Svärmorstråden!

I det stora hela har jag väll inga större problem med min svärmor. De tog upp mig i genensamheten med en gång. Vi blev gravida ganska tidigt i förhållandet, men det håller än (till sommaren har vi varit tillsammans i 8 år). Ungefär en månad efter det att vi blev tillsammans var vi hemma hos min svärföräldrar och hjälpte till inför en fest och vi fick lite mat. Min svärfar sa "Nä, nu skulle det sitta fint med en lur opå soffan", jag svarade med "ja, det gjorde min morfar alltid, som middag på soffan alltså". Då fick jag svaret "Morfar vill jag inte bli än, men farfar kan jag ju bli. Det är bara för er att sätta igång" (min svägerska vad vid den tiden 14). Ca 6 månader senare var jag oplanerad gravid.

Men det finns igentligen två saker jag stör mig riktigt på när det kommer till min svärmor. Det första är det att hon är så otroligt bunden till sina barn. När min svåger talade om att han hade ställt sig i bostadskö, började hon gråta och klaga att han flyttade aldeles för tidigt. (han var ca 20 och hade jobb!) Hon springer till min m2b för allt, han är elektriker i grunden och så fort det är något med det så kommer hon springande. För typ tre år sedan när vi just hade flyttat in i vårat hus kommer hon över en dag då det stormade och talade om för min m2b att han måste komma och klättra upp på ladugårdstaken och sätta fast plåtarna som var på väg att flyga bort i blåsten. Jag sa bara till min m2b att om han gör det så är vi andra (jag och vår son) inte kvar när han kommer hem. Inte fan skall han riskera sitt liv för att sätta fast några plåtar på ladugårdstaket bara för att hans mamma säger det. Till saken hör att min svärmors pappa hade trillat igenom just det taket ett år tidigare och avlidit av fallet.

Det andra jag retar mig på är att hon VÄGRAR acceptera att jag inte har kontakt med mina biologiska föräldrar. Det är över 11 år sedan jag avslutade min kontakt med min far, efter det att han gjort sexuella närmanden. Men hon kan inte få in det i sin hjärna (hon lever i en liten rosa värld, där alla är sams och ingen gör något elakt mot den andra). Jag bröt kontakten med min mor för ca 4 år sedan efter flera års envägskominikation (från min sida). Hon drar upp detta med jämna mellanrum, vilket jag tycker är jätte jobbigt. Särskillt då jag har två andra människor som jag kallar mina föräldrar, min "mamma" har hon riktigt svårt att acceptera.

Nu när det drar sig mot bröllop för mig och min sambo, klagar hon på att jag har valt att inte bjuda mina syskon. Hon anser att det perfekta brudföljdet skulle vara min bror och min svägerska (inget ont om min svägerska, men jag vill inte ha henne till tärna). Dessutom har min bror en annan relion, så han hade inte ställt upp i alla fall.

Senast det kom upp med min mor var faktiskt för ett par dagar sedan när jag var och handlade med svärmor och vi mötte min faster utanför. Jag trodde hon skämtade med mig när hon drog upp det (min faster vet mycket väl hur min mor är, så hon har full förståelse för mitt val. Dessutom anser hon att det är mitt val!) Jag blev så irriterad på henne, dessutom skämdes jag. Jag skickade ett mail till min faster dagen efter och bad om ursäkt. Så här i efterhand anser jag att det är fruktansvärt respektlöst mot den kvinna som jag numera anser är min mamma (min faster har dessutom träffat henne och fick ett väldigt gott intryck).

Men vad gör man, det finns inget jag kan säga eller göra för att få henne att förstå. Hon har helt enkelt inte fått se henne när hon kommer igång. Min mor kan ju vara "sockersöt" när hon vill, och det har hon varit de få gångerna min svärmor har träffat henne. Dock när det kommer till min far så har hon accepterat det nu och tycker till och med att det är bra att vi inte har haft kontakt (för barnens skull), då han förra året åkte i finkan.

Min m2b skall vara glad att han inte har mina biologiska föräldrar som svärföräldrar.... Då hade det nog varit han som startat denna tråden!

Här är nog en svärmor som skulle passa in här..... Vet inte om jag någonsin hade pratat med henne igen....

www.brollopstorget.se/Forum-7-98/m4100299.html

För ett tag sedan höll jag på att strypa min svärmor....

Hon klagade på att jag har lyckats hitta massa saker till låga priser. Hon sa "Ska ni ha ett budget bröllop, eller?"

Vad skall man säga. Visst jag fick min klänning till 70 %, min m2b och barnens kläder fick vi till riktigt låga priser där med (detta på grund av att kvinnan hade sålt sin butik och avveklade). Sedan hittade jag mina skor på rean, samt ljus som vi skall ha på borden hittade jag i en butik som la ner. Min vigselring fick jag för mindre än halva priset på grund av att den var i utgående modell. Inbjudningskorten har jag gjort själv, med papper som jag har köpt i en butik där jag tidigare har arbetat, så att jag fick lite rabatt. Vad hon hittils inte vet är att jag har köpt smycken att ha den dagen till bra pris. När jag talade om att vi skulle skicka de flesta inbjudningskorten med posten, talade hon om att det blir dyrt med frimärken. Och jag talade om att jag hade fått flera häften efter min farmor. Dessutom kommer min frisör göra mitt hår gratis som en gentjänst för att jag satt modell när hon gjorde sitt jesällprov. Min svärmor är florist och kommer ganska självklart göra våra blommor.

Det är ganska otroligt att hon kan klaga på att jag lyckas spara pengar.....

Men med tanke på att jag har gått sjukskriven i 6 månader och nu sakta kommer att börja arbetsträna. Även om vi inte går under på att jag inte kan jobba just nu, så tycker jag att det inte är fel att kunna spara in lite pengar. När det kommer till bröllop finns det stora hål att lägga dem i ändå...

Förra veckan åt jag lunch hos svärmors mamma som jag brukar göra då svärmor jabbar hemma, och jag går sjukskriven till 75%. Svärmors mamma är helt underbar, men när det kommer till mat är hon rätt jobbig. Visserligen har jag gått ner ganska mycket i vikt pga sjukdom, men när hon hela tiden trugar och försöker få mig att äta mer, tröttnar jag. Vanligtvis försöker jag hålla mig lugn, och bara upprepa att jag är mätt och allt är bra. Men denna gången smög sig väl en lite irreterad ton in när jag sa till för fjärde gången, och svärmor reagerade med en enda gång.

- Du behöver inte ha en sådan irreterad ton!

- Jag har sagt till fyra gånger redan.

- NEJ!

Sedan dess har jag sakta men säkert valt att sluta äta hos dem, numera har jag mat hemma nästan varje dag. Även om detta inte är sant, och att jag måste hoppa av bussen en hållplats innan för att kuna gå och handla i affären. Jag vill inte på något sätt såra svärmors mamma, så därför har jag inte sagt ifrån på skarpen, utan mer fasar ut mig. Fast det är mer svärmor jag är trött på, det är alltid något hon har att gnälla på nuförtiden när det gäller mig.

På grund av sjukdom får jag inte köra bil, och jag har haft problem med att gå längre sträckor, så svärmor har varit den som ställt upp och hämtat och lämnat barnen när sambon inte kunnat. Men nu har jag blivit starkare, så nu försöker jag gå med barnen på morgonen så att de inte behöver vara på dagis/fritids innan halv 7 på morgonen. Detta var inte helt till hennes tillfredställelse, för nu är jag inte lika beroende av henne.

Förra veckan var min sambo iväg på kurs, och jag hade rehablitering i närmaste stad. Vilket betydde att jag inte var hemma fören kl 5, så jag hade frågat henne om hon skulle kunna hämta barnen på dagis/fritids! Men jag fick svaret att hon bara kunde hämta den store, den lille kunde hon inte ha då hon hade mycket att göra på företaget. Fine tänkte jag och bad dagis att han skulle få vara kvar tills jag kom hem, bad taxin släppa mig vid dagis istället för hemma, vilket gick jättebra. Men när jag talade omd etta för svärmor dagen innan, så sa hon men svärfar kanske kan hämta när han kommer hem. Jag svarade bara med att nu har jag fixat det på annat sätt, så det behöver han inte. Jag fick bara en sur min tillbaka.

Först säger hon att hon inte kan, sedan när jag har fixat det på annat sätt. DÅ kan han fixa så att det fungerar.... Det gäller att ta flera djupa andetag!

Behövde bara skriva av mig lite...

I dag gjorde svärmor det igen! När vi talade om för henne att vi skulle gifta oss sprang hon med det till alla i familjen innan vi han säga det själva. Idag var jag på seminarie med jobbet och fick veta att vi till hösten troligtvis kommer åka till USA på studieresa, detta talade jag om vid fikan nu i eftermiddag. Svärfar samt svågern var inte med, men när de kom så han de inte innanför dörre innan hon talade om allt för dem.

Ibland vill man ju själv tala om saker, skulle tro att alla inom släkten vet om detta innan helgen..... :0(

Blir bara så trött på henne.

Det är många gånger väldigt bra med en svärmor som är kunnig och duktig när det kommer till blommor och trädgård. Men också väldigt irriterande, för hon vet alltid bäst! Ibland kanske hon gör det också, hon har ju faktiskt en egen handelsträdgård, men ändå!

Nu är det den fjärde sommaren vi bor i huset och första sommaren fick jag en rosenbuske av en vännina, den valde jag att sätta i kruka. Då min sambo inte kan bestämma sig vart vi skall ha rabaterna (har ett relativt nytt hus). De kommande två sommrarna gjorde jag så att jag köpte en ros per sommar, så i dag var det dag igen. Jag har ett längre tag suktat efter en stamros, och jag hittade en i en trädgårdsbutik en bit härifrån. Min svärmors mamma var med mig (mest för att jag inte får köra bil), och hon sa flera gånger att det hade varit bättre att jag hade tagit med mig min svärmor istället. Men jag är VÄLDIGT glad för att jag inte gjorde det.

Vi gick ett bra ta och tittade på krukor, då jag inte hade någon till den nya, samt i alla fall den äldsta rosen behöver planteras om. Det är ju roligt att ha liknade krukor till alla, så jag kommer troligt vis åka tillbak och köpa två till så att jag har lika till alla rosorna. Tillslut hittade vi en som både var fin och till ett överenskommet pris.

Rosen och de två krukorna (diameter ca 40 cm) gick på strax under 1000 kronor. Sedan ringde min sambo och bad mig köpa en ny regäl spade, så där gick 500 kronor till. Sedan köpte jag lite småsaker, typ frön och lite lökar. Allt som allt gick allt på strax över 1700 kronor. Inte så jätteblodigt tycker jag, med tanke på allt jag fick.

Men det hela började så fort jag kom hem, svärmor kom över för att titta (hon bor bara några hus bort). Hon klagade på att det var dyrt, och att hon behövde höja sina priser. Vad jag än sa om det så vände hon det så att det blev synd om henne, och hennes företag. Hon fick syn på prislappen på rosen och spärrade förskräckt upp ögonen, nästan 600 kronor. Och så kom kommentaren - Jag måste verkligen höja mina priser..... Och så malde hon på igen. Visst jag hade säkert kunnat åka land och rike runt och hittat både billigare krukor och roser, men varför när jag hittade vad jag ville ha mindre än 10 minuters bilfärd hemifrån!

Tidigare har hon klagat på att jag hittar saker till bröllopet väldigt billigt, och nu klagar hon på att jag slösar pengar. Hur skall hon ha det?

Jag gifte mig för snart en och en halv månad sedan och jag har inte glömt hur hon höll på dagen innan. Min tärna och min mamma har ställt upp något helt otroligt, både praktiskt och med tips och råd. För det är vad det har varit, tips och råd. Inte så här måste ni göra!

På förmiddagen dagen innan bröllopet fick jag veta att jag och min man inte fick vara kvar i lokalen efter halv åtta. Jag kontrade bara med att jag inte går därifrån innan jag är klar. Fick bara en sur min tillbaka. Jag och min mamma satt och pysslade ihop det sista enda in i det sista, så vi var inte i lokalen fören klockan var efter 4. Så på den tiden som var kvar skulle jag se till att bordsplaceringen blev ut satt, dukningen blev som jag ville och dyligt. När vi håller på att duka springer min svägerska efter mig och flyttar om då jag redan har lagt det som jag vill ha det. Så jag fräser till coh säger åt henne att hjälpa hennes mor med förrättsbesticken istället. Jag var stressad till tusen och måde inte heller särskillt bra, då jag har en hel del men kvar efter en sjukdom. Min mamma och min tärna var också med i lokalen, min mans ena kusin hade erbjudit sig att hjälpa till men jag hade tackat nej. Innan bröllopet tänkte jag bara "inte en vilja till!", men nu så här i efterhand så ångrar jag att jag inte hade henne med. Kanske svärmor hade tänkt till en extra gång i så fall. Min mamma är väldigt duktig på att påpeka när hon tycker jag går igång lite för mycket, men hon sa inte ett ljud. Så svärmors anklagerser kom som en blixt från klar himmel.

Klockan hinner bli både halv åtta och åtta innan jag känner mig så pass redo att jag kan överlämna det sista till mamma och min tärna. När vi skulle gå ville min man få svar på om vår yngsta kunde åka med i deras bil, då barnstolen var kvar i den. Men hon vägrade svara så hon pratade med kökspersonalen. Hon kunde inte helt enkelt inte ta en pause och vara "ja" eller "nej". Så min man tröttnade och fräste till ganska ordentligt. Svärmor och svärfar blev så fruktanskvärt sura så dee blev riktigt röda i ansiktiet. Så vi fick veta att de inte ville veta av oss när vi var så irriterade och hon tyckte att vi skulle åka hem och ta oss varsitt regält järn! Antingen brydde hon sig inte eller så orkade hon inte tänka efter innan, men jag äter så pass mycket mediciner så jag avstår helt och hållet från alkohol. Jag anser att man inte skall blanda de två sakerna. Dessutom fick jag inte dricka med anledning av att jag åt morfin!

jag blev så arg och ledsen när hon ger sig på mig på det sättet, så jag messade med mamma och frågade om jag hade varit så irriterad att jag ahde stört allt och alla. Dock får jag ett svar tillbaka att det har jag verkligen inte varit. Dock hade både hon och min tärna reagerat på att jag var stressad och blivit oroliga för att det skulle bli för mycket för mig. Mamma hade troligen sagt något till svärmor för när hon kom ifatt oss vid pizzeria så kom hon över i vår bil (jag orkade inte gå med in då tårarna fortfarande rann ner för kinderna), och skulle försöka släta över allt med ett leende. Hon påpekar att jag hade fräst många gånger och att det hade stört de andra, jag talade om för henne att om hon nu tyckte att jag var irriterad då så har hon ingen aning om hur jag blir då jag blir irriterad på riktigt. Men då sa hon att det visste hon, för hon hade då sett mig irriterad. På det sättet hon var då i bilen fick stora varningsklockor att ringa i huvudet på mig, samt att de kalla kårarna sprang ner för ryggen på mig. I den stunden var hon så otroligt lik min biologiska mor, så det var fruktansvärt. Jag ryser fortfarande när jag tänker på det.

Det är över 10 år sedan jag var riktigt riktigt irriterad, då drev ett par personer mig över min gräns. Jag bodde på den tiden på ett ungdomsbooende, och personalen som jobbade den kvällen har i efterhand erkänt att det var den enda gången han var riktigt rädd för mig (jag var klassad som den lilla söta tjejen som aldrig gör en fluga förnämd). Den gången gick jag bara ut, han försökte en gång att stoppa mig, men ändrade sig. Både han och de andra ur personalen hade en annan respekt för mig efter det. Så min kära svärmor har ingen aning om vad som väntar henne om hon nu inte passar sig.

En annan sak som jag är väldigt trött på när det gäller både min svärmor och min svärfar, är det att de favoritiserar min man något så fruktansvärt. Han är äldst och har en yngre bror och en yngre syster. Min svägerska är ju mammas lilla tjej, så det är som det är. Men min svåger hade det då inte lätt. Trotts att han har samma yrke som min man, samt att han praktiserar det, så at det alltid till min man de vänder sig. Trots att min man har klivit upp i grader på jobbet och arbetar inte aktivt med sitt grundyrke. Under de åren som jag har känt min man och hans familj har det alltid varit så att min man har varit favoriten. Till en början så såg jag bara latheten hos min svåger, men de senaste åren har det funnits små varningstecken som sagt att det inte är hela sanningen. Jag har inte riktigt viljat tro på dessa varningearna, då jag vill att mina barn skall växa upp i en bra och trygg miljö. Det var min mans kusin som gjorde min uppsättning till bröllopet, och under de timmarna som vi hade tillsammans hade vi chans att prata. På det sättet fick jag veta en massa saker som fick mig att se både på min svåger, men också på min mans kusiner på ett helt annat sätt.

Visst jag känner fortfarande en del irritation mot min svåger, då han låter bli att göra saker (mest troligen för att han aldrig får den kredit han borde få), men det blir ju då automatiskt att jag och min man får göra sakerna. och så har vi ett moment 22.

Vi har själva två söner och jag kommer ryta till som hejsan om jag ser att de favoritiserar någon av dem. Min mans mormor har 6 barnbarns barn, men det är mina två som är favoriterna. Och det märks, varje gång vi skall åka nogonstans, typ semester eller och storhandla kläder och dyligt, så får de pengar att köpa något för. Men jag vet att det inte är det samma med min mans kusinbarn. Hans ena kusin hade fått höra av sin farmor (min mans mormor), att det var så synd att hennes pappa hade dött så ung, han hade ju inte hunnit med något. HALLÅ! han hade hunnit med att gifta sig, bygga hus och få tre väldigt trevliga och snälla döttrar. Jag vet inte vad jag hade gjort om jag hade hört det.

Både svärmor och min man är extremt nyfikna, och det driver mig till vansinne ibland. Som igår. Min man och jag åker och handlar, då kläcker han ut sig att han inte förstår sin mammas svägerska (hennes bortgångna brors fru), säljer sitt hus till sin dotter som bor i det. Hon själv har flyttat in tillsammans med sin nye sambo, de flyttade till honom då han fortfarande hade barn som bodde hemma. Min mans kusin bode tidigare i en lägenhet och i den (hon står fortfarande på den) bor nu hennes mammas svärmor. Kanske är det så att min mans kusin betalar hyran för lägeheten och i gengäld får bo i huset. Men vad än för överenskommelse de har, så har varken min man eller någon annan med att göra. jag försökte avleda honom och säga till att även de har rätt till ett privatliv. Undrar hur han och svärmor hade känt om de var målet för andra som var nyfikna. För tro mig det finns en hel del hundar begravda på deras bakgård!

Opps, inlägget blev långt, men jag ville bara spy ut lite....