Svårare att bli gravid efter 30

Rent fysiskt så sjunker en kvinnas fertilitet från ca 25 års ålder. Den sjunker stadigt och snabbare och snabbare för att faktiskt störtdyka vid 38. Efter 42 får man på de flesta kliniker inte göra IVF-behandlingar, eftersom man ser det som oseriöst, då chanserna efter 42 är mycket mycket små. (Jag VET att folk lyckas ändå, både vid 38, 40 och senare, men det är faktiskt väldigt många fler som  inte gör det.)

Däremot är varje kvinna en individ, och man måste utreda varför man inte blir gravid, oavsett åldern. Man kan vara mycket yngre OCH mycket äldre i kroppen än vad man är årsmässigt så att säga.

Pratet om att kroppen på något vis skulle "komma på hur den ska göra" för att den redan varit gravid, tror jag kommer av att en del upplever fenomenet att efter att man kämpat som attan för att yckas få barn, kanske tom via IVF, så "bar blir" nästa barn, som ingenting.
Men, som sagt, isåfall skulle det ju inte finnas sådana som jag-sekundrät barnlösa, som bara fick till ett barn och därefter försökte förgäves.

Svaret på din fråga är alltså att det statistiskt sett är svårare för 36-åringen, men att 32-åringen redan kan vara lika gammal om hon har otur. Medan båda sannolikt ännu har chansen att hinna få barn. Men vare sig den som är 20 eller den som är 35 kan ta det för givet. Den saken är verkligen säker.

Ja? Det är väl inte så att läkaren behöver ha haft fel? Chansen är ju då 1/10, och det betyder ju att det är fullt möjligt. Vilken ägglossning i ordningen som släpper ett "guldägg" hör ju inte till saken. Det kunde ju lika väl tagit två år och ändå följt prognosen? Stort grattis till ditt barn och var glad att dina 10% fångades!

Vad din muskelsjukdom skulle ha med fertiliteten  att göra hade jag ju iofs gärna frågat den läkaren. Och att man kan ha kanonfina värden även som överviktig stämmer på mig med.

Visst ska man prata med läkare. Men det kan fakitiskt ibland också finnas kunskaper bland "vanligt folk" som själva genomgått olika behandligar och har diagnoser som hör till dem som gemene läkare inte riktigt har koll på. Just runt fertilitet och barnalstrande florerar en hel del dumheter och myter-samtidigt som det är ltie tabu att parata om de kalla fakta som har med ålder att göra. för att det stressar kvinnor. Det är ju olyckligt att man känner press och stress och man kan ju inte hjälpa om man tex inte träffas förrän sent i livet. men fakta förändras inte därför. Desto viktigare att veta att man kan behöva vara snabb med att söka hjälp-och då ska man verkligen gå till specialisterna!

Det är också bra att veta att man inte får göra IVF eller adoptera hur länge som helst. Folk tror ofta -helt felaktigt, att bara man väl gör IVF så ordnar det sig-man gör helt enkelt ett barn på klinik. Så är det ju inte. Och när inte heller det lyckas, så tror man att då kan man ju iallafall adoptera. För att upptäcka att det är försent för det också.

Sådana fakta är bra att veta om i förväg, så man slipper stå och undra varför ingen sa något.

TS, vad menar du? Menar du att du hoppas att du nu vid 32 års ålder ska ha 20 år på dig att välja om du vill ha barn en dag eller ej? För isåfall hör du till det förvånansvärt stora antal människor som rejält överskattar en kvinnas fertila period i livet. Eller menar du att du hoppas ha 20 år kvar att leva öht? *förvirrad*

Du har statistiskt sett åtta år på dig att bli gravid. Allt över 40 får räknas som undantag och stor stor tur. Och det är fram till 38 du egentligen har rimliga chanser. Därefter strtdyker som sagt kurvan. Det här beror på att vi helt enkelt får för gamla ägg. Vår äggreserv tappar dramatiskt i kvalité med åren.

Men, vara hur det vill med naturens lagar-du kan ju ändå inte "skaffa" barn för att du kanske inte kan annars. Alla vill inte ha barn.

Skönt att höra! Vad var det du menade då? Jag undrar för jag förstod uppenbart inte den meningen och jag vill gärna förstå.

Det finns en ny stor undersökning, som visar att både män och kvinnor som läste på högskola (alltså unga, en inga småbarn) väldigt gravt överskattade kvinnans fertila period i livet och hur länge man har på sig att "skaffa" barn.
Om den vanföreställningen är lika utbredd utanför högskolevärlden, så tycker jag det finns goda skäl att inforera så gott det går om de mer verklighetsförankrade åldersstrecken. För det är inga siffror någon hittat på för att stressa kvinnor ellermåla fan på väggen. Det är iskalla fakta och väldigt väl underbygda siffror. Sedan gör naturen som den vill, undantag och överraskningar. Man vet aldrig. Och ingen kan någonsin ta ett barn för givet.

Att det skulle bli lättare och lättare efter att redan ha varit gravid, finns det mig veterligen inga som helst belägg för.
Däremot kan jag förstå att den som kanske kämpat och nött i åratal för första barnet, upplever att nästa och nästa bara blev och att kroppen nu har fattat galoppen.
Precis som jag kan förstå att den som blir gravid efter att ha "gett upp"och valt adoption, säkert kan känna att "jaha, när jag väl sket i det, DÅ blir det" Vilket i sig inte på något sätt talar för att man kan "slappna av " så att kroppen lättare blir gravid. En MYCKET vanlig hejjaramsa från folk omkring den som lider under ofrivillig barnlöshet.

d som däremot finns belägg för, är att störd dygnsrytm och sömnbrist, åverkar oss på många fler sätt än vi tror, och däribland kvinnans fertilitet. Kvinnor som jobbar som bla flygvärdinnor, där kroppen aldrig får vara i takt, är klart överrepresenterade i statistiken för ofrivilligt barnlösa. Även fetma är en faktor som försämrar möjligheterna. Och så den mycket obekväma och olyckliga faktorn ålder då. Det passar förbannat dåigt i vårt moderna samhälle, där vi både sover mindre än någonsin, är fetare och fetare och dessutom lever liv där vi ofta inte ens bildar par förrän det redan börjat gå utför med reproduktionsförmågan. Vi har ju så mycket annat att göra först.

En ännu otäckare sak, är alla nya kemikalier och den cocktailffekt man börjat inse finns när olika mjukgörare, flamskyddsmedel och andra nanopartiklar blandas i våra kroppar. I dokumentären "Underkastelsen" kan man lära sig att man numera vet såpass att både fetma, diabetes, sterilitet och grava störningar på könsorganen (som att tex födas med två kön), och även störningar i hjärnan som ADHD och kroniska depressioner, tydligt kan härledas till dessa kemikalier. Sådant vi alla utsätts för dagligen. Inte minst genom vårt vatten, som inte ka renas från sådana saker. När man tar del av all den informationen, kan man verkligen undra hur det ska gå.

Ja, jag håller mina långa utläggningar, som vanligt i det här ämnet. Det råkar engagera mig mycket och ligga färskt och nära mitt hjärta. Scrollknappen är fri...

TACK!  

Jag känner mig som en långrandig och förfärligt tangentmissande papegoja.

Tack ska ni ha, det värmer gott i höstregnet.

Anonym, jag förstår hur du menar och håller helt med om att det blir att "bita sig i svansen"

Men en viktig sak i barnsammanhanget är, att det faktiskt inte är sant att man lättare skulle bli gravid bara man slappnade av. Det vore isåfall helt omöjligt att bli gravid via IVF tex. För är det något som inte är avslappnat så är det att gå klinikvägen till barn. Vare sig inseminationer eller IVF:er går att bortse från och med alla preparat man ska ta, dagar som ska räknas och klockor som ska ställas, finns det inte en chans att man slappnar av. Man är helt inne i den snurren och kommer inte därifrån förrän man fått plus eller minus. det är ett helvete, och anledningen att man inte gör det hur mångaa ggr som helst är delvis att man faktiskt inte pallar.

Det "vanliga" sättet att göra barn på, har heller inget med avslappning att göra. Du kan inte råka spänna dig så att ägg inte lossar, eller spermier inte befruktar, eller ägg inte delas, eller embryon inte fäster i livmoderväggen. Det är många, många saker som ska klaffa, men spänd eller avslappnad kvinna är inte en av dem
Däremot är det ju inte gynnsamt rent allmänt för hur man mår, att gå och vara på helspänn och superstressad. Just sådant som immunförsvar och sömn och det du talar om kan ju bli tydliga konsekvenser av det. Stress är alltså skadligt rent allmänt och på många vis för individen. Kanske inte minst på förhållandet och ens mentala status.

Men ingen kvinna ska behöva gå och undra om man spände sig så att kroppen låste sig och därmed inte kunde bli gravid. Det finns inga som helst belägg för det. Alla läkare jag talat med dementerar det bestämt.

Anonym, jag förstår precis hur du menar.  

Jag spann bara vidare på den där avslappningsdevisen, för att det verkligen är så vanligt att man på allvar tror, att om kvinnan bara slappnade av och släppte hela frågan så skulle kroppen svara med att bli gravid. Det är inte så att vi kan låsa fortplantningsprocessen genom stress. Lika lite som man kan råka låsa andra organ, som njurarna, så man får gallsten tex. Det går lite i samma linje som när man på 1800-talet hävdade att det ar farligt för kvinnor att ha arbeten, för när en kvinna tänker tas kraften från hennes livmoder och tänker hon då för mycket, dräneras hon och blir ofruktsam...

En helt annan sak är om man är utsatt för så stark yttre påverkan att man slutar menstruera osv. Men just fenomenet att man skulle kunna tänka för mycket och därmed sabba för sig själv så drastiskt, är inget man har fog för att anta. Däremot vore det ju skönare för en själv om man slapp tänka så mycket, eftersom det tär på ens psyke och välmående.

Ha ha!

Vet du, jag tycker du kan ta dig lite tid att läsa igenom en del av det som redan skrivits i den här tråden. För, det du säger nu, är precis den där "avslappningsmyten" som jag önskar kunde dö en gång för alla och aldrig mer återuppstå.

Det är en myt som tyvärr lägger en massa ansvar och skuld på kvinnor. Man kan faktiskt inte tänka sig steril eller orfuktsam. Det hjälper en förvisso att må bra för sin egen skull, om man kan tänka mindre och slappna av mer, men det påverkar inte ägg, spermier och slemhinnor. Det är inte i huvudet-utan i livmodern som det magiska händer.

Klart du har hört det-det har alla. Inte minst alla vi som kämpar med barnlöshet-oavsett om den är sekundär eller primär. Men det är inte mer sant än myten att man inte ska bada inom en timme efter att man har ätit, för att då får man kramp. Den myten har också alla hört. Många tror dessutom på den.

Aggressiva påhopp?
Jag kan försäkra dig att jag inte ens är i närheten av att bli agrresiv. Och om du upplever dig påhoppad när en annan människa inte ger dig medhåll eller klarlägger fakta i fråga om något du hört, så är det beklagligt-men ingen här har hoppat på dig .
Det här är ett känsligt ämne och det rör också upp känslor. Men det är långt ifrån detsama som att man är aggressiv eller hoppar på folk.

Däremot kan det vara bra för både dig och alla andra, som känner behovet av att ge uttryck för avslappningsteorin, att de kvinnor som är mitt i sina försök att få barn, upplever den kommentaren som fruktansvärt jobbig att möta gång på gång på gång.

Då har du-och alla andra som tror på myten-fått chansen genom någon helt okänd människa på internet, som delat med sig av erfarenhet och känsloliv och kamp, faktiskt i framtiden bli bättre stöd till dem ni möter irl, genom att låta bli att leverera den där repliken om att bara du slappnar av och tänker på något annat så ska du se...

Du hade alltså chansen att dels avliva en myt, lära dig något nytt och ta till dig ett gott råd. Men hur du tar hand om den chansen i framtiden, det får du själv ta beslut och ansvar för. Men, offerkoftan, den kan du lämna kvar här, för den hade du aldrig anledning att ta på dig.Den är dessutom oftast synnerligen oklädsam. Ingen har varit dum mot dig, ingen vill dig något illa och ingen är aggressiv.

Men, serverar man sin åsikt och sin sanning till andra, kan det hända att de säger emot.

Ja? Och överhuvudtaget så är det alltså en utbredd myt att det skulle finnas belägg för att kroppen blir mer fertil efter att redan ha varit gravid en gång.
Tråden har väl för länge sedan besvarat den frågan flera gånger? Efter det, måste ju ett samtal gå vidare, för att utvecklas. Eller hur? Så, att det fortsätter och då kommer att beröra många av de "fakta" och åsikter som också dyker upp i sammanhanget, är väl inget fel eller konstigt?

Men okej, vi kan konstatera följande ännu en gång:

Det är högst individuellt hur ens fertilitetskurva utvecklas. Men generellt sett, så är åldern en kvinnas absolut största fiende när det kommer till att få barn.

OM det vore så, att det skulle bli lättare efter att kroppen redan upplevt en graviditet, och därmed på något magiskt vis skulle ha fattat galoppen eller ställt in sig rätt, så vore ju sekundär barnlöshet inte något som borde existera eller hur? Då borde ju alla som fått ett barn också kunna få så många de sedan ville?

Påståendet är fel. Så enkelt kan man egentligen svara.

En graviditet bevisar bara att man kunde bli gravid-den gången. Man har öht inga som helst garantier att man kan bli det igen. Och det finns definitivt inga belägg för att kroppen blir mer och mer fertil.

Däremot finns det motsatta oerhört väl konstaterat: att man får mindre och mindre chans för varje år. Särskilt efter 30 och i synnerhet efter 35, och slutligen och definitivt efter 38, då kurvan gör en stuprät störtdykning rätt ner i botten. Hur många solskenshistorier det än radas upp om graviditeter efter 40, så är det ändå en försvinnande liten del av det totala antalet kvinnor. Missfall, missbildningar och misslyckade försök, är däremot höga siffror på.

Och, det gäller även de kvinnor som redan har fått ett barn.