Vilka bjuder ni?

Jag själv tänker såhär, att jag gifter mig en gång i livet.

Det är min och min mans alldeles speciella dag och den vill jag dela med personer som tycker om oss.

Som är äkta och inte falska..  Jag vill en dag i livet slippa alla "måsten". Så vi kommer bara bjuda människor som vill oss gott och det känns som ett rikigt bra beslut. Speciellt efter jag hör andra berätta att dom bjudit många dom inet tycker om bara för att dom "måste".

som tur har varken jag eller min kille en jätte stor familj Först skrev vi ner alla vänner och släkningar som vi kom ihåg...sedan kollade vi, hur mycket pengar vi har 65 Pers skulle vara max.  och sedan gjorde vi en A och en B lista.
På A Listan står närmaste familjen (syster, föräldrar) und de godaste vänner, på B-Listan typ arbetskamerater, skolvänner osv
vi lyckades till slut att nästan alla vänner är med. några av mina jobkompisar är fortfarande på B-listan, om nån från A.-listan tackar nej får de sina inbjudningkort lite senare (de vet ju inte att familjen har redan fått sina).
Vi gjorde som vi ville dvs en faster som vi knappt har haft kontakt med de senaste åren är inte med och likaså flera kusiner. Varför ska jag bjuder in en person som jag aldrig träffar?

tänkte ni bjuder in jätte många ?

Jag kan tycka det har varit lite jobbigt att skära ner gästlistan. Men vi har inte alla pengar i världen så visst måste man dra gränsen någonstans.

Min sambo har ingen stor släkt men det har jag så därför har vi bestämt att vi hellre bjuder vänner än familj. Och jag vill självklart fira den dagen med vänner som jag trivs och umgås med än släkt jag inte träffar alls ofta.

Vi kommer kanske att bjuda några endast till kyrkan men vi får se, där är en del kollegor som gärna vill komma till kyrkan

de där me att bjuda vissa till kyrkan o vissa till både kyrkan o festen efteråt tycker jag e en jättebra idé! så ska vi göra... 
man har ju som sagt inte alla pengar i världen men jag vet att många som inte "får komma" på festen kommer bli glada om de blir bjudna till kyrkan! :)

Vi har också haft lite svårt med gästlistan. Vi vill ha ett litet intimt bröllop med familj och nära vänner. Men samtidigt känns det konstigt att utesluta vissa släktigar. Min kusin bjöd mig på hennes bröllop, då känns det som om jag ska "bjuda tillbaka". Men då får jag lov att bjuda mina andra kusiner också... och så fortsätter det. Vi har lyckats hålla nere listan på 40 personer, med kusiner/respektive/barn skulle vi säkert hamna på 70 pers.
Som det är nu har vi valt att bjuda familj, vänner, mor-/farföräldrar och mostrar/fastrar/farbröder/morbröder. Inga kusiner, kollegor osv.

Vi bjuder bara de vi verkligen vill ha med! De vi verkligen känner och umgås med. Så det blir:

Föräldrar

Syskon med respektive

Mormor och morfar ifrån båda sidor

Moster med man samt 2 kusiner på mb2s sida. Kusinerna är jämngamla och har umgåtts en del.

Morbror på min sida

Sedan blir det våra bästa vänner för resten :) 38 gäster allt som allt.

Vi bjöd de vi verkligen ville skulle vara med på vår fest. Det blev sammanlagt 34 personer. Där ingick närmsta familjen, alltså min mamma, pappa är tyvärr död, min bror och svägerska, samt min mans föräldrar och syster och svåger. Sedan bjöd vi bara vänner som vi kände att vi skulle bli glada om de kom. 

Inga måsten, trots att min svärmor tyckte att det var "så där" att min mans moster och morbror samt kusiner (han har bara två stycken) inte var bjudna. Min man svarade bara att vi inte umgås med dem och därför inte tyckte att de skulle bjudas. 

Knepigt sådant där o det är ju olika som funkar bäst för alla. Vi bjöd på det stora hela "all" släkt  ( även sysslingar) och hela utökade kompisgängen med resp. De enda jag funderade kring att  bjuda men som ströks var några gamla kompisar jag öht inte har kontakt med längre annat än på fb och inte träffat på flera år men som jag gärna vill återknyta till då vi tidigare var så tajta. Blev lite feg så bjöd dem inte i slutändan... ;) Jag har också en del avlägsna släktingar ( mors kusiner/sysslingar)  som vi bjöd som vi äger mark och egendom tillsammans med men som jag personligen träffar kanske 1 gång vart 3:e år o som min mor har all kontakt med i nuläget. Men i framtiden kommer jag att behöva ha en hel del kontakt med dem o deras barn när jag/vi tar över. När vi tänkte så kändes det helt plötsligt motiverat för oss att bjuda dem (då vi hade råd och plats ska tilläggas) då vi kommer följas åt under hela livet. Med det vill jag säga att ibland är det rätt att bjuda avlägsna också, vi hade varken nummer el adress till dem  hihi. Men hade vi haft en pressad ekonomisk el plats situation hade vi strukit dem... ;) Ska kanske tilläggas att de var galet tacksamma över att få komma o det blev jättelyckat! =)

Vi bjöd släkt och vänner först och främst, men eftersom min mans släkt är jättestor och vi inte skulle ha pengar att bjuda alla, så beslöt vi oss att bara bjuda dom som bor eller har bott i Sverige.
Utöver släkt bjöd vi goda vänner och arbets/pluggkompisar.

Vi bjöd våra familjer, våra mor- och farföräldrar, farbröder, morbröder och kusiner (alla med sina respektive såklart) och vi bjöd de vänner som vi ville ha där (även de med respektive). Summa summarum närmare 90 personer, men 90 personer som vi faktiskt ville ha där. Pga diverse familjedispyter och liknande (som vi försökte lappa ihop lite), så valde enbart ca 60 personer att faktiskt dyka upp. Lite tråkigt, men ni vet vi att de människorna som valde att inte komma, de behöver vi inte försöka med längre och de som var där, de ville verkligen vara där :)

Närmaste familj (Mamma, Pappa, syskon med respektive och resten vänner (några av våra vänner är även kusiner). Sammanlagt blir vi 40 pers. Ett litet bröllop, men massor av kärlek :) Inga mostrar/fastrar etc som man ändå knappt träffar, utan bara den närmsta kretsen, som vi älskar och som älskar oss. Kommer bli perfekt :)

Har bjudit släkt och vänner, jag har en ganska stor släkt så på bara min sida blir det ca 45 personer. Men nu har dessvärre min moster börjat bjuda in folk till MITT bröllop  Med andra ord, hennes vuxna barns (mina kusiner) partners som jag aldrig ens har träffat...de har inga stabila relationer utan lever i princip singelliv emellanåt...känns inte alls roligt då jag vill känna mig bekväm på mitt eget bröllop med personer som jag tycker om och framförallt KÄNNER....

Vi har velat lite fram och tillbaka...
Min sambo vill inte ha ett stort bröllop. Av olika skäl. Jag har alltid drömt om ett stort bröllop. Så då sa han att ja men det är väl klart att vi ska ha ett stort bröllop om du vill det. Å det var ju jättegulligt av honom. Sen när jag väl började planera så drog både gästlistan och budgeten iväg.
Kände lite att antingen vill jag bjuda alla eller så bara de närmaste. Hade jag bjudit alla jag ville så hade vi blivit runt 100pers. Men en sådan fest kräver ju så otroligt mycket arbete och engagemang att jag kände att nej...det är inte värt det. Jag vill hinna vara mamma till mina barn också... inte vara sönderstressad och sitta uppe halva nätterna och göra inbjudningskort och festprogram. Det som är viktigt är ju att vi får gifta oss...även om det hade varit skoj med en stor fest.
Så nu är vi tillbaka på liten skala. Blir bara familjen och våra respektive bästa kompisar. Kommer att bli max15 pers.
Sen har jag funderat på att bjuda de som vill till kyrkan. Alltså andra kompisar här i stan, släktingar, kollegor och så... Å eventuellt ha lite fika efteråt. Men det beror lite på var vi kommer att gifta oss...
Men själva middagen kommer bara att bli familjen.

vi kommer bjuda min m2b s familj så som mamma och syskon sen är det en del av hans släkt plus två vänner
och på min sida är det mor och hennes man, min far och mina syskon och sen några vänner som bor i småland och en i skåne :)  vi har tagit dom närmaste som vill dela med oss men dom vet inget än förrän inbjudan kommer :D

Förr ett par år sedan var jag på en kompis bröllop.

Dem hade gjort en super lösning om man vill att MÅNGA ska kunna komma men ändå hålla nere kostnaden. Det var ca 70-80 pers på vigseln och sen hade dem hyrt en lokal där det bjöds på lite snittar, bubbel och sen tårta och kaffe avec. Sen gick dem på fin restautang på kvällen tillsammans med sina föräldrar, syskon, tärnor och bestman.

Det tycker jag var en väldigt bra lösning för att kunna få ha med alla men ändå hålla nere kostnaden :D

Själv sitter jag med den där budget och gästlistan vart enda kväll och maler sönder mitt huvud :/ Har också en del sådana "måsten" att bjuda som jag inte alls tycker e kul att behöva betala för då vi räknar att varje gäst kommer kosta ca 400-500 kr, så har man då en 5-6 st sådana på listan så blir det gansk amycket pengar man kunde lagt på annat istället.

Men hur gör man egentligen med dem där måstena. Många skriver att man inte ska bjuda dem men samtidigt så bjuda sin ena morbror och inte den andra, funkar det verkligen?!?

Vad skönt att höra att det finns fler som inte bara gör saker för att man "måste"

Jag har på senare tid märkt av att några av mina vänner inte är äkta vänner. Jag är jätte besviken då en av dom skulle bli en av mina 3 tärnor.Jjag har precis bestämt mig för att inte bjuda henne alls. och då har jag ändå känt henne sen jag var 7 år gammal. Men jag litar inte på henne längre och en sån person vill jag inte ha på mitt bröllop.