Utmaning! Sockerfri månad, är du med?

Socker är ondska! Jag har insett att jag är missbrukare, jag brukade ljuga, smussla och avstå från annat bara för att få äta mitt socker ostört. För mig är total avhållsamhet det enda sättet, äter jag det minsta sött (eller bröd och pasta för den delen) vaknar sockermonstret och börjar leva om och ropa på mer.

Så normalt sett skulle jag säga "inga problem, jag kan lova att inte äta socker på hela månaden, eller hela nästa år för den delen" men nu är det så här att på lördag tänkte jag faktiskt äta bröllopstårta. Vi har beställt en så sjukt smarrig tårta så att det faktiskt är värt en vecka av migrän, svullnad och hejdlöst sötsug. Annars är det ganska få saker som är värda de konsekvenserna.

Kanske äter jag en tårtbit eller två på söndag också...

Förmodligen för att stärkelsen bryts ner till socker ganska snabbt. Det är bara att kolla blodsockerkurvan efter en macka så ser man att det inte går mycket långsammare än om man ätit en kaka.

För mig är det enda som funkar att skippa kolhydrater nästan helt (eller hålla mig under 20g/dag i alla fall), då mår jag kanon med ett stabilt blodsocker. Men att ställa tillbaka efter ett avsteg är ett litet helvete.

Lyllos! När jag blir förkyld eller sjuk vill jag BARA ha sötsaker. Allt annat känns bläääääh.

Jag tror man måste försöka omdefiniera det där "unna". När jag avstår från att äta sk*t unnar jag mig att må bra. Äter jag socker mår jag dåligt och sabbar min hälsa, det är inte att unna sig, det är att kapitulera!

Sen om det är tufft (vilket det är ibland när jag försöker komma igen efter ett snedsteg) så unnar jag mig andra saker som är lite lyxiga men inte innehåller socker. Jag har t.ex. en favoritsalami som är mild och mycket god och innehåller "spår" av kolhydrater enligt innehållsförteckningen, men den är rätt dyr, så jag köper den inte till vardags. Men den funkar som förhandlingsredskap. Om jag låter bli kladdkakan får jag köpa den goda salamin. Man kan också laga sig en riktigt god middag - men bara på villkor att man låter bli snasket en hel dag först.

Ovanan att småäta framför teven, som många har (jag har klarat mig tack och lov) kan ibland funka att kontra med någon ny och god tesort, om man gillar te.

Fast jag sa inget om vikten, utan om att man mår dåligt av ett svängande blodsocker. Det är två helt olika saker för mig! Man kan visserligen vara olika mycket känslig, men jag brukar i alla fall må riktigt risigt när blodsockret vänder ner igen någon halvtimme efter den lilla kicken man får precis efter. Då blir jag trött, retlig, hängig och får ont i huvudet, och på sikt får jag mer migrän, ont i lederna osv. Det är det jag menar att jag unnar mig att slippa!

Ja då är det förstås svårare att hitta motivationen att låta bli! Att det är dåligt för hälsan på 20 års sikt brukar liksom inte smälla lika högt när man står där och känner sig sugen...

Jag rekommenderar "Sockerbomben i din hjärna" av Bitten Jonsson. Personligen tror jag mer på henne än på Viktklubb som tror att man kan bli av med sötsug samtidigt som man äter frukt som nästan bara innehåller socker...

Jag mådde också skit under omställningen, och det tog flera månader för mig. Men när jag kom ut på andra sidan var det såååååååå värt det!

Frukt är generellt överskattat, det innehåller mycket socker och inte så mycket vitaminer som man tror. Paprika, broccoli etc, där finns det däremot mycket nyttigheter! Det är ju inte så att man måste leva på kött och smör...

Vet inte vilka "vi" är, men jag vet massor av människor som lever väldigt väl utan socker. Men jag tycker egentligen inte att vi ska gå in på den här diskussionen igen här och nu. JAG har inte en chans att bli av med sötsuget så länge jag äter pasta, bröd och frukt. Men det finns säkert andra som klarar det alldeles utmärkt, och då är det bara att gratulera.