ny i forumet och råkade Citera Passionsblommans kommentar fastän jag ville svara:
En brudbukett är ofta hårt bunden, ofta med bast, floratejp och sidenband med pärlor i stjälken. Floristen lägger in mycket tid för att blommorna skall sitta exakt där de skall . Blommor i en oasisform har alla exakta positioner och börjar man pilla ur blommor ur dessa kan det sluta i katastrof, så jag skulle verkligen avråda från att försöka sig på att pilla ut blommorna i en brudbukett i kyrkan.
Det finns lösningar såsom passionsblomman så riktigt påpekat. Det går att tejpa fast de blommorna ni vill ge bort längst bak i buketten med floratejp, men är det inte tillräckligt nervöst att gå längs altargången än att behöva stanna och pillra med buketten med darrande händer och riskera att riva sönder buketten?
