Hur är folk runtomkring er innan bröllopet? Ivriga? eller inte?
Jag tycker inte att folk skulle jubla av glädje.. de tycker väl att det är roligt men .. de har sina liv.. Är lite ledsen för det.. hur har ni andra det?
Jag tycker inte att folk skulle jubla av glädje.. de tycker väl att det är roligt men .. de har sina liv.. Är lite ledsen för det.. hur har ni andra det?
För mig är det andra gången å jag måste säga att min mamma är mycke mer ivrig denna gång men därimot är det många som jag tror rycker på axlarna och tycker att ähhh det är ju andra gången
Tänk också på att folk kan vara jätteivriga och intresserade, utan att visa det alltför mycket.
När min killes syster gifte sig gick jag nästan på rosa små moln själv och såg fram emot det jättemycket.
Men det känndes nästan som om paret var lite "trötta" på att alla bara ville prata bröllop hela tiden, så jag höll inne med mina tankar..
de flesta i vår närhet är väldigt peppade, iallafall mina tjejkompisar :) men så är jag den första med att gifta mig i mitt "gäng" så jag tror mycket är pga av det, och vi är ju så matade med all usa-hysteri hur man ska bli galet tjejig när man ska gifta sig så... fast det är jäklarns kul ;)
Den som är mest entusiastisk är nog en kompis till M2B som säger att han säger upp bekantskapen om vi bara smyger iväg och gifter oss så han inte får vara med
Alla som vi känner tycker att det är på tiden och de ser fram emot vårt bröllop, men den som blev mest lyrisk och som fortfarande inte kan sluta prata om det, är min 12 åriga systerdotter som fullkomligt längtar till dagen D. Hennes reaktion då hon fick veta blev "mamma vi måste gå på stan imorrn och leta efter en klänning till mig" , tilläggas bör att vi gifter oss om ett år.
Vi gifte oss åtta månder efter att vi blivit ihop. Jag blev mest över att ingen alls tyckte att vi skulle vänta längre. Visserligen var det en gammal studiekompis, men ändå.
Vi gifter oss maj nästa år och har bara berättat för några få vänner ännu men de är riktigt taggade!! :) vi är först ut med att gifta oss och kan vara därför de längtar nästan lika mycket som vi gör :) ska berätta för föräldrarna nu till nästa helg då de alla kommer över på middag, hoppas klart på att de blir glada och förväntansfulla. Men ganska övertygad om att de kommer tas emot bra (har tur då min och killens familj kommer väldigt bra överrens och gärna umgås) Hur resten reagerar får vi se när inbjudan går ut och det dröjer ju ett tag till.. :)
Väldigt blandat, sambons familj är superglada och uppvaktade oss vid förlovningen. Min mamma verkar mest orolig för att hon skall bli krävd att betala något, men pappa verkar glad och stolt.
De allra flesta vänner är glada och vill hjälpa till och har massor av ideer
Mina vänner är väldigt ivriga och frågar mycket om klänning och allt möjligt annat. Min mamma är väldigt engagerad och min killes syster som ska vara toast madame tillsammans med sin kille är otroligt engagerade. Min killes mamma är också väldigt engagerad.
Alla vi kände var väldigt entusiastiska för bröllopet, både före, under och efter! Tror faktiskt att det var höstens höjdpunkt för många, iaf verkade det så! :D
Min familj och min mans familj är glada och ivriga, samma sak med närmaste släkt, men vänner och bekanta tänker "Jaha nu ska dom gifta sig, undrar om dom klarar av att överträffa xxxxxx's bröllop? Blir det lyckat?", ja lite dömande. Jag och min man har blandade känslor, självklart är vi glada men också rädda för tanken om vi klarar det ur ett ekonomiskt perspektiv.