Sambon före äktenskapet eller inte?

Jag skulle ALDRIg gifta mig med någon man inte bott ihop med.....
Men man ska aldrig säga aldrig,  vi kunde inte bo ihop innan vi gifte oss så vi satte oss ner och pratade genom allt,  såg till att datorerna inte stod i samma rum och att vi kunde få egen tid och samtid med.

Det var mycket prat och planerande för att få det att fungera så smärtfritt som möjligt, vi var väldigt medvetena om att vi är  två   personlighet med olika styrkor och svagheter.  Så det var inget rosenrött gulligull när vi flyttade ihop och vi fick det inte lätt hellre men det gjorde oss starkare som par.

Jag har provat att bo ihop innan jag gifte mig och min ex var expert på att ge mig det jag ville ha, så fort vi gifte oss blev han som förändrad och slutade bry sig om mig....

Men hur skulle ni göra om ni bad någon lämna hela hans liv,  barn ( dock myndig),  familjen som han är väldigt  och flytta till ett annat land?

Vi har kämpat  länge för att få våran chans, våran stund på jorden eftersom vi båda visste att vi var varndras människa och när man inte lyckas tiga ihjäl kärleken på ett år utan den växer sig större och starkare, ja då kan man väl försöka ?

Vi hade denna chansen, vi tog den, vi visste riskerna eftersom vi är båda över 30 och haft förhållanden bakom oss, det var långa samtal över skype om hur vi ville ha vårat liv ihop och hur vi skulle få det att funka.

Och genom allts som har kommit våran väg första året ihop bland annat dödsfall och byråkrati strul, så istället för att vråla på varandra, har vi bara kommit närmare och närmare och blivit starkare.  

När våra vänner fick veta  att vi skulle gifta oss fick  vi från de flesta  dessa orden,  Äntligen, det var på tiden.  Och det var först ett år senare som våra vänner kom på att vi inte hade bott ihop tidigare men som alla sa det där var Katts  egen Voffsing,  det var hennes människa och hon var hans. Det var så tydligt för oss andra att ni hörde ihop... 

Trivia,  jag gissar att du hade backat ur min makes lägenhet, för allt han hade i  vardagsrummet var en trasig soffa och en tv  och köket fanns det mest konserver av olika slag, men ingen sur mjölk med gammal jos fanns det.

 Men jag brydde mig inte om sådant eftersom jag visste hur personen var under ytan och hur han ville leva sitt liv OM han bara kunde.

Som sagt jag är inte ung eller blåögd,  och inte är han det heller   men bakom vårat beslut  så finns en historia och den började en dag för många år sen på Skype,  Vi började prata med varandra tillsammans med en drös vänner. Så fort jag hörde hans röst visste jag att det där  var något som jag måste lära känna bättre och han  kände samma sak.  Så eftersom min dåvarande  hade viktigare saker för sig än att vara med mig, så började  vi prata med varandra.  

Sen blev min mest älskade vän sjuk,  min värld rämnade och jag visste inte vad jag skulle göra,  min dåvarande vände mig ryggen till eftersom det var hans vän med och han vägrade sörja.  Och när jag satt i det mörket och försökte vara mitt gulliga söta trevliga jag  så  sa  min nuvrande över skype hur mår du?  Och från den stunden stöttade han mig, han lätt mig gråta ut , skrika och förbanna allt jag ville, han var bara där.  Och så dog min  vän och hans sista ord till mig var Finn kärleken. Åter igen fanns  min nuvarande där för att stötta och ta hand om mig och medans min dåvarande gömde sig hos vänner.  

Och så hände något  riktigt illa och jag var  inte längre människa, mitt dåvrande sa att det var mitt eget fel och min nuvarande stöttade mig fullt ut. 

Efter att ha mött min nuvarande under 3 dagar så visste både han och jag att vi hade något stort  men min dåvarande ville ha en chans till eftersom han började bry sig om mig efter hans vänner skällt ut honom. Och jag gav  honom den chansen och min nuvarande backade undan och vi kom fram till att inte prata mera.
1½ år senare försökte jag och min dåvarande lappa ihop förhållandet med att åka på semster och landet vi valde blev min nuvarandes, min dåvarande tyckte vi kunde bo hos vår vän och vår vän tyckte att han kunde få följa med till Sverige och bo hos oss...  Vår vän är min nuvarande.

Och när jag såg min nuvarande på flygplatsen så visste jag var mitt hjärta skulle bo för resten av mitt liv och  sen att han tog mig till  hans  favorit ställe och det var samma ställe som jag har ritat så många gånger sen jag var liten.   När jag var liten visste jag att jag  skulle hitta min sanna kärlek på just det stället, jag sa det till alla mina vänner.  Men så växer man upp  och slutar tro på drömmar.
Men jag har forfarande kvar en av bilderna jag målande som barn och min nuvarande säger att den är kuslig likt platsen dit han brukade åka för att lugna ner sin själ.

Så jag bestämde att för en gångs skull , tro på drömmar , lita på mitt hjärta och göra vad som är bäst för mig och min dåvarande  blev mitt ex och han hittade sin människa med och är lyckligare än han var med mig och jag fick min  nuvarande och vi är fånigt lyckliga.

Jag har en man som trivs i mitt sällskap och jag trivs  i hans,  vi har grälat  2 gånger på ett år, eftersom vi föredrar  att lösa problemen istället.  Vad har våra gräl handlat om  sky på potatis eller inte  och   jag tror att de andra var om han skulle ha en vinterjacka eller inte,  alla har varit över på 5 min och avslutas med ett asgarv.

Vi har pratar mer med varandra än många par gör för allt han och jag hade var just det våra ord över skype och ingen av oss är falska människor, vi haft nog av dem sedan gammalt.  Vi vet vad vi vill och  både visste det fanns risker men det var det värt. Ibland hittar man den där kärleken som är hemvand gammal stabil från första stunden utan för att den delen vara tråkig.  Jag tror inte det gått en dag utan att vi ha skratta tillsammans.

Och vi hade ingen chans att bo ihop  pga personliga men även byråkratiska anledningar, gifta sig var enda chansen   och vi tog den och vi släpper den int!
 

Dejli,  jag hade samma regel tills denna man och  jag vill inte ha det ogjort, fortfarande lycklig och rejölt medveten om att  allt inte kommer vara rosenrött och så¨tror inte han heller, istället jobbar vi på att komma åt samma håll.

Delji min make säger att jag är inte den som är jobbigaste att bo med , det är katten som har blivit helt frälst i honom. Han får inte sova föränn hon har nattat honom och drömmer hon mardrömmar ska han trösta henne..  

Annika, vi pratade mest , gosade och hade normal  vardag när vi träffades...så ja vår ålder kanske spelade in mycket.  Vi tänkte att vi kommer får tid för kyssar och kramar senare, det var bättre att lära känna varandra.

Kärlek är bara ett belöning system i hjärnan så att vi ska  bilda grupper, skaffa barn och se till att barnen över lever tills de är stora nog att göra det samma.

Det är den biologiska förklaringen till kärlek..