I lördags blev jag hippad!
Allt började med att vi sov längre än vanligt på morgonen. Gick väl upp jag och min dotter vid 9. Klädde på oss, åt frukost. Min sambo kom upp strax efter oss. Jag drack upp mitt morgon kaffe och gick ut för att slänga soppåsen. Klockan var då strax vid 09.30. Då kommer det en bli åkade ner mot vårat hus. En bli som jag kännde igen. Å nej, det är nu det är. Tänkte jag. Ut ur bilen kliver mina två svägerskor och min storasyster. Du har 10 minuter att plocka ihop det du ev. vill ha i kväll, smink, gympaskor, en kokbok, vatten flaska. De va bara att traska in och rafsa ihop detta. Nu ska jag springa Karlstads stadslopp (bor strax utanför karlstad) tänkte jag. ( Ha gått den för ett par år sedan och sa till min ena svägerska då att jag ALDRIG MER skulle gå denna). Nåväl, fick en ögonbindel över ögonen och vi satte oss i bilen och vår toastmaster körde iväg oss. När vi kom fram så fick jag på mig ett rosa pannband och ett par rosa solglasögon. De hängde på mig en Hellokitty vatten flaska (med något starkt drickbart i) och ett hellokitty paraply för barn. Ögonbinden hade jag fortfarande på mig. Efter en stund så kommer mina två tärnor och min moster. Och de börjar leda mig in i en affär. Där tar de av mig ögonbindeln, då såg jag vart vi var. I en tatueringsstudio. Om man säger så så hade de absolut inte väntat sig min reaktion. Jag sa att jahopp, då får jag väl ta tjuren i hornen och göra denna tatuering (min första). Har velat haft en tatuering länge men ej vågat. Detta hade de ju inte räknat me. De trodde att jag skulle totalvägra. Så de och tatueraren blev lite ställda. Men
de räddade situationen med att han skissade upp en tatuering och gjorde en fejakad på mig istället. Eftersom han inte kunnde tatuera när jag hade druckigt. Sen gick vi och fikade. Efter de så köpte vi lite sallad och gick och hade picknik i museèparken, där de som sprang stadsloppet sprang igenom. Där satt vi ett par timmar och hade det jätte mysigt. Sen gick vi vidare, då skulle jag sjunga in tre låtar i en studio. Gick väl ok, två av tre gick iallafall att sjunga. Det var jätte kul. Skratta så jag hade ont i käkaran. Sen gick vi vidare upp till min ena tärnaras lägenhet och satt och prata och hade det kul. Sen gick vi och satte oss på en uteservering. Är väldigt tacksam av att de inte "spökade ut" mig. Är inte riktigt en sådan människa som skulle uppsakatta de 