Skaffa barn eller inte?

Hm, inte för att vara supernegativ, men jag blir så beklämd bara när man säger att man vill skaffa barn kanske kring 35... Det är nog bra att tänka på det lite innan i alla fall. Det blir ju svårare redan vid 30 att bli gravid och extremt mycket svårare efter 35. IVF och hela det köret är ju dessutom inte kul (eller billigt) att gå igenom. Jag tänker på alla par man ser på Drömmen om ett barn och Barn till varje pris, dom som iofs lyckas vid 38-39 men som inte direkt är i majoritet där. Sen dom andra... som aldrig får barn. Nu är ju samhället som det är, inte alls anpassat efter att man ska skaffa barn när kroppen borde, så det blir ju så här.

Om du tror att risken är stor att ni skulle ångra er så tror jag att det är dags att börja fundera på det allvarligt, även om längtan inte är så stark. För då vet du ju ändå någonstans att du med största sannolikhet skulle vilja ha barn ändå. Den där starka längtan kanske inte sätter in för alla?
 
Jag är 23, så jag har börjat tänka på det tidigt och har också längtan så det är ju lite lättare för mig, men jag tror att mötet med en som jag känner nu, för några år sedan, fick mig att liksom fatta hur lite kontroll över  det där man har. "Jag vill ha barn när jag är 33" - att man liksom inte kan tänka så eftersom kroppen inte lyder alla gånger. Hon fick nämligen aldrig barn, nu några år senare är hon omgift med en annan man och är snart 40. Hon började försöka strax efter 30. Fick världens uppvaknande av det här, att hon aldrig fick barn, trots sjukvård i all oändlighet.

Säger alltså inte att ni måste göra det nu för tänk om ni inte kan, men tänker så att om det som det verkar är så att du vet att ni nog skulle ångra er, så är det väl lika bra att börja tänka på det ganska snart... 

Usch ni har inte haft det lätt :( Jag förstår att det inte är aktuellt med barn nu, men kanske kan tanken på att ordna till det lite för att kunna ha det på det sätt du önskar med barn vara något av en morot? Jag antar att skolgång inte känns så kul när man varit mobbad, jag har haft två långa relationer med personer som varit väldigt mobbade i skolan så jag har sett hur de mått efter det, det är ingen vacker syn. Så hemskt!

Kanske ska du först och främst fokusera på jobb/utbildning och när du kommit igång med det ta upp tankarna på barn igen? Under tiden för att lugna dig skulle du kunna göra en äggledarspolning och se så att du har fri passage (inga cystor) och om du får gott besked där kanske du inte behöver oroa dig för att det ska vara problem med cystor för din del? Bara en tanke...