MeaJ skrev 2012-02-05 21:42:40 följande:
Jag ska åka utomlands med mina syskon (och deras familjer) och mina föräldrar nu till våren.
Då har hon mage och säga, att nu måste jag ta och gå ner i vikt. Tänk på att vi ska utomlands snart.
Så tjock som du är nu kan du ju inte vara.
Sånt sårar när en egens mor säger.
Själv tycker inte jag att jag är så farligt tjock. stl 40-42 beroende på klädesmärke.
Dessutom fick jag barn för snart 1 år sedan, ja det är ingen ursäkt. Men vissa har svårt att bli av med babykilon även om man anstränger sig.
Stirra förfärat på henne och fråga om de har viktgränser även på passagerarna på flyget?
Eller säg att din man föredrar om du är lite tjock på semestern för att hålla strandraggarna borta.
Eller säg som det är att du blir ledsen av såna kommentarer och tycker att hon gott kan hålla dem för sig själv. Börjar hon då tjafsa om att hon bara vill ditt bästa och att du faktiskt har blivit lite rund (eftersom hon verkar tycka det, inte för att det låter som att du har någon problematisk övervikt), gå inte in i diskussion om huruvida du är det eller inte, utan stå fast vid att du inte är intresserad av att diskutera din vikt med henne och att du önskar att hon låter bli att kommentera den.
Mammor är inte kloka ibland. Min mamma tjatade mycket på mig under min fullständigt normalviktiga uppväxt. Minns en gång när hon sa åt mig att inte ha en viss kjol och en viss tröja ihop, eftersom jag såg tjock ut då. Obstinat tonåring som jag var sa jag att än sen då, jag är väl tjock. "Ja, men du kan ju försöka dölja det", svarade hon. Till saken hör att jag just den perioden inte bara var normalviktig utan på gränsen till underviktig, min stora byst och kraftiga benmuskler till trots. Jag undrar SÅ hur det kom sig att jag fick ätstörningar redan i 10-årsålder???