Svärmorstråden!

Min svärmor är hur toppen som helst. Hon älskar mig som sin egen dotter och jag älskar henne som min egen mamma. Hon har definitivt accepterat mig som en del av familjen. 

Får jag gnälla på svärfar istället? Min man är sin mors son och jag ser lätt varifrån hans många goda egenskaper kommer. Svärfar däremot...
Ärligt talat har jag aldrig träffat honom eftersom min man enkelt förutsåg att vi inte skulle komma överens. En gång i tiden sa han till min mans ex, som var en superbegåvning och funderade på att doktorera i matematik: Vad ska du med en utbildning till? NN kan väl försörja er båda?

När min man fyllde 18 var svärfar uppenbarligen på glatt och förutseende humör och som den skattejurist han var i arvsskattens tider så gav han bort sitt hus till NN, mot en skuldsedel lämpligt stor för att inte väcka misstankar hos skatteverket. Detta kompletterat med en klausul där han fritt fick disponera huset och själv betala alla löpande kostnader. Det var naturligtvis aldrig meningen att några pengar skulle betalas. När fadern så småningom dog så skulle NN redan redan äga huset och inga skatter behöva betalas. (Nu finns ju naturligtvis inte arvsskatten längre.)

För ett par år sedan fick han en knäpp (ännu knäppare) och gjorde sig sakta men bestämt ovän med samtliga vänner och släktingar. Till slut var det bara NN som inte sagt upp kontakten. Då gör svärfar genidraget att kräva in den 13 år gamla skuldsedeln! Vi skulle alltså helt plötsligt hosta upp 700 000 som aldrig var tänkta att betalas för ett hus som min svärfar bor i och har rätt att fortsätta bo i så länge han lever.  Och eftersom skuldsedeln var påskriven i god ordning var det inte mycket att göra åt. Finns några juridiska finesser som gjorde att vi inte kunde krångla oss ifrån ens en så gammal skuldsedel, men som jag inte orkar redogöra för här.
 Dessutom gick min "kära"  svärfar  via Kronofogden, så även om Kronofogden inte gett NN prickar i systemet så gör alla kreditupplysningsföretag det... Jag får hyra släp när vi ska flytta, för NN får inte, ens om han betalar kontant.

Nu finns ingen kontakt längre, men vi betalar fortfarande ränta varje månad på lånet för de 700 000. Grrr.

Sist jag träffade sväris pratade vi om det eviga gisslet med hårborttagning och jag sa "jag är så hårig!" och syftade t.ex. på fjun som är vita/blonda som jag har i ansiktet, ganska mycket. Hade jag haft svart hår hade jag behövt tråda en hel del om man säger ;) Svärmor sa med ett sånt där härligt flin att jag ju är ett perfekt exempel på att människan härstammar från apor! 

Nä men det är väl kul nästan jämt? 

Det absolut värsta tycker jag, är när sonen inte sätter stopp och säger ifrån då hans mamma behandlar
hans egen tjej/ sambo/ fru illa.
Såna killar är inte riktiga män, har man valt en att leva med då ska man stå på hennes sida om
mamman kommer och gör eller säger något illa om och till henne.