Spyr på allt!!
Usch vad jag är trött på allt. Jag har nyss börjat jobba efter sjukskrivning o semester. Jag blev sj.skriven pga en kollega som har varit mindre trevlig mot mig ända sen jag började 2006.
Sen så fick jag o min underbara sambo ett barn 09 och jag fick lov att börja arbeta när bäbis var 4½ månad för att sambon var arblös. Allt hängde på mig. Sen min jobbsituation på det superdåliga samvetet mot barnet. Jag som hade planerat att vara hemma typ 1½ år!!
Förra året började då barnet på dagis och gissa om vi blev sjuka..Först barnet sen jag..Så har det rullat på och mina arbetskollegor har mer eller mindre dratt igång en mobbing kampanj mot mig. I Juni blev jag sj.skriven för utarbetning med utmattningssymptom. Det hade gått så långt att allt som hände på jobbet var mitt fel, även det som inte hände blev på något sjukt sätt mitt fel.
Min sambo har sen ett år tillbaka ett bra välbetalt jobb, men han ligger borta i veckorna :( Jag har gått ner i arbetstid. Jag har alltid jobbat, ända sen jag var 16 år. Nu har jag märkt att min sambo snart har slitit ut sig också, han jobbar långa dryga skift i en industrihall långt hemifrån. Vad händer när han inte orkar mer?
Och mitt i allt detta så håller vi på så smått o planerar bröllop till nästa år..det är något vi båda ser fram emot.
Jag måste gå ner ca 30kg som jag gick upp under min graviditet, och som jag inte gått ner än. Det har inte varit prio ett att banta i detta läget. Men jag mår inte bra av att väga så mycket, folk har frågat om jag är gravid igen och det är ju inte så kul. Problemet är att jag på nåt vis raderat mig själv längs vägen. Jag finns för alla andra utom för mig själv. allt jag gör, gör jag för mina barn och min sambo.
Jag kan inte hitta den jävla motivationen!! Jag måste ta tag i det här nu, jag måste! Men jag vet inte hur. Jag är jämt trött och orkar ingenting. Jag vill fan inte ens gå ut bland folk längre, jag som alltid varit en glad och social tjej! Som till råga på allt jämt cyklade eller gick till och från jobbet. Varje dag!! Kvar finns bara ett suddigt fetto som mår skit!
Och att få göra det helt anonym, kan göra att man känner sig fri att berätta om saker som man inte skulle göra annars. Jag kan säga att det där med mobbningskampanj, för att man är hemma med sjuka barn, gör att jag ser rött! Morr. Vad tror folk, egentligen? Att man frivilligt stannar hemma och förlorar pengar, och tar deras skitsnack, dessutom? 