Arbetslös - känner mig värdelös och får ont i magen när jag tänker på vårt bröllop som kommer kosta...

Min fästman jobbar heltid och jag frilansar lite då och då, men jobbar väldigt lite. Han betalar allting och jag har inga skuldkänslor för det, hans pengar= våra pengar. Sedan att det kan vara jobbigt att gå hemma är väl en sak, men om din fästman inte tycker att det är jobbigt att det är "hans" pengar ni tar av så är ju inte själva bröllopet något problem, eller hur? :)

Fast har man inte de pengarna så har man inte. Min fästman är glad att han kan betala det och att jag kan ta det lugnt just nu, det gör han gärna för mig och det funkar bra för mig också. Rätt till det har man ju om båda tycker det är ok tycker jag :)

Min sambo ser det som att hans pengar är våra pengar, så det är skönt! Att lägga bröllopet på is känns ändå inte kul då vi redan berättat för folk och nästan gett muntliga inbjudningar eller vad man ska kalla det. Som sagt - rädd för vad folk ska säga åt vilket håll det än går. Jag har ju varit med och sparat och lagt en tredjedel iaf. Sen när jag får jobb ska jag självklart börja spara och betala för mig. När jag skrev detta inlägg hade jag gått ner mig en stund, men nu känns det lite bättre. 

Jag jobbar hemifrån så mycket jag kan nu eftersom jag bara bor kvar i den här staden två månader till och det gör det rätt svårt att leta jobb två timmars bilväg bort. Roliga saker är vi vana vid att göra utan att ha mycket pengar, jag överraskar honom med brev, lappar, piknikar och utflykter. Pengar är inte viktigt för oss, mer ett nödvändigt ont :)