Inlägg från: kullagulla |Visa alla inlägg
  • kullagulla

    Sambon före äktenskapet eller inte?

    Jag tror som så att om kärleken är tillräckligt stark, då uthärdar den saker som att att man inte bor ihop eller kanske till och med avstår från sex innan man gifter sig. Hur jobbigt det än är. Jag tror också att det kan vara ett bevis på att kärleken är sann och att den klarar av det, för det är ju verkligen inte lätt att avstå från dessa saker, även fast man har beslutat det av t ex religiösa skäl. Kärleken ändras väl inte för att man ser att ens man eller fru inte är så bra på att diska eller aldrig byter lakan? Och hur länge ska man bo ihop då för att man ska vara säker? Ett halvår? År? Tio år?

  • kullagulla
    Dejli skrev 2011-09-19 18:46:52 följande:
    På vilket sätt är det ett bevis på att kärleken är sann? Är den mindre sann om man lever som de flesta gör nuförtiden, dvs i äktenskapsliknande förhållanden under samma tak och i samma säng? Jag tror faktiskt inte det behöver vara ett bevis för någonting, utom möjligen att man har en naiv syn på vad kärlek är. Det är en väldigt romantiserad syn på saken, att om man bara är tillräckligt kär så klarar man allt, för det är faktiskt inte alltid sant om du inte är med i en Disneyfilm.

    Jag vet tvärt om flera av dessa som av kulturella skäl (för religiösa vet jag inte om man kan kalla det egentligen, jag är också kristen) där det verkligen inte funkat efter att man faktiskt flyttat ihop och delat vardagens gråare sidor också, inte bara "kvalitetstiden", och där man inte kunnat välja om man ska ses eller inte. Många av dessa har gift sig tidigt och efter ganska kort tid för att de inte klarar av att hålla sig borta från sex och för att de vill bo ihop utan onda ögat från församlingen. De har inte varit varken mer eller mindre kära än andra par, men har inte haft någon förståelse för hur det är att leva med någon 24/7.

    Och jo, kärleken kan visst ändras för att den andra inte diskar eller byter lakan. Om den ena blir som ett hembiträde i det gemensamma hemmet, och den andra inte lyfter ett finger kan jag garantera att denne till slut tröttnar om det är en normalt begåvad och frisk människa. Jag säger att efter två år har man visat sitt rätta jag. Stämmer säkerligen inte för alla, men för mig är det en tumregel...
    Jag menar definitiv inte att "om man är tillräckligt kär så löser sig allt". Det skrev jag inte! Det handlar inte om att vara kär utan om kärlek, vilket för mig är två olika saker. Jag menar inte heller att att man klarar sig utan att ha sex och bo ihop ÄR ett bevis på att kärleken håller, men det låter på vissa som att att bo ihop är något som kräver SÅ mycket av ett förhållande och är ett "test" för kärleken, medan att låta bli dessa saker är hur lätt som helst. Försökte bara säga att det absolut inte är så och att om ens kärlek har överlevt flera år utan det så kan den också bli starkare och man kan känna sig mer trygg med personen. Försöker bara tala om detta för att folk ska förstå den sidan av det också! Att klara ett förhållande utan sex, men att hålla gnistan vid liv, det är inte det lättaste, men man vet att förhållandet klarar det ifall man skulle hamna i en sådan period längre fram i livet.
    Jag har aldrig sagt att kärlek är som i disney-filmer, för det är jag väl medveten om att det inte är!
  • kullagulla
    Dejli skrev 2011-09-19 20:52:57 följande:
    Det är säkert jobbigt att inte leva ihop med den man älskar. Men frågan är om man verkligen vet exakt vem man älskar förrän man bott ihop ett tag, och varför man ens behöver utsätta sig för den prövningen om man inte måste (t ex på grund av avstånd). En del resonerar som att deras förhållande är värt mycket mer för att de har väntat på varandra och ger varandra sina oskuler. På flera som skriver här låter det också som att det varit en sådan prövning att få vänta på varandra att allt kommer bli enkelt när man väl är gifta och bor ihop, för de känner minsann varandra utan och innan, trots att man aldrig bott ihop, men det spelar ingen roll för man älskar varandra sååå mycket.

    Det är säkert en prövning att "behöva" vänta på varandra, men det är en tidsbegränsad prövning för de allra flesta. Att bo ihop är förhoppningsvis för all framtid. Det är en väldigt lång tid att tillbringa med någon, en prövning som saknar slut - för det ska man vara medveten om att det kommer komma många prövningar längs vägen, oavsett hur mycket man älskar varandra.

    Och vad säger att det blir "lättare" att klara sig utan sex av någon anledning i framtiden om man haft det så från början? Om man aldrig haft sex vet man liksom inte riktigt vad man saknar. Om man sedan har ett bra sexliv i många år, och något sedan händer så är det förmodligen lika lätt eller svårt som för någon annan att avstå det under en tid, eller kanske t o m för alltid, skulle jag tro...

    Det finns många saker kärleken kan bli starkare av. Att bo ihop med min sambo och tillbringa dygnets alla timmar ihop har definitivt gjort vår kärlek otroligt mycket starkare eftersom vi känner varandra så väl nu. Man behöver inte skapa sig prövningar, de kommer ändå...
    Jag tror inte riktigt vi kommer att kunna enas, för vi tycker helt enkelt för olika :)

    Det är väl klart att man vet vem man älskar även fast man inte har sovit i samma säng under åren man varit tillsammans innan man gifter sig! Min mans personlighet definieras inte av hur han sköter sitt hem! Och jag tror inte att det är många som väljer att inte bo ihop innan som tror att det kommer bli en dans på rosor att bo ihop. Vem gör det? Jo, vissa såklart, men de flesta gör inte det skulle jag nog vilja påstå.

    Visst finns det folk som gifter sig alldeles för fort bara för att de längtar så mycket efter sex, men hallå, tror ni verkligen att alla är så naiva? Jag skulle nog vilja påstå att det handlar om en liten minoritet.
    Det där resonemanget om att man inte vet vad man saknar om man inte har sex, det håller jag inte med om ett dugg! Man är väl inte helt dum i huvudet bara för att man väljer att vänta? Självklart vet man det!

    Det är klart att man blir starkare av att bo ihop också! Jag har inte sagt något annat. Man blir starkare efter alla år som går, men folk väljer att flytta ihop tidigare eller senare. Det talar inte om hur bra förhållande man har. Och äktenskapet handlar väl i allsin dar om mer än att bo ihop och att sköta ett hem!
Svar på tråden Sambon före äktenskapet eller inte?