Svärmorstråden!

Jag vet att svärmorsor inte alltid är det enklaste. Dom flesta har svårt att förstå att man faktiskt är en vuxenkvinna som har full kontroll på både sig själv, hushållet, ekonomin och viktiga beslut i livet. Plus, det flesta av oss har redan en egen mamma som axlar rollen att vara överbeskyddande och komma med fler råd än man ber om =).
Det flesta svärmorsor verkar inte förstå att deras "lila son" faktiskt är en vuxen karl och han är precis lika delaktig i allting i förhållandet som man själv är. Han behöver inte daltas med och han behöver inte veta hur mamman tycker att han bör agera i vissa situationer.

Min mamma är en pärla! Jag älskar henne helt otroligt och hon är väldigt delaktig i vårt liv, men på en lagom nivå. Ibland lägger hon sig i kanske snäppet mycket men det räcker med att vi grymtar lite bara så hajar hon och backar. Min kille älskar henne också helt fruktansvärt och dom har en väldigt fin relation till varandra och för det är jag otroligt tacksam!

Min svärmor gick bort för tre år sen. Alldeles för tidigt försvann hon från vår jord och jag önskar ofta och mycket att hon fanns. Även dom jobbiga delarna. Jag behöver inte veta hur hon ser på barnuppfostran, vart vi firar jul, hur lite jag äter, hur mycket jag tjatar på min karl. Men jag hade hellre haft de, en inte haft henne alls! Jag saknar att ha en svärmor med alla aspekter som tillhör. Jag är ledsen över att min killes mamma och hans stöttepelare är borta, jag är ledsen över att mina barn inte kommer ha en farmor. Även om jag hade blivit knäpp på att hon förmodligen hade struntat i vissa av våra reglerna när ungarna är där hade dom i alla fall haft en farmor.

Så även om era svärmorsor har djävulshorn, var glada att ni har henne, för att inte ha en svärmor är ett stort tomt hål som inte går att fylla

Jag förstår vad du menar. =) Men min föredetta svärmor var hemskt på alla sätt som det bara gick. Hon skulle alltid lägga sig, var alltid TO MUCH! Hade nycklar hem till oss som hon brukade som hon själv ville, våra beslut blev alltid överkörda av henne. Vad vi åt, hur vi levde, vilken färg vi hade i sovrummet, vilka blommor vi hade, hur ofta vi vattnade dom osv osv! Du fattar.. =) Jag höll på att fullkomligt kräkas på kvinnan. Men hon fyllde liksom sin roll i den stora familjebilden. När alla andra hade semester och var på landet och jag pendlade, lagade hon alltid mat till mig tills jag kom ut. Även om jag blev tokig på att hon åkte till oss och vattnade våra blommor utan att någon bett henne gjorde hon det egentligen av kärlek.
När man lever mitt uppe i det blir man bara tokig på jobbiga svärmorsor som alltid verkar klampa över gränsen.

Så även om det inte alltid är så jävla roligt och som sagt been there done that ;), kan jag sakna dom fina delarna som (oftast ialla fall) kommer med alla människor. Det är få personer som är genom onda och vidriga =)