Svårare att bli gravid efter 30
Jag vet inte men det är större risk att barnet får tex Downs syndrom ju närmare 40 man kommer, så jag skulle inte velat skaffa barn när jag var 36...
Jag vet inte men det är större risk att barnet får tex Downs syndrom ju närmare 40 man kommer, så jag skulle inte velat skaffa barn när jag var 36...
Jag blev tillsagd av alla utom läkarena att som överviktig, 35 åring med muskelsjukdom skulle det vara ungefär 10% chans att jag skulle bli gravid. Det tog mig 2 ägglossningar och jag är gravid, jag må vara överviktigt men jag är hälsosam, dvs alla mina prover är perfekta och jag har låg blodtryck.
Prata med läkare istället för med folk här. Och när det gäller Downs, ja du kanske är sant men mina 6 vänner med downs barn fick dem alla innan de fyllt 25, så det borde ju vara något mer till det hela.
JAg hoppas att inte ts tror att hon har nästan tjugo år på sig att bli gravid, för det är inte särskilt troligt. Tvärtom, om man vet att man vill ha barn, och redan är över trettio, är det dags att åtminstone börja planera vilket av kommande närmsta åren som är rätt år för barnalstrande. Många får riktigt svårt att bli gravida redan runt 35, och man kan komma i klimakteriet redan när man är i ts ålder, det är inte helt ovanligt. Men det upptäcks ju bara när man vill ha barn senare... Om man väntar tills man får tecken på klimakteriet, tex blödningstrassel, svettningar osv, är man redan för långt gången för att det ska vara rimligt att påbörja barntillverkning, skulle jag tro. Det är ju för att hormonerna inte längre fungerar som de ska, som man får de symptomen, så då har tåget redan gått, sas. Men självklart har man rätten att välja att inte skaffa barn! Däremot är det trist om man tror att man har gott om tid, och faktiskt vill ha barn...och man väntar för länge så att det blir för sent. Som passionsblomman så riktigt skriver, kan man inte rå för om man träffas sent i livet, det gjorde jag och M2B också. Men vi hade turen att få de barn vi ville, tack vare att jag var fertil längre än genomsnittet. Sånt går ju aldrig att få veta innan man blir gravid. Jag var över fyrtio när jag fick yngsta barnet, för övrigt.
De där med att slappna av kan verkligen bli en ond cirkel. Visst är det sant att stress kan påverka kroppen på otroligt många negativa sätt men problemet kan ju bli att medvetenhet inte hjälper. Helt enkelt att man stressar upp sig över att inte stressa upp sig =) livets ironi.
Förstår att man kan bli frustrerad över de som säger till en att slappna av men det beror väl snarare på att det är så svårt att göra, inte att det inte hjälper.
Har själv ingen erfarenhet av att skaffa barn men däremot mycket erfarenhet av stress. Tillslut protesterade min kropp genom att jag fick alopecia areata (dvs att tappa håret på huvudet i stora fläckar) det enda som hjälper är att sluta stressa.
Är det något som får en att stressa upp sig så är det vetskapen om att minsta lilla stress kommer att göra en skallig.
Som sagt ond cirkel.
Passionsblomman:
Nej jag menar absolut inte att det skulle påverka så att embryot stöts ut, ägget inte delar sig etc.
Vad jag menar är mer att stressen som man skapar för sig själv kan påverka kroppen på en massa olika negativa sätt som är svåra att förutsäga, även rent fysiska symptom alltså. En gång uteblev min mens (som tidigare varit mkt regelbunden) i sex månader och den enda förklaringen barnmorskan kunde komma med var stress.
Sen påverkar stress olika människor olika mycket och på olika sätt men hur svårt det än låter så gäller det att komma bortom den där onda cirkeln.
Passionsblomman: Kan inte annat än hålla med, men bra att du förstod att det inte var det jag syftade på =)
Hade varit najs att slippa tänka, betala räkningar och ta ansvar, iaf ibland...
Tror tyvärr inte min sambo hade köpt argumentet -"de tar kraft från min livmoder" hehe ; )