Barnfritt

Jag tycker inte det är konstigt att fråga om man får ta med barnen då man får anta att gästerna verkligen försökt få barnvakt och det inte lyckats eller det kanske inte går att lämna bort barnen....ett av våra barn har aldrig gått att lämna bort.

Tycker det är oförskämt av brudparet att bli sura över en enkel fråga. Jag menar jag/vi vill gärna gå på bröllopet men kan inte få/ordna barnvakt alltså frågar jag rakt ut om det är ok att barnet följer med och är det inte det då är det inte mer med det än att vi stannar hemma.

En rak enkel fråga och jag vill ha ett rakt ärligt svar!

Men om det står i inbjudan att det är barnfritt...behövs då frågan??? Då står det ju redan där hur man som brudpar vill ha det

Sen blir inte vi som brudpar sura utan de blir sura över svaret och ger oss då dåligt samvete

I och för sig inte men det kanske är så att man VÄLDIGT gärna vill gå då det är nära vänner eller släkt och då kanske frågan är relevant.

Ja det är ju inte ok. Men frågar JAG och får ett NEJ så inte blir jag sur över det. Som någon skrev ovan så blev de snopna när gästerna gick efter middagen då de inte hade barnvakt och gästerna inte hade frågat om de fick ha med barnen....

Det kan jag förstå och jag skrev också att "jag tycker inte att man ska fråga om det verkligen inte krisar sig"
  så jag är inte emot själva frågandet...även om jag tycker att det är till att ge brudparet dåligt samvete att behöva säga nej till i såfall nära vänner eller släkt  

Det är en jättesvår fråga och jag tror att hur man än gör så är det lätt att det blir fel eller tolkas fel tyvärr...från båda håll

Vi ska ha barfritt på vårat bröllop, av den enkla anledningen att det skulle bli på tok för många små annars. Det skulle mer bli ett dagis, istället för en fest. Våran umgängeskrets har tillsammans 28st SMÅBARN, i åldern 1-5 år. Ni kan ju tänka er själva hur det hade gått, haha!

Vi hoppas bara att andra oxå kan ha överseende med vårat beslut... Tråkigt med en massa sura miner...

Men hur löser man barnvakt till sina egna? Alla som vi känner ska ju vara med på festen. Hur har ni andra löst det?

Vilket otroligt ignorant påstående. Vad är det som får dig att tro att alla har samma förutsättningar som er?

precis som vårt bröllop. Vi har många kompisar med barn i samma ålder som våra. Vi hade barnfritt men våra barn var med på vigsel och middag. Skulle kännts konstigt att inte ha dem med, och det var ingen av våra gäster som tyckte det var konstigt att de var med. Dessutom, vem skulle vart barnvakt? De åkte hem med min pappa och fru. Pappa är nykterist så det var inget konstigt för dem att åka hem vid 21.30 när festen drog igång på allvar...Våran son, två år somnade redan vid 19.30 tiden och sov i sin vagn mitt i sorlet!! Han vaknade när det blev tyst i bilen Spädbarn fick komma så det var 4 st under 6 månader som var med men det gick jättebra, vi märkte knappt dem! Vi fick aldrig frågan av någon av våra gäster;- att vi har ingen barnvakt är det ok att barnen kommer med? utan de respekterade våran önskan! däremot tackade mina kusiner och faster nej på grund av att de inte hade barnvakt...men det är ju en risk man får ta när man har särskilda önskemål. Men det var så vi ville ha det så vi blev ju inte sura över att de inte kom (däremot var jag sur på min faster som sa att de skulle komma till vigseln och sen inte dök upp...de skulle vart 10 st så vi fick 10 vigselprogram över....).

Jag skulle inte bli sur om någon av mina vänner frågade om de fick ta med sig sitt barn trots att det står barnfritt i inbjudan MEN mitt svar kommer bli NEJ och då får vännen acceptera det. Skulle denne blir sur över mitt svar, som iofs redan står i inbjudan då skulle jag bli riktigt sne.!

Inför vårt bröllop har vi diskuterat detta med huruvida gästerna kommer kunna skaffa barnvakt eller ej.
Jag tänker nämligen extra noga på det här då jag fram tills jag träffade min M2B var ensamstående med min son. Jag hade en potentiell barnvakt (min mamma) då sonens far inte är närvarande, inte heller hans släktingar. Skulle jag då ha blivit bjuden på en släktings bröllop t.ex, där min mamma skulle närvara också, hade jag inte haft möjlighet att gå på bröllopet om det varit barnfritt.

Därför tänker jag mycket på detta inför vårt bröllop.. Vi vill gärna ha barnfritt (spädbarn är givetvis välkomna!) men skulle det köra ihop sig för någon av gästerna så är de välkomna att ta med sig barnen; hellre det än att jag/min blivande får fira vår bröllopsdag utan några av våra nära och kära.

Men det är givetvis olika hur man känner! Vissa gäster kanske man känner att man kan avvara till exempel.

Vi har också barnfritt vilket vi skrev i inbjudan. Två släktingar kommer inte pga att de inte har någon barnvakt. Det har varit riktigt sura miner och vi har fått höra allt från: varför ska ni gifta er där uppe? ( har flyttat 50 mil från min barndomsstad) till: vi kommer tyvärr inte på bröllopet då våra barn inte är önskvärda....
Vi skrev i inbjudan - vänliga respektera vår önskan om ett barnfritt bröllop. Ammande barn är välkomna.

Hade vi bjudit med barn hade det blivit 15 extra barn och det hade vår budget inte klarat. Så en del av våra vänner ser detta som en barnfri "semester" om ni förstår vad jag menar. Detta är ord som har kommit från en av vännerna.

Detta är alltid en känslig fråga om barnfritt eller inte och brudparet måste förstå, respekta och acceptera att det då finns de som inte kan komma pga att de inte har någon barnvakt.

TS förstår att att du är frusterad, skulle jag. Ni ville ju inte ha barnfritt för att några barn skulle va med...  

De enda barn jag spontant känner skulle kunna vara med på ett barnfritt bröllop är brudparets, kan ju vara lite svårt att hitta barnvakt när alla på festen. 

För oss var det självklart med ett barnfritt bröllop,vi vill inte ha spring,lek, gråt,skratt coh almänt oljud när det inte ska vara det. Nu låter det som om jag inte gillar barn särskilt mycket, vilket inte stämmer. Vi vill bara att vårt bröllop ska bli stämningsfullt som den högtid det är.  Ett exempel, vi var ganska nyligen på bröllop och bakim min fästman satt ett par barn och tuggade tuggummi i kyrkan, väldigt högt, vilket gjorde att upplevelsen försvann lite för honom då han inte hörde så bra...