Bröllop utan mormor :'(

Jag antar att ni har rätt. det som är jobbigt är att hon var gabska dement nu på slutet så hon visste nog inte ens att vi skulle gifta oss. Hade hon vart där hade hon inte riktigt kopplat att jag är hennes barnbarn (hon brukar tro att jag är min mamma när hon var yngre). Så på ett sätt var det skönt för både min mormor och för min morfar att det gick så pass snabbt som det gjorde. Men samtidigt. Jag tycker så synd om min morfar som ska bo helt själv i en ny lägehnhet där han såg fram emot att börja ett enklare liv med min mormor. Dom hann aldrig bo där tillsammans å få en lättare vardag...

Känner så väl igen det där. På sina sämre dagar (om vi hade kalas t.ex.) trodde hon ibland att min farmor var morfars "nya". Kändes så hemskt eftersom att min morfar verkligen älskar min mormor över allt annat! Sen att hon ibland kunde fråga när hennes föräldrar skulle komma fast dom vart döda i över 20 år, eller att hon ibland frågade när dom skulle åka hem fast vi var hemma hos dom. Det kändes inte som min mormor, även fast jag visste att hon fanns där inne...

Åh, det var fint. Jag har faktiskt suttit och tänkt på idag vad jag ska göra med hennes placeringskort som jag redan gjort. Tror vi ska göra något sånt som ni gjorde. Ett ljus och placeringskortet på nån fin plats.

Ja det är tungt även fast den största sorgen har lättat något nu. Har även fått hjälp av min morbror med sånt som jag kände mig stressad över och det känns bra. 

Vi har tänkt att göra som  Chicita visade här ovan med ljus och placeringskort, det känns som ett bra sätt att inkludera henne även fast hon inte är där med sin kropp. Har också tänkt att försöka hitta ett halsband som var hennes som jag kan bära på våran dag.