Svärmorstråden!

Har träffat min svärmor lite för mycket på sistone tror jag. Jag både tycker om och respekterar henne ibland, men hon är en plump och okänslig människa och därför gör och säger hon saker som inte går att bara "glömma bort" och det kommer tyvärr göra att vår relation aldrig blir nära på riktigt, eftersom hon förstör den med jämna mellanrum och vissa saker hon sagt och gjort aldrig går att förlora helt....
Men just nu är det inga större saker som stör, mest småsaker...

Ju närmare bröllopet vi kommer desto mer tjatar hon om hur vi "MÅSTE" göra/ha det/fixa inför det. Får kräkningar alltså, orkar inte med. Det är ju kul att hon är intresserad och engagerad men det är pissjobbigt att hon vill ha det som HON vill, inte hjälpa oss få det som VI vill. Varför inbillar man sig att ens egen smak är så jäkla bra att alla andra borde ha det så även om de inte vill??

*suck* 

Sist jag träffade sväris pratade vi om det eviga gisslet med hårborttagning och jag sa "jag är så hårig!" och syftade t.ex. på fjun som är vita/blonda som jag har i ansiktet, ganska mycket. Hade jag haft svart hår hade jag behövt tråda en hel del om man säger ;) Svärmor sa med ett sånt där härligt flin att jag ju är ett perfekt exempel på att människan härstammar från apor! 

Nä men det är väl kul nästan jämt? 

Regel nummer ett med jobbiga föräldrar och svärföräldrar: T a   i n t e   e m o t   p e n g a r.

haha det här verkar ha blivit en tråd där man inte alls förstår konceptet "svärmor" ;)

Får bidra lite därför:
När vi förlovade oss fick vi en flaska champagne och orden "gift er inte än" och senaste året har handlat främst om varför vi absolut inte ska byta namn till något nytt och heta samma.

Därmed inte sagt att jag inte älskar henne och hon mig. för det tror jag vi båda gör och också vet, men helvete vad jobbig hon kan vara. Misstänker att hon känner så om mig också ;)