Mina söner och en av deras kompisar kom nyss hem och berättade att en något år äldre grabb viftat mot dem med en morakniv, och sagt att de inte fick åka vidare! Sönerna är sju och åtta år gamla, och de var väldigt uppskrämda. Det känns läskigt att veta att man kan vara så ung, och ändå komma på idén att hota och skrämmas med en kniv. Nu har jag ont i magen.
Jag har fått namn på den som hade kniven, och på två kompisar som var med honom. De går på samma skola. De var ute och cyklade här i vårt villaområde, när de blev stoppade av grabbarna med kniv, de ställde sig i vägen och hindrade dem från att åka vidare. Vem skulle våga det, när någon blockerar vägen och viftar med en morakniv?? De var ju jätterädda, när de äntligen vågade åka hem, när de andra hade gått sin väg.
Jag har en klump i magen nu, känns jättehemskt!
Den som hade kniven är "ny", men jag vet inte om han är ny bara på skolan, eller överhuvudtaget. De visste ju iaf vad han heter. Jag låter dem vara ifred nu, de spelar tv-spel. Det blir nog jobbigt igen, när polisen kommer och allt kommer upp till ytan igen.
Förlovad flicka, de har öppnat Aladdin-asken, som vi fick för att vi varit kattvakt. Vi hade sagt att vi skulle spara den till helgen, men nu öppnade vi den ikväll istället. Det känns som att tiden går riktigt sakta, så vi sitter och tittar på en inspelad film, Råttatoille, medan vi väntar på att polisen ska komma. Undrar hur det blir med skola imorgon? Jag ska iaf följa med, och berätta för deras lärare vad som hänt. Kanske de inte orkar gå i skolan, men det får vi ta beslut om tillsammans isf. Lillebror blev jätterädd, han med. Tror att det ska komma någon hem hit och skära med kniv, sa han. 
Stackars mina små troll, de är verkligen offer för ett brott, så små de är. De har påverkats väldigt av det hela.
De kom inte igår. Vi väntade till klockan var nio, ringde sedan och då bestämdes att de skulle ända bara kunna ta emot en anmälan, inte något mer. De hade haft fullt upp med mer brådskande saker, det får man ju förstå. Så idag, ringde man upp mig, och jag gjorde en anmälan. Lämnade den info jag hade, och det känns bra. Jag följde med till skolan, pratade med lärare om vad som hänt och att det fanns risk för att de skulle vara trötta eller ha svårt att koncentrera sig mm. Lärarna reagerade jättebra och såg till att det fanns extra mycket personal ute på skolgården på rasterna. Äldste sonen säger att det pirrar i magen, när han tänker på att killen kanske hittar en annan kniv, och kommer och viftar med den istället. Vi har haft en mysig kväll härhemma, ätit chips och tittat på barnfilm. Det känns ok nu. Vi har gjort det vi kan och ska. Nu kommer polisen lämna över till de sociala myndigheterna. Förhoppningsvis kommer de kunna prata med föräldrarna, och barnet och se till att det inte händer någon mer gång. Det är ju skönt isf, att ingen blev fysiskt skadad. Men usch, vilken lång dag det har varit. Jag känner mig helt urlakad.
