Ni som tar kuvertavgift...

Jösses. Man kan ju till att börja med se hur de som tycker kuvertavgift är OK också accepterar att andra inte tycker det och inte vill ha det på sina bröllop. Men det är lite fascinerande hur intoleranta ni som är emot kuvertavgifter ställer er till andra uppfattningar än er egen.

Det är också lustigt att säga "och dom som inte har råd med kuvertavgiften och inte har ekonomi får snällt avstå bröllopet - vad elakt" och samtidigt säga "har man inte råd att gifta sig får man väl helt enkelt skita i det!". Konstigt resonemang. 

Jag syftar på när man säger saker som att personer som tar kuvertavgifter är på olika sätt. Dom är snåla som personer, dom är ohyfsade, ouppfostrade och massa annat - istället för att säga varför man själv inte tycker att det är bra/okej på ett vettigt sätt, dom du gjorde nu när du påpekade att det känns konstigt att bestämma summan på presenten - det är ju ett legitimt sätt att argumentera MOT, att däremot säga "ni borde inte gifta er" är det inte.

Jag tror att kuvertavgift kanske inte känns konstigt för många som t.ex. haft liknande dessa arrangemang i sitt liv:

studentsittningar - för dessa betalar man långt över vad människor tar för sina bröllop, kanske 350 kronor, och kvalitén på maten är urdålig och det mesta läggs på billigt vin. Ändå går man, och är van vid det, för att det hör studentlivet till.

Middagar med vänner - under studietiden uppleveler iaf jag att när det är finare midagar, t.ex. nyår, så är man hemma hos en i gänget och denne handlar och lagar mat och sen splittar man kvittot från handlingen. Det är ju av rent praktiska skäl, för att man är student.

Detta är iaf ganska vanligt för mig och i mina kretsar, därför känns det inte konstigt för mig med kuvertavgift, förutom att jag tycker att det är så vansinnigt praktiskt då jag givetvis annars skulle köpa en present och det är ganska skönt att slippa faktiskt.

Däremot har alla sina gränser vad som känns okej. Jag tycker t.ex. att det ska gälla mat och dryck, absolut ingenting däröver. Alla konstigheter jag hört om att lokalhyra och klänningar och ringar ingår är helt sjukt i min värld, det är ingen kuvertavgift det är ju rent rån typ. Jag har också en känsla för att 250 kronor är typ absolut max beroende på vilka kretsar man befinner sig i, men lite överlag känns allt över det jäkligt dyrt TROTS att studentsittningarna kan kosta mer! (att gå på en bal kan kosta 600 spänn!)

I min värld avsäger man sig presenter om man ber om kuvertavgift.

Jag har varit på et 25-årskalas där kuvertavgift togs ut, 'a 200 kronor PLUS att det förväntades att man skulle ha present ovanpå det. Maten vi fick var kall och folk panikbjöds in för att finansiera festen. Den var löjligt stor med massa människor som inte egentligen kände födelsedagsbarnet särskilt väl - det här kändes jättekonstigt för mig och att hon inte avsade sig presenter kändes riktigt förmätet. Dessutom töntigt att ha en sådan fest när man fyller 25. Bröllop är en annan sak kan jag tycka.

Så resonerar jag. Antar att alla andras gränser går på massa olika ställen. 

Tycker inte heller att man brer på med SUPERLYX om man har kuvertavgift, man bestämmer en avgift och allt ovanför det tycker jag att man betalar själv, alternativt sänker standarden. 
Jag har aldrig förstått att man väljer kuvertavgift 750 kronor per person och sen förväntar sig att gästen betalar hela den summan. Det måste ju vara rimligt för ett par att betala liksom. Om man väljer lyxig trerätters ja då betalar man liksom mellanskillnaden själv.

Fast lika "tvingad" som man känner sig att gå på ett bröllop med kuvertavgift känner man ju sig att köpa en present på ett där det inte är kuvertavgift, så det är inte sant.

Men om du läst i tråden så handlar det liksom inte om att någon tänker som du beskriver, det jag menade med tvång är att du sa att man FRIVILLIGT ger presenter.... jo det gör man ju, men jag tror att många känner som jag att det liksom inte är någon form av VAL man har utan presenter ger man ju! Man kommer inte utan gåva, helt enkelt - det för mig är ganska overkligt - om ingen uttryckligen avsagt sig presenter - i vilket fall det alltid är någon som kommer med en gåva ändå om man inte är jättetydlig.

Det är liksom inte så som du beskriver som man tänker när man har kuvertavgift på sitt bröllop, det förstår du om du läser hur de flesta tänker. 

Jag förstår principen, men samtidigt är ju syftet (i min värld i alla fall) att de ska få en inbjudan överhuvudtaget - alltså annars får de ingen inbjudan alls, eftersom man av olika anledningar inte har råd att då bjuda in dem på något. Jag tycker inte heller att kuvert ska täcka maten och drycken helt, i alla fall inte om det är dyrt. Men vi väljer kuvertavgift för att våra vänner ska kunna vara med alls. Jag hade såklart gärna haft pengar nog att bjuda dem, men det har jag inte - alltså är detta bästa lösningen. Och det handlar inte om att förvänta sig några pengar utan om att ge dem möjligheten att delta. Alternativet är som sagt att inte delta alls, i detta fall får de välja - har de möjlighet att betala 200 kronor för att vara med, eller vill de avstå? I andra fallet säger jag till dem att tyvärr får du inte komma för att jag inte har råd.
Självklart kan man tacka nej, och då blir ju resultatet detsamma som om vi hade valt att inte ha kuvertavgift.

Jag köper argumenten mot, men tycker det är konstigt att man ser det som oförskämt att göra så här för att vännerna som vill vara med ska ha en möjlighet att vara med. I vårt fall hamnar kuvertet egentligen per person på kanske 575 kronor eller liknande, vi frågar om gästerna har möjlighet att betala 200. Det är 10 nära vänner var per person utöver familjen, och vi vill FRÅGA dom om dom vill delta. Om dom inte kan eller vill det förstår vi det, men hade vi inte frågat alls tror jag att de flesta hade tyckt att det var "värre".

Där kommer oftast argumentet - men gift er inte då! Och det hatar jag verkligen för människor ska inte lägga sig i när man väljer att gifta sig. I vårt fall MÅSTE vi t.ex. vara gifta innan vi får barn av massa anledningar som jag inte orkar gå in på men som de flesta lesbiska par förstår direkt (barn och juridik osv) och i vårt fall blir alltså ditt resonemang lite som så att antingen är vi oförskämda och frågar om gästerna har möjlighet att hjälpa till OM DE VILL vara med, eller så bjuder vi dem inte eller så är vi dumma som gifter oss.

pest, kolera eller pest liksom :/ 

Nä och har man möjligheten att inte behöva göra det är man ju glad och känner sig bra över det såklart, men det är ju när man inte har möjlighet att inte ha kuvertavgift som problemet uppstår, som jag skrev ovan, vad ska man göra? Jo man bjuder inte vännerna alls t.ex. och så är man hövlig och så blir vännerna (vars bröllop man själv varit på ibland!) ledsna över det. Eller så har man kuvertavgift och så finns möjligheten att delta, om än inte på det perfekta sätt man önskat att det var.

Jag får inte plats med 70 personer i min tvåa.
Jag kan åka till landet som mormor/släkting A/vemsomhelst har kanske - men just det, då har jag inte råd att transportera och inackordera folk där...

Jag skäms inte ett dugg eftersom jag inte tvingar någon att komma på bröllopet, det är ju bara att tacka nej om man av princip inte vill eller pga ekonomin inte kan. Det blir ju detsamma som att inte ha fått inbjudan från början. Att ta kuvertavgift handlar alltså inte om att jag vill ha ett festligare bröllop och därför måste detta kosta, utan om att kunna ha det alls.
Så kanske det inte alltid är såklart, men i vårt fall blir det så. Möjligen kan vi få det ännu billigare, det vet jag inte, men om man bor i en storstad och man måste ha festen i en storstad i en lokal (annars måste ju människor transportera sig och det är ju också en kostnad) så är det billigaste alternativet fortfarande dyrt! 

Äsch jag tror att man som kuvertavgiftshädare helt enkelt kanske ska känna av sin vänkrets och inte bjuda människor som skulle tycka så illa om en för den sakens skull...

Va? Nej? Menar du att jag är sur nu, eller menar du i fallet att man tackar nej till kuvertavgiftsbröllop av principskäl?

Om det förra så är jag inte ett dugg sur, kanske aningen ledsen över att höra saker som att man borde skämmas när det handlar om att  visa för sina vänner att man så gärna VILL dela det med dem.
Funderar annars på det jag skrev, om det finns några jag kanske ska låta bli att bjuda om det är så att de kommer tänka så illa om mig/oss för att vi väljer att göra så. Då kanske det är bättre att inte bjuda dem.

Så nej, jag är inte sur på dig! 

Jag tror jag väljer att ta "jag hade skämts" som att man borde skämmas oavsett vad du säger! ;) Men bra då förstår jag vad du menar. Nej alla blir nog inte sura över att få den inbjudan, men vissa här har ju sagt att de blir irriterade eftersom de känner sig tvingade så det är ju ändå en "risk".

Självklart blir jag ledsen ändå, på tanken att någon ska tänka sådär om mig, som många skrivit i tråden, bara tanken på det är ju oerhört nedstämmande.

Men! Så är det med det, man får göra som man kan och vill och hoppas det blir bra i slutändan helt enkelt. :) Det är ganska viktigt för mig att dagen blir bra ur alla perspektiv, inte bara jag som ska bli nöjd utan även vännerna, så det är bra att läsa i den här tråden o smaka på hur vissa kan tänka om det arrangemang vi tänkt oss, möjligen att det ändras om man funderar några varv till. Det har fått mig att fundera på att helt enkelt inte bjuda vänner alls och enligt rätt många så är ju det bättre! Men jag vet inte, som sagt, jag tror man får känna av sin egen vänkrets - den ena är ju inte den andra lik :)
 

Jag letar efter en lokal dit det enkelt går att ta sig med kollektivtrafik för alla, eftersom alla inte har bil och jag vill inte heller att man ska behöva ta taxi för det kostar ju också. Så inte byte med buss o hej o hå i festkläder i oktober - man måste kunna åka spårvagn dit.
Jag har hittat två alternativ som jag ska gå vidare med, där det handlar om buffé i en lokal där det finns personal, där lokalhyran inte är skyhög, där maten verkar god och där det finns rätt mycket olika saker på. Tyvärr är det alltid italiensk buffé som är billigast och min framtida fru är glutenallergiker - pasta och bröd går bort med en gång och det är faktiskt skitsvårt att hitta nåt som inte blir "specialkost" för då blir det bara ännu dyrare. Har man buffé är det svårt om vissa grejer är glutenfria därför att folk blandar och har sig hej vilt med skedar och annat. Det jag ska kolla är om man kan köpa bara specialmat till henne t.ex. med glutenfria alternativ. Sen har vi dock några fler glutenallergiker så det vore kanske bättre att bara ha buffén glutenfri.

När jag sa 575 så var dryck inräknat, vilket vi dock tänkte bjuda på så frikostigt vi kan. Jag har hittat ett ställe för 425 kr PP och ett som jag vet mindre om (men har höga förhoppningar om) som kostar 295 kr PP (hoppas på detta såklart!). Att hitta ett ställe där man får ta med egen dryck osv är ganska svårt, de fattar ju att det inte är lika lönsamt. Det är från det priset vi tänkte oss hälften, alltså 200 kr i första fallet, eller 150 kronor i andra fallet då. Drycken räknar vi inte in i det. Dessa platser går att ta sig till och från, från kyrkan och sen hemmåt efter festen, för alla gäster.
Jag har tittat på en lokal LÅNGT ut, så långt ut det GÅR att ta sig med spårvagn åt ett håll, i en liten skithåla rent ut sagt, där priset ändå ligger på 700 förbannade kronor per person! Det är verkligen svårt att hitta något som "duger". På andra ställen är det billigt per person men så smygs det in kostnader för varenda liten grej - högtalare hit och dit. De två jag hittat är allt man behöver, alltså högtalare, en mikrofon, stol o bodar o dukar o tallrikar att äta på. Man kan ju plocka in höstlöv att duka borden med själv kanske. Min klänning kommer kosta 200 kronor, brudbukett kommer jag antagligen inte ens ha, hår och smink är inget som vi  kan lägga pengar på. Men vi vill att gästerna ska få trevlig mat annars är det inte kul att vara på bröllopet. Jag har själv varit på ett där maten var rent äcklig och festen blev också därefter, det var ju inte roligt liksom. 

Det lyxiga vi då har är i sådana fall att någon dukar och någon städar och diskar. Lokalhyra tillkommer ibland, ibland inte, men den är inte tänkt att ingå så det får man räkna bort. IBland beroer det på antal gäster om det tillkommer avgift eller inte och i de flesta fall är vi tillräckligt många i bara familjen (40st) även om alla vänner tackar nej.

Om jag kan lyckas hitta ett sånt ställe där det blir okej (alt. 2 känns okej, 150 kronor liksom)  så känns det roligare för ALLA att lösa det med kuvertavgift på 150kronor än att 1. Ingen får komma eller 2. Vi käkar pastasallad i en källarlokal i en förort de får åka taxi till. För mig känns inte detta som så fruktansvärt på något sätt, det handlar inte alls om att unna sig massa lyx på andras bekostnad, utan om att om de hjälper till på detta sätt så att vi kan vara alla så får alla en trevlig upplevelse. Jag hade t.ex. på det där bröllopet med smaklös potatisgratäng och prinskorv och köttbullar mitt i sommaren, hellre gett dem en kuvertavgift i förväg så att de kunde få lite bättre mat, än att få gå till johanssons och få en lista på det som var okej för brudparet att man köpte till dem, där allt det "billigare" var taget sedan dag ett och man kunde välja på svindyr kristallskål nummer 1 eller nummer 2. 

Jag håller med!  Jag prioriterar att maten ska vara GOD, för annars är festen tråkig. Så det är väl det då - att maten är god är en prioritet, men jag menar att alla firar med oss är en lika hög prioritet - jag antar bara att alla firar med oss men med trist mat är något jag inte vill, då vill jag hellre fira med bara familjen och med god mat.
Så det är sant, det finns nåt som slår högre. 

För mig är god mat = kul fest! Som sagt, bröllopet med den mkt billiga, mkt äckliga maten var inte roligt.
är maten trist kan man lika gärna strunta i middagen o festen i min värld :) Det beror kanske på att jag tycker att alkoholen och gifts och godisbufféer och allt sånt är menlöst, för mig är det en trevlig middag med fina tal som är grejen...

150 x 66 är ju rätt mycket pengar.

Håller med om att det finns massa bröllop med kuvertavgift med vräkigare o värre och dyrare grejer och det tycker inte jag heller är okej, så jag försöker inte generellt säga att det är för att alla ska kunna vara med alla gånger, jag försöker säga att det inte alltid är så att man är snål eller sniken ;) Det finns faktiskt ädlare motiv bakom än "jag vill ha oxfilé!) men det märker man också på arrangemanget och avgiften som gäst skulle jag tro. 
 

Men när jag frågar folk om min tanke om t.ex. 150 kronor säger dem nåt så hemskt som att vi ska låna 10.000 av någon istället - och be om bidrag till bröllopsresan - FÖR DÅ FÅR NI MER PENGAR.

Jag smäller av. Där har man ju en jävligt ful anledning till att inte har kuvertavgift. 

Ja alltså vi har ju en restarang med personal för 425 och kanske en (väntar på svar, förväntar mig nästan att det är nåt lurt med prissättningen!) på 295 kr, detta är ju för maten... 
Jag hittar knappt billigare än alternativ två när det gäller catering + lokal heller om det ska vara så nära i stan att man kan ta spårvagnen, men det finns såklart billigare alternativ, dock inte så himla mycket billigare faktiskt... det är ju det att det tillkommer massa kostnadet på stolsöverdrag och dukar och tallrikar och sånt. MEN jag letar med ljus och lykta efter ett så billigt bra alternativ som möjligt och eftersom det ligger ett tag fram kan jag fortsätta min jakt så länge som möjligt. Försöker också bli av med efterrätten i buffé-alternativen då jag tycker det räcker med tårtan och på så vis få ned priset ytterligare, men det är inte många restauranger särskilt sugna på heller...
Problemet är att de jag känner som är kock och konditor (mina kusiner) vill jag inte ska jobba på min bröllopsdag... konditor-kusinen gör dock tårtan åt oss men vi betalar ju henne för den såklart, kanske får lite kompispris.. :) De får liksom alltid jobba på alla events, aldrig bara vara gäst...

Det finns en lokal som är stor och nära nog där man får ta med egen mat o dryck då, men det var den jag var i på det enda bröllop jag varit på, där maten var skitkass och lokalen ful och hela kvällen bara ett fiasko - så jag är inte så sugen på den... 

Vi har ändå dragit gränsen vid kusiner. Inga syskonbarn eller andra barn. Det är föräldrar, far o morföräldrar, syskon och kusiner o fastrar o mostrar. Det är 40 pers. Jag har ett helt gäng styvsyskon... ja det blir liksom en del.