Besviken och ledsen...

Min spontana reaktion är att jag undrar om ni ser förlovning på samma sätt? Alltså har ni samma syn på vad det betyder? För en del är förlovning något man gör och sen gifter man sig inom ett år, för andra betyder förlovning att man ska gifta sig och man börjar planera bröllop och bestämmer ett datum för bröllop men inte strikt inom ett år, andra ser förlovning som ett bevis på att man hör ihop  och att man "kommer kanske gifta sig någon gång iframtiden mer osäkert när i så fall"....Kan det vara så att din kille tror att man måste gifta sig inom ett år efter förlovning? Har HAN den inställningen att förlovning betyder att man ska gifta sig inom ett år men inte du eller tvärtom? Det kan ju vara så att han vill förlova sig först när han känner sig redo för att gifta sig?

Nej det har han inte, vi har diskuterat det för ett tag sedan (då jag satt och tittade på brudklänningar), då sa han att "man ska ju vara förlovad i några år först tycker jag". Kan tillägga att jag sagt noga till honom att jag bara tycker det är roligt att kolla på klänningar, helt kravlöst Därför jag hänger här inne också. Så jag vet faktiskt inte, känner mig lite uppgiven bara.

Hmmmm svårt det där. Jag vet inte hur din kille är men kan det vara så att han tycker att det är så självklart att det är NI, att det är så självklart att han vill leva med dig så han inte ser vitsen med förlovning? Att han tycker att det inte behöver "bevisas"? En del karlar kan vara lite sådär jag vet inte vad jag ska kalla det, men tröga kanske.....de fattar inte hur omgivningen ser det här med förlovning och bröllop, att de inte fattar den sociala betydelsen på nåt vis...som att de resonerar lite så här:  "Varför ska vi förlova oss? Alla vet ju att vi är ihop...."
De behöver tid på sig för att fatta betydelsen som det har för deras kvinna för det är så självklart för dom själva  (i deras eget huvud) att de ska leva resten av sina liv med sin kvinna så de greppar inte att deras kvinna vill ha den där bekräftelsen på relationen som det ju ändå är.
det är först efter förlovning och bröllop som en del av dessa karlar fattar vitsen Min man ville gifta sig och var glad och lycklig men han trodde inte att det skulle KÄNNAS någon skillnad efteråt, nu efteråt (eller redan på brölopsdagen ha ha ha) känner han att det är skillnad och att det är gött att vara gift Jag däremot, jag fatatde att det skulel känans annorlunda och mäktigare redan innan. På vår bröllopsmiddag kläckte min man ur sig ett litet tal som gick ut på att nu är jag ahns fru och att det är härligt att få säga "min fru" istället för "min sambo"

Förstår om det känns lite tungt. Jag gick oxå och väntade på "den stora frågan" trots att jag och min kille pratade om både förlovning, bröllop, hus m.m.  Nu har min m2b erkännt att han trots detta blev lite nervös och fick kalla fötter innan frieriet. Kanske är det likadant för din kille? Att gifta sig är ett stort beslut som man förhoppningsvis bara tar en gång i livet. Kanske vill han fråga vid något särskilt tillfälle som han väntar på? Jag tycker inte du ska oroa dig för mycket om det inte är andra saker i förhållandet som strular. Han behöver nog bara tid på sig att vänja sig vid tanken på att faktiskt förlova sig. Man kan ju vända på steken oxå, eftersom du så gärna vill förlova dig och om du tror att han vill samma sak men inte får tummen ur, du kan ju fira till honom!
Kram!

Jag tycker att du ska fråga honom rakt ut om han vill gifta sig med dig så att du inte går och grubblar och får ont i magen. Det är jätteviktigt att man pratar med varandra om allt som man går och grubblar på i ett förhållande. Sänder de varmaste lyckokramarna till dig och hoppas att allt löser sig.

Sitter i ungefär samma sits det enda dock då att vi inte har en förmögenhet att lägga ut på ringar. Vi har pratat om framtiden, vi vill ungefär samma saker men vi har inte sagt något om när. Jag vill så hemskt gärna förlova mig och så fort det hintas lite så blir det ett jättestort problem enligt honom. Det finns liksom inte ens i hans repertoar och jag hatar det för det för mig att känna mig osäker på om han verkligen vill vara med mig.
Dock kan det ju vara som ni redan har sagt att han inte ser det social bandet i det och om det är så, kan man ju självklart förstå lite men jag vill ju också att han ska förstå hur jag känner! Vi har varit tillsammans i snart två år och vi har pratat om förlovning i lite mer än ett för att det just har känts så rätt. Har han ändrat sig nu när jag börjar hinta om det?
Behöver bara skriva av mig lite och få lite kloka råd, ingen idé för övirgt att jag friar, han är mycket bestämd på att det är han som ska göra det.