Bröllop nästa lördag, en vän drunknade igår kväll!

Usch vad hemskt...

Jag kan sätta mig in i din situation lite eftersom min mamma dog nu strax innan vårt bröllop.

För mig var det naturligt att försöka "få med mamma" på något sätt i alla fall och få ett tillfälle att minnas henne och alla dom lyckliga stunder vi haft.
Så jag har avsatt ett hörn för en liten minnesplats. Om det hade kommit mer släkt från min sida så hade jag nog valt att lägga fram en minnesbok. Kanske lite bilder och en möjlighet för de som kände henne att dela med sig av sina minnen.

Hoppas ditt bröllop kan bli en ljuspunkt i en annars väldigt jobbig tillvaro.
När det är så många som kände din vän så kanske det hade varit lämpligt med en tyst minut också?
Prata med din vän som förlorade sin man och hör vad hon tycker. Hur vill hon göra...

För det första så jag beklagar verkligen, det är aldrig kul med så tråkiga inslag, speciellt inte så nära bröllopet.

 

Det är klart att ni inte kan ställa in bröllopet så nära, men det riskerar att dra ner stämningen lite grand. Personligen skulle jag ha försökt "balansera" situationen genom att inkludera den avlidne, exempelvis genom ett tal från brudparet...

 

Men kom ihåg att ett bröllop kanske kan vara trevligt efteråt, en dag av kärlek efter så många dagar av sorg brukar vara välkomnar.

 

Lycka till och hoppas ni får en fantastisk dag!

 

 

 

om jag ska vara ärligt jag vet inte om jag vill ha de som kände honom vara på bröllopet. Hans fru mår riktig dålig och är på psykakuten, samma gäller de andra 2 vänner som var med när det hände. Det går inte prata med de för de skriker och gråter hela tiden, att ha vännerna som kände de på bröllopet kommer dra ner stämningen ordentligt...jag vet inte hur jag ska känna..jag vill fokousera på vännen men kan inte, det känns skit dåligt och jag kan inte vara glad med hela hjärtat, jag har huvudvärk hela tiden

Men du, det hände just nu, självklart att just nu mår de dåligt, man blir inte normal på en dag, det tar tid.

Låt dem välja själva om de vill komma på bröllopet och gör en glädjens dag av det.  För många som sörjer så behövs det ett avbrott i sorge arbetet och något som  visar att livet går vidare.

Om du markerar du inte vill ha dem där, ja  då sviker du dem  när de behöver  dig som mest och vilken vän är du då?

Om du vill att folk ska påminnas om honom, be prästen be en bön för hans själ och låt sedan festen gå i  kärlekens tecken.

Men ärligt, jag tror att han själv hade velat att ni fokuserade endaste på er själva och kärleken.

 

Det är bara du som kan ta beslutet.
Men dialog är det bästa i såna här fall. Prata med dom andra. Att du har huvudvärk kommer säkert av en sorts skamkänsla över att du har något trevligt att se fram emot, samtigt som du kanske skäms lite över att du känner så. (jag vet hur jag mådde de första dagarna)
Förklara för din vän och dom andra som kände han som drunknade att du hade gärna skjutit på bröllopet för deras skull och för att kunna sörja ifred.
Men att det inte är möjligt, och fråga om dom vill komma och dela er dag efter det här som hänt. Fråga om dom tror att dom orkar med det då den dagen ska gå i glädjens tecken och att det kan vara hemskt jobbigt när man har varit med om en sådan sak.
Fråga om dom hellre vill att ni gemensamt har en minnesstund och samtidigt firar er om några veckor / månader när den första akuta sorgen har lagt sig.

Men vad du än gör - prata prata prata med dom....
Om du bara bestämmer dig för att dom inte får komma för att du inte orkar, så kan det bli droppen för dom. För en dialog. Och både du och dom måste landa lite och förstå att ditt bröllop inte har något med er gemensamma sorg att göra. Det är inte att vanhedra honom genom att visa glädje på bröllopet.

Jag önskar er allt gott

jaaaa, ska prata med dem..anledningen till att jag inte vill att de ska komma är för att jag kan inte ha klänning och smink på mig, vara glad och se de i ögonen..jag kan inte vara glad när de sitter där och jag vet att de har precis förlorat en nära vän..

Men du,  allt är nytt och gör ont, vänta  till Torsdag annars verkar du redigt elak och hjärtlös.
Fråga dem på torsdag om de vill komma. 

Sorgen har plats för glädje också...
Mitt i sorgen för min mamma så kunde jag ändå glädjas åt att min bror fått jobb efter 10 år som arbetslös.
Jag kunde skratta när sambons brorsbarn tokade sig, och vet du... Det var skönt...
Jag trodde inte att jag skulle klara av det. Men det gick.

Man behöver glädje i sorgearbetet. Och det kanske dina vänner också känner.
Låt beslutet vara deras, men poängtera att du inte sörjer mindre för att du är glad på din bröllopsdag...
*styrkekramar*

Jag har hört talas om något som kallas "bröllop bryter sorg". Dvs om ett bröllop är inplanerat så ska inget hemskt och sorligt behöva sätta käppar i hjulet för det - antagligen för att glädjen och hoppet alltid ska segra!

Ni kan ju göra något under dagen som hedrar er vän förstås!

Jätte bra inlägg av alla måste jag säga!
Håller med om att du ska prata med dom och även att du nog ska vänta några dagar.
Men i ditt innre så tänkt såhär:
Om det vore dig detta hände skulle du då vilja att dina vänner ställde in sitt bröllop eller mådde dåligt för att dom firar när du är förkrossad?
Eller skulle du vilja, fast du kanske inte orkar komma, att dom firar sin stora dag med all den lycka som tillkommer dom?

En lite tanke bara....

Tycker också att du ska prata med dem, men vänta några dagar.
Uteslut dem inte, då bröllopet kan vara en glädjestund mitt i det svåra.
Jag förlorade min son i januari och kan säga att man behöver
minsta lilla glädjeämne man kan få, så kände jag.

De första dagarna är man i chock, det tar dagar, kanske veckor att landa.
Det som höll mig uppe var min blivandes syskonbarn, alla fina vänner.
Vi bestämde ganska kort efter att vi ville gifta oss, för vår skull
och för att på något sätt visa vår lillprins att vi alltid kommer hålla ihop.

Ge dem tid och låt de avgöra, ge dem stöd mitt all bröllopsplanering. 

jag blev bjuden på mitt ex (vi var nära vänner) lillasysters bröllop för några år sen, och 2-3månader innan bröllopet så dog han i en olycka
familjen valde att genomföra bröllopet ändå, av orsaken "johan kanske inte är här, men johan ville nog inte att dagen inte skulle bli av ändå"
det hölls en tyst minut under vigseln och en under festen, men i övrigt så var bröllopet som planerat

hans föräldrar frågade mig om jag orkade komma, trots att johan inte var där, "hur du än gör, så är det helt ok för våran del"
det betydde mycket att höra
att jag inte bara kom för att det var johan, utan att dom ville ha mig där ändå, om jag orkade

jag var där, bitvis var det jobbigt
men det gick

och nog log johan i sin himmel över sin otroligt fina syster

prata med berörda människor, fråga hur dom vill göra, men försök att inte lägga nån värdering i hur dom än väljer

Usch, så hemskt. Men man säger ju att bröllop "bryter sorg" och då skulle man kunna ha det ändå. En glad tillställning kanske är vad man behöver?

tack för alla svar. har pratat med några av tjejerna och de vill komma på bröllopet trots allt..jag och min man fick ingen svensxa och möhippa för det var samma  helg som allt hände..any way..jag känner mig lite nere för det är nästan typisk at det ska hända oss..any way.. jag vet att jag borde bry mig mer om den avlidne..

Nej du borde  bry dig mer om dina vänner som är kvar.

Jag har varit på ett bröllop där en av brudgummens nära vänner (som också var vän med många andra gäster) tog livet av sig någon vecka innan bröllopet. Såklart pratade man om hur man skulle göra men bestämde sig för att köra på. Brudparet pratade med prästen om vad som hänt och i kyrkan sa prästen några ord till minne av honom och om vad som hänt och om den gamla traditionen att "bröllop bryter sorg" och att detta ändå var en dag att fira. Det var fint och rensade luften och sen blev det en glad och fin kväll ändå. Brudparet var nöjda med den lösningen iaf.