Skaffa barn eller inte?

Just nu känner vi att det är för tidigt med barn för vi har bara bott ihop i några månader och min ekonomi är inte stabil. Jag har sjukbidrag men till våren förlorar jag mitt bidrag. Söker efter ett deltidsjobb men det är svårt för jag har ingen utbildning, vill helst jobba på bageri eller med djur. Jag vill ha en stabil ekonomi innan barn kan bli aktuellt för jag vill inte att min fästman ska behöva försörja både mig och barn,
Min fästman vill att vi ska gifta oss först men inget bröllops datum är bestämt än, vi har inte råd att gifta oss än.
Det som gör oss nervösa om vi skaffa barn är hur doms skolgång kommer bli. För vi har både haft ett helvete till skolgång pga mobbning. Mobbningen fick oss att mår så dåligt så att vi fick självmordstankar, min fästman försökte ta livet av sig flera gånger under sin skolgång. Men idag mår vi bra, vi är så himla lyckliga tillsammans.
Men detta kommer inte avskräcka oss om vi verkligen vill ha barn. Vi kommer bli medvetna föräldrar som av egen erfarenhet lärt oss känna igen signalerna på att nåt inte står rätt till, när nån inte mår bra.
Det  som gett mig en tankeställare gällande barn är att min bror och hans sambo kommer bli föräldrar för första gången i början på nästa år, det blir mammas första barnbarn. Min bror är 31 år och hans sambo 26 år.
Och min styvsyster har fått reda på att hon alldrig kommer kunna bli gravid, hon är 31 år. Hennes förhållande gick i kras för några månader sen för dom hade stark längtan efter barn men sen fick dom reda på att hon alldrig kan bli gravid pga skador efter cystor, hon har opererats flera gånger.  

Först måste jag ordna så att jag får en stabil ekonomi innan barn kan bli aktuellt. Men det finns inga utbildningar eller jobb inom dom område jag vill jobba där jag bor. Känner mig stressad för i maj förlorar jag mitt sjukbidrag. Jag har social fobi så jag känner att jag alldrig kommer klara att jobba heltid. Mitt mål är att jobba deltid och vara hemmafru deltid. Min fästmans chef har många kontakter så hon kan nog hjälpa mig med att hitta ett jobb. Men då blir det nog ett jobb som städare, vill helst inte jobba som städare. Men jag måste ha nån inkomst, utan utbildning och med tanke på att jag alldrig jobbat så är det nästan bara städ jobb som jag kan få.
Jag oroar mig inte så mycket för om vi kan få barn eller inte. Vi har bestämt att om vi inte kan få barn på naturlig väg så skaffa vi inte barn. Min gynekolog har sagt att allt ser bra så jag hoppas att det  inte ska bli så svårt för mig att bli gravid.
Kollade Linda Skugges checklista. Så vet du att du är redo att skaffa barn. Det är en hel som som stämmer in på mig. Det som stämmer in på mig: gud vad många gravida det är här! Plötsligt en morgon ser du magar och vagnar överallt, du är skengravid inför varje mens, "ömmar inte brösten", "mår jag inte lite illa" etc, du gör namnlistor i smyg. Kollar på scb.se hur vanliga namnen är( fast inte i smyg för jag och min fästman har pratat om vilka namn vi tycker om), plötsligt drömmer du bebisdrömmar istället för sexdrömmar( för ett tag sen drömde jag att jag var gravid och att vi fick en jättesöt bebis) och jag kollar på bebisplagg. Fast det är mest min fästman som brukar säga att barn och bebisar är söta. Jag är säker på att jag hittat rätt pappa till våra barn för han gillar barn, han är ubildad barnskötare, han tar ansvar, jag litar på han till 100%, vi kommer stå ut med varandra för resten av livet för vi skulle inte stå ut med att vara utan varandra.
Jag kan stå naken och gallskrika och krysta och kräkas och bajsa på mig inför honom för han har sett mig när jag varit som sårbarast, när jag brutit ihop och haft panikångest.

Det där om suparkvällar skulle jag med kunna kryssa för. Jag dricker inte, är absolutist.