Missnöjd över vårt bröllop

Usch...jag är LIVRÄDD att känna som du gör efter vårt bröllop. Vi har precis som ni väldigt många gäster som kommer långväga. Och man vill ju att det ska vara så roligt som möjligt på festen. Önskar ju att gästerna ska komma och säga att det var den roligaste festen på länge !! Jag har pratat med några av mina närmaste vänner och dom säger alla det samma : Det blir inte roligare än man gör sig till ! Tycker det är jätte tråkigt att du känner som du gör, men jag förstår....jag hade kännt likadant !!! 

Jag blir så ledsen för din skull när jag läser det här. Jag är ocjså jätteorolig över vårt bröllop att våra gäster ska känna sig missnöjda och att stämningen ska bli stel.. Egentligen ska man strunta i vad gästerna tycker, men jag vet hur svåt det är. Utan gästerna är det ju typ ingen fest.

Men tänk så här: Du och din man iallafall, "fick varandra" då. Ni gifte er, och blev en familj, Kanske kan ni åka iväg på en resa tillsammans för att få tillbaka glädjen och gnistan lite.

Kramar i massor

Förstår hur du känner! Jag slits lite mellan att få dagen precis som jag och min mb2 vill, och att göra som jag tror att andra vill för att de skall tycka det är en underbar fest!. Jag hoppas vi får till något som alla gillar!

Har du provat att fråga någon du känner väl om det du känner stämmer eller om det bara är du?

Vad skönt att höra att någon förstår! Jag har tänkt endel de senaste dagarna, och jag vet att några iaf hade trevligt. Vi hade knappt några släkningar, mest vänner och ganska sansade personer,många somm inte kände varandra. Det blev iofs fart på dansandet senare. Vi hade förökt ed att ha tipspromenad med de som satt brevid varandra osv. Men de som inte hade trevligt försöker jag också tänka att det blir inte roligare än man gör sig. Dock kanske endel förväntar sig mer underhållning på ett bröllop men till viss del är det ju gästerna som brukar stå får sånt med tal eller roliga saker. Våra toastmastrar (mina syskon) kanske inte var de mest livliga av sig, vilket säkert bidrog till att det kändes lite stelt. Men det är så svårt att veta innan!! Jag och min man är inte dem som älskar att stå i centrum heller. Vi hyrde en bygdegård på landet. Endel hade kanske väntat sig värsta herrgården, men det var det inte. Mer enkelt och lantligt. Vi ville inte ha det för "pampigt" utan mer personligt. I efterhand så hade jag nog satsat på mer mysfaktor, mer eld utomhus, kanske någon levande musik eller underhållning utöver talen osv. Men min man tyckte hela tiden att jag skulle göra allt så speciellt och överarbetat. Men jag hade nog velat göra ännu mer för att endel skulle känna att det var värt att åka så långt... sådana som inte är så pratiga och bjuder på sig själva kanske behöver mer underhållning för att trivas.

Känns som jag har svårt att fråga någon om det stämmer.. men jag är väldigt besviken på en av mina bästa kompisar som inte log en enda gång under bröllopet. Hon borde ju vara glad för att man gifter sig och dela dagen med mig.

Jag ska lägga ut lite bilder på min sida.

Hoppas att jag kan bidra med att ni inte har för höga förväntningar på era bröllop och vara mer avslappnade!! Men det var svårt för mig.

jag förstår hur du tänker och känner - såna tankegångar hade jag också strax innan och efter vårt bröllop i somras.

men: det är faktiskt inte upp till dig och din man att underhålla gästerna och "se till att de har trevligt". var och en av de som var med på ert bröllop har faktiskt eget ansvar att umgås, prata och ha trevligt.

jag tycker det är så himla ledsamt med alla brudpar som har panik över att det inte ska vara "tillräckligt kul" eller bra på deras bröllop och efterföljande middag och fest. var människa har ansvar över sig själv!
det kommer säkerligen alltid finnas någon eller några som tyckte det var tråkigt, stelt, äcklig mat, fula dekorationer osv osv. men då är det faktiskt deras problem. bjuder man inte till, då får man heller inte kul - hur mycket "festfixarna" (gäller ju även i andra situationer än bröllop) har planerat och fixat.

så för de gäster som klämmer ur sig ett "tja, det var ju inte som jag hade tänkt.." eller "jag hade rätt tråkigt, faktiskt" är det enda man kan göra att säga jaha, synd för er. 

jag vet att det är svårt, men försök att inte lägga för mycket vikt på detta och grubbla inte sönder det.
fokusera på din egen upplevelse och dina minnen. 

Jag vet att många känner sig på det sättet du beskriver och jag kan se att bröllop dom senare tio åren har blivit dyrare, men också tristare (har jobbat med bröllop i 25 år).
Man viger sig kl15 sätter sig till bords kl17 och lämnar bordet kl22 avdukning och sen brudvals kl23 och sen ska det festas till 1.
Felet på en del bröllop att någonstans mitt i del långa middagsittningen dör folks glada humör bort och inriktningen blir snarare att komma hem i säng. Många har barn med sig på bröllop och det blir jätte jobbigt för föräldrarna vid den lååånga middagen. När det gäller happeningar, så är det i själva verket så att dessa kan gör middagen ännu längre. Sen att folk ska börja festa loss kl.23 kan man i många fall glömma.
Ju finare ställe, ju längre middag (det ser krögarna till) och människor är inte skapta för att sitta och vara sociala på en pinnstol så många timmar.

Det var klokt det du skrev S2011. Skönt att det finns fler som tänkt så, alla nygifta säger att de är så superglada och nöjda med deras bröllop och att det var den bästa dagen i deras liv. Jag har inte riktigt känt så.... men jag och min man är lyckliga och att vi valde att få fira med våra familjer och vänner (de som uppskattade det iaf). Tror jag förväntade mig mer bekräftelse av gästerna att det var vackert och att de hade trevligt, efter all planering och tid som lagts ner. Men det trevliga sitter ju inte i planeringen, utan mcket vilka som befinner sig på bröllopet! Ska lägga ner nu, det känns fint att ha fått höra lite kloka ord när min man inte lyssnar på det örat :)

Hej Gotlandsmö (och ni andra!) 

Utan att känna dig men efter att ha läst dina inlägg undrar jag om det kan vara så att du har väldigt höga krav på dig själv? Utifrån det du skriver verkar det ha varit en trevlig och rolig fest! Inte alltför sällan kan man ju sitta där och tro att andra har upplevt saker på ett negativt sätt för att det är det man själv är orolig för, i själva verket hade de jättekul och uppskattade allt jobb ni lagt ner. 

Vad gäller din vän som såg ledsen ut på bröllopet så har jag själv varit i en liknande situation. Jag var nära vän till bruden och blev ombedd att läsa dikter i kyrkan. Smickrad tackade jag ja till det ett halvår tidigare. I samma veva som bröllopet tog det dock slut med min dåvarande kille på ett mycket trist sätt och jag var så klart jätteledsen över det. Jag gjorde mitt allra bästa och stålsatte mig inför bröllopet och försökte verkligen till det yttersta att glädjas till 100 % med min vän men jag tror det märktes att jag var ledsen. Vi har aldrig pratat om det men jag är så glad att min vän som fortfarande står mig nära inte blev arg eller besviken, jag kunde liksom inte göra mer.

Upp med hakan och fokusera bara på de delarna av ditt bröllop som gör dig riktigt glad när du tänker tillbaka. Menar verkligen det, tänk bara då de delarna som gör dig glad, låt resten sjunka undan för det kommer det att göra om du bara tillåter det. 

Kram och pepp till dig! 

Visst är det så, att jag har höga krav. Har alltid haft det och det märks också för att jag var så stel på bröllopet. Syns på alla foton. Ville att alla skulle ha det bra, det var det viktigaste. Men jag ska försöka se positivt, men det är lite skönt att få skriva av sig all sin hemska bitterhet här! Sånt som jag verkligen känner. Har läst en tråd i familjeliv om samma sak, om fler som inte är nöjda med sina bröllop och hur frustrerande det känns eftersom det är en stor dag i ens liv. Men jag ska verkligen försöka tänka positivt på dagen.