Aniara4 skrev 2011-11-03 10:38:35 följande:
Men alltså, jag måste säga att efter alla gånger denna diskussion kommit upp har jag fortfarande inte hört ett begripligt, logiskt argument för varför man vill ha brudöverlämning. De anledningar som ges brukar vara att "det är fint" (men man kan inte precisera exakt vad det är som är fint), eller att man står så nära sin pappa och vill visa hur viktig han är. Jag tycker det är lite konstigt. Inte att man står nära sin pappa, men eftersom nu jämställdheten inte har kommit så långt som vi tror så brukar det ju i de allra flesta fall vara mamman som står närmast sina barn. Ändå är det extremt sällsynt att någon vill gå in med sin mamma. Och det är heller aldrig brudgummen som vill manifestera hur nära han står någon av sina föräldrar. Om det verkligen var en så personlig och unik handling för att just den här bruden stod så nära just sin pappa, så borde det väl lika ofta (eller åtminstone nån gång ibland) hända att bruden stod så nära sin mamma, eller att brudgummen stod så nära sin pappa eller sin mamma. Men nej, det bara råkar slumpa sig så att en massa kvinnor anser sig stå så nära just sin pappa att just han måste ges en framträdande roll när de ska gifta sig. Och det bara råkar sammanfalla med den historiska bakgrunden att kvinnor inte var myndiga utan att just pappan hade ansvar för dem tills ansvaret övergick till deras make. Är inte det en väldigt märklig slump om detta skulle inträffa utan att någon blev påverkad på något sätt av större strukturer i samhället?
Mina föräldrar är viktiga för mig, och min mans föräldrar är viktiga för honom. Det framgick på bröllopet. Våra föräldrar (och syskon) satt på första raden i kyrkan, de var de första som gratulerade oss och vi blev fotograferade tillsammans med dem på kyrktrappen. Under middagen satt de närmast oss vid honnörsbordet, och om min pappa hade varit med hade han suttit på min högra sida.
Men själva vigselakten handlade om mig och min man, och den var de åskådare till och inget annat. Jag står jättenära min mamma, men jag är inte hennes att överlämna till någon annan.
I den frågan kan jag hålla med om vad som skrivits tidigare, att det är de amerikanska filmerna som har påverkat oss. Man har växt upp med att se de amerikanska bröllopen på filmduken och därmed fått en bild av att pappan lämnar över. Och ja visst, det kanske har blivit en "fel" bild på något sätt eftersom det inte är enligt svensk tradition. MEN, om man nu tycker det ÄR fint och tycker att det blir en fin ceremoni, man har fått reda på vilken den svenska traditionen egentligen är, men ÄNDÅ känner att nää... jag vill göra så här. Varför inte? Jag tror att ens familj och vänner vet om att ens mening inte är att representera en unken kvinnosyn, för varför skulle man vilja göra det? En sak när kvinnan/brudparet har valt det upplägget själva, en annan om det faktiskt är som i vissa länder att barn blir bortgifta ofrivilligt. Det tycker jag inte är ok.
