Oktober 2012

Åh, lycka till då får man säga! :)

Vi har nu fått ut inbjudningarna! De kom fram till de flesta igår, antar de som skulle utomlands dröjer några dagar :) Flera från sambons sida har ringt och sagt att de var så fina och perfekt infoblad och så vidare. Några verkar lite sådär glada över klädkod kavaj, andra är superglada över det och några tyckte det var läskigt med min copy-paste:ade beskrivning av vad det innebär enligt Ribbing (som jag också skämtsamt skrev att det var!) och blev stressade, andra tyckte det var bra för då behövde man inte googla det själv och undra över källan osv.

Haft två lite jobbigare "frågor", den ena min blivandes far som fick för sig att han skulle få en +1 ??? I form av en kvinna han har en AFFÄR med, alltså hon är gift med en annan men ska typ kanske eventuellt separera någon gång snart.... det blev konflikt och vi sa nej. Vi har inte ens träffat henne. Hela släkten kommer vara intresserade av henne, då de inte heller har träffat henne och alla vet att hon är otrogen mot sin man. Hon har små barn. Alltså hela grejen är bara osmaklig. Inte vill man ha det på bröllopsdagen.

Andra är att min syster som varit singel i typ 12 år har träffat någon. Sedan nyår. De blev väl typ "ihop" en månad senare och vi har aldrig träffat honom. Jag har BETT om att få träffa honom varpå syrran sagt nej. När vi snackade nu om bordsplacering sa hon typ "var ska jag sitta då? Med NN eller?"... hans namn var inte med på inbjudan. Han är inte bjuden, de har varit ihop i typ två månader och vi har aldrig träffat honom. MEN jag förstår att i oktober så kan de ju ha varit ihop i snart ett år (eller iaf snart ha gått ett år sedan de träffades). Han satt bredvid henne när hon sa detta i telefon. Hon sa att han undrade varför inte han var bjuden.

Alltså jag förstår mig inte på folk. Blir man inte bjuden så gnäller man väl inte till sig en inbjudan? Jag sa typ att det inte var meningen att göra honom ledsen, men vi har faktiskt inte ens träffat honom. De är inte "ett etablerat par" enligt konstens alla regler. MEN jag fattar att de efter 10 månader ihop vill gå ihop och att min syster framför allt vill ha med sig honom, då hon har lite social fobi och också vill "visa upp" att hon är lite mer "lyckad" nu för tiden typ. Syrran sa att hon förklarat för honom att det var ju det att vi aldrig setts. Jag sa inget om den korta tid de varit tillsammans... eller om att vi har 80 gäster nu och verkligen inte vill ha fler. Jag har inte bjudit min systerdotters fästman. Hon är 19 år och de är förlovade, jag har aldrig träffat honom. Men jag bryr mig faktiskt inte, jag har ALDRIG TRÄFFAT HONOM (har inte träffat henne mer än ett par gånger på 5 år heller typ)... och hon är 19 år... Jag hoppas att det håller liksom men tycker inte det är kul att punga ut 700 spänn till på honom, faktiskt. Det är inte snålhet så, vi bjuder ju hur många osm helst, men någonstans börjar gränsen gå nu vid 80 personer.

Jag sa nåt i stil med att vi kan väl se om ni är ihop om 6 månader så går det säkert att ordna till syrran. Jag vill att hon är glad och nöjd. Jag gillar bara inte att hon tog upp det när han satt bredvid och att hon inte frågar utan försöker bestämma att han är bjuden själv. Det är inte snyggt liksom. BLÄ. 

Härligt att det går så bra! :) Vi kommer också sova ihop och klä på oss tillsammans. Folk tycker vi är knäppa, men ärligt talat jag vill ju vara med min älskling, sova gott (det gör vi inte utan varandra) och framför allt finnas där när nervositeten sätter in och man behöver stöd i att det kommer gå bra, inte vara rädd, kommer inte typ säga fel framför alla i kyrkan eller svimma osv ;)

Vi har också fotografering före vigseln i vilket fall, gifte ross kl. 17 så annars får vi inget dagsljus eller skymningsljus alls. :) 

Vi bjuder honom helt enkelt, när och om de fortfarande är ihop i typ augusti :) Får se till att träffa honom några rundor innan dess. Det är egentligen inget problem som sagt, mer hur hon såg till att få honom bjuden och fick mig att känna mig dum som inte bjöd en två månader gammal dejt jag aldrig träffat... :)

Vet inte hur det är med iphone faktikst, men ladda upp när du kan! 

Kul med klänningarna Tokig!

Här går det väl bra, har mejlat med bandet som kan spela en låt som vi verkligen gillar och det var en glad överraskning (den står inte med i deras repertoar). Vi funderar på att dansa till den istället för en vals, för att vals känns så... jag vet inte, krystat? Eller så.

Några har börjat svara på inbjudningarna nu så det är roligt! Nu ska vi ta tag i namnbyte härnäst tror jag och så börjar vi tänka på när man egentligen träffar prästen och bestämmer meny med festlokalen och sådär... 

Här är vi igång med att välja musik i kyrkan, in- och utgångsmusik samt vad vår solist (förhoppningsvis) ska sjunga någonstans i akten. Jag vet inte riktigt hur det går till eller så, börjar bli lite stressad ;) I morgon åker jag till östsidan av landet o köper klänningarna på tisdag, eller provar i alla fall. Om allt stämmer så köper vi våra klänningar :) 

Börjar bli lite stressad nu ändå! Varit så lugn innan. Men nu vill jag verkligen prata med präst och festvåningen och få lite koll...  

Nu har vi varit i Linköping och hälsat på släkten, tre dagar på landet 45 minuter därifrån, myst bara vi med champagne och jordgubbar varje dag, toppen!
Vi provade klänningar och köpte dem också. Den som jag ville ha satt som en smäck på mig verkligen och jag kände mig finast! Men måste nog gå ner ett kilo till om jag ska känna mig helt bekväm i den, men den är ett fodral så att säga så helt bekväm blir den väl aldrig ;)

Flickvännen hittade en jättefin klänning som är lite "mer" än min med spets och grejer, båda är NIXA-klänningar.
Äntligen köpta och färdiga och flickvännen nöjd! (Vi hade ju "vanliga" klänningar innan som hon sedan inte var nöjd med så vi fick köpa nya nu). De ska bara tas in här och var och läggas upp, korta axelbanden och så vidare :) Hämtar dem och slutprovar i augusti. Så nöjd! 

Prästsamtal
Smakprovning av menyn
Val av meny
Val av dekorationer till borden (dukning fixar dom men vi vill nog lägga till något i färg)
Köpa brudskor
Underkläder och strumpbyxor
BORDSPLACERING
Öva på vår första dans (vi kommer ha ett liveband som kan spela en låt vi bett om, men vi behöver ju ha övat lite)
Vigselprogram
Eventuellt festprogram?
Öva på att göra våra frisyrer

Hmmm.. det jag kommer på just nu :) 

Var på en väns bröllop igår, där jag och min blivande var toastmadames :) Det var sååå fint och fick mig verkligen att slappna av inför vårt eget bröllop. Herregud det blir bra liksom, alla är så otroligt fokuserade på paret som gifter sig, kärleken och lyckan.

Så nu känner jag mig lugnare. De hade också fixat allting själva vilket vi inte gör så det minskar min oro ytterligare (blir det nåt stressigt är det inte JAG som måste stressa liksom). Men jag har börjat tänka på prästen och så och ska kontakta kyrkan och fråga vilken präst vi får och när vi får träffa henom och prata och så. Vill ju att det ska kännas bra :)

Vad har ni för tankar kring präst? Väljer ni någon särskild och i så fall beroende på vad? Kön, ålder? Eller tar ni bara den ni får? 

Vi har precis blivit uppringda av prästen som vill träffas två gånger, en gång hemma hos oss i ca 1,5 h och en gång i kyrkan för att "stå och gå" som han sa.

Han började samtalet med att fråga om vi fortfarande ska gifta oss, det är tydligen mycket avbokningar efter semestern. Visste inte om det var kul eller oförskämt? ;) 

Vi har också haft strul med namn. Vi ville slå ihop våra efternamn, vilket gav ett namn som ingen i sverige hade, dock företag och varumärken. Vi ringde några av dem, men den som sa nej var innehavare av ett AB med det namnet + "solutions" som inte var aktivt, saknade hemsida, telefon och annan kontaktuppgift. Han var 30-årig "entreprenör" och hade "fått god feedback på namnet" och ville spara det för att KANSKE använda det i bolag i framtiden. Han ville inte öppna upp för möjligheten att någon av oss eventuellt skulle starta bolag med detta namn då. Min sambo är jurist nämligen så då blev han skraj.

Så fruktansvärt sniket och elakt, det är inte ens hans namn utan namnet på hans inaktiva företag som han inte vet vad han ska göra med. Dryga mansgris liksom, men men.

Nu ska vi försöka med att ta sambons farfars mammas namn vilket är Tapper, men jag vågar inte riktigt ropa hej än just pga huruvida papper finns för att visa på två generationer. Men det är ju ett soldatnamn så rimligen hette denna flickas pappa det. Hoppas iaf på det, det har tagit lång tid att hitta ett annat namn som "känns bra", då vi verkligen vill ha ett nytt namn för oss och vår familj och inte ta varandras.