Bröllop utan mormor :'(

Jag förstår hur du känner dig. Min pappa dog nyligen och vi gifter oss om två veckor. Men man är starkare än man tror. Och mormor hade nog velat att ni var lyckliga på er stora dag...?

Massa kram 

Vi har 25 dagar kvar, och min mormor blev jättesjuk, kunde nästan inte andas och fick åka till akuten för ca 1,5 veckor sedan. Hon har en massa krämpor redan och är väldigt överviktig så jag trodde sista stunden var kommen där... Nu är hon piggare, men man är ju orolig ändå... Men jag tänker så här, att hon skulle ju bli jätteledsen om hon fick veta att vi ställde in bröllopet pga henne när hon vet hur mycket vi längtat, och det skulle säkert din mormor bli också... Kram!

Jag antar att ni har rätt. det som är jobbigt är att hon var gabska dement nu på slutet så hon visste nog inte ens att vi skulle gifta oss. Hade hon vart där hade hon inte riktigt kopplat att jag är hennes barnbarn (hon brukar tro att jag är min mamma när hon var yngre). Så på ett sätt var det skönt för både min mormor och för min morfar att det gick så pass snabbt som det gjorde. Men samtidigt. Jag tycker så synd om min morfar som ska bo helt själv i en ny lägehnhet där han såg fram emot att börja ett enklare liv med min mormor. Dom hann aldrig bo där tillsammans å få en lättare vardag...

Jag beklagar sorgen.
Min mormor lever men är så dement att det är bara hennes "skal" som är kvar så att säga...
Hon kom inte på vårt bröllop då hon blir för förvirrad av att ha många människor omkring sig. Jag har berättat flera gånger att jag ska gifta mig/har gift mig, och hon blev glad varje gång, men hon hade glömt till nästa gång och hon undrar varje gång vem den där killen är (min man).
 

Hej. Jag vill börja med att säga att jag beklagar sorgen...
Jag förstår dig precis jag gick nyss igenom samma sak, fast med min mamma...
Mamma dog den 1/7 och jag gifte mig den 3/9. Jag visste inte hur jag skulle orka. Men bröllopet blev ljuset i tunneln för både mig och min bror...

Jag hedrade mamma genom att ge henne en egen plats på vårt bröllop.
I en nisch i en öppen spis ställde jag en minivariant av hennes kistdekoration plus levande ljus och bordsplaceringslappen/namnskylten...

Det här kändes jättebra för oss, men är självklart inte samma för alla...

Och även om det inte känns så nu, så bleknar den här akuta sorgen rätt fort och ersätts av en mer bärbar sorg där det åter känns tillåtet att även känna glädje... 

 

Beklagar sorgen.
Förstår hur du känner dig.
Min pappa dog helt oväntat i våras och det går inte en dag utan att jag tänker på honom och saknar honom.
Eftersom han var så glad över att jag skulle gifta mig så vet jag att han kommer vara med oss under vår dag nästa augusti.

Styrkekramar

Så fint gjort!

Min mormor har altzeimers och har börjat bli förvirrad. Det är inte så farligt ännu men det blir värre på okända platser och med okända människor. Så bröllop är ju inte de bästa förutsättningarna. Hon/vi har sagt att hon är såklart njuden och så får vi se dagarna innan hur hon känner sig, vi gifter oss i februari.

Nästan tråkigare är det att morfar säger att han inte skall komma. Detta pga att han går väldigt dåligt, och då har han fått för sig att människor på min mb2s sida skall tro att han är full! Väldigt konstigt tankesätt men men..

Jag beklagar verkligen din sorg och att detta kom så nära inpå ditt bröllop!

Jag tror att du kan prata med prästen för jag har hört om flera som tex tänt ett litet ljus någon gång under vigselakten för dem som inte är bland oss längre och inte kunnat närvara fast de säkert skulle vilja. De jag har läst om har valt att göra det i början av vigseln om jag förstått det rätt och det har inte varit något man basunerat ut utan nästan bara brudparet och prästen vet vad det handlar om.

Jag tycker det är en fin idé i alla fall!

Kram till dig!

Jag beklagar sorgen, Cakamaker! Jag känner med er alla, som råkat ut för att någon anhörig dött i samband med att ni planerat ert bröllop! Det är svårt att vara glad, när någon anhörig går bort. 

Känner så väl igen det där. På sina sämre dagar (om vi hade kalas t.ex.) trodde hon ibland att min farmor var morfars "nya". Kändes så hemskt eftersom att min morfar verkligen älskar min mormor över allt annat! Sen att hon ibland kunde fråga när hennes föräldrar skulle komma fast dom vart döda i över 20 år, eller att hon ibland frågade när dom skulle åka hem fast vi var hemma hos dom. Det kändes inte som min mormor, även fast jag visste att hon fanns där inne...

Åh, det var fint. Jag har faktiskt suttit och tänkt på idag vad jag ska göra med hennes placeringskort som jag redan gjort. Tror vi ska göra något sånt som ni gjorde. Ett ljus och placeringskortet på nån fin plats.

För mig så blev det ett bra avslut...
Hon fick liksom "vara med" och hon hade sin plats som alla andra inbjudna gäster.
Och det blev också en naturlig plats att gå till när man ville minnas henne. Både för mig, min bror och övriga släktingar som kände henne.

För alla andra så blev det en gest som gjorde att dom förstod om vi föll tillbaka lite i tungsinnet ibland.  

Usch vad tråkigt :( Min mormor dog i februari och det var första gången någon jag älskade dog. Det enda jag kan säga är att det kommer bli bättre. Din mormor hade säkert velat att ni skulle få en toppendag, med eller utan henne. Ni kan alltid försöka hedra hennes minne i ceremonin eller liknande?
Ta hand om dig!
Stor kram 

Beklagar sorgen!
Min pappa dog i juni och vi gifter oss på lördag. Det har varit tufft för både mig och min mamma att planera.....
Men han kommer ju inte tillbaka och livet går vidare! Han hade ju absolut velat att vi skulle gifta oss och ha en bra dag!!
Vi kommer ha liknande Chicita, en nich med blomma och ett foto på pappa. Sen spelar vi en Jan Johansen sång från hans hembygd under vigseln. Då hoppas jag att jag inte börjar gråta för mkt! Det blir för dem som kände pappa och vi kommer inte säga något om låtvalet.

Ja det är tungt även fast den största sorgen har lättat något nu. Har även fått hjälp av min morbror med sånt som jag kände mig stressad över och det känns bra. 

Vi har tänkt att göra som  Chicita visade här ovan med ljus och placeringskort, det känns som ett bra sätt att inkludera henne även fast hon inte är där med sin kropp. Har också tänkt att försöka hitta ett halsband som var hennes som jag kan bära på våran dag.