Saknad passion och romantik

Ja för det första måste alla förstå att den där "förälskelsekänslan" försvinner eller mattas ut, ju längre man är gift eller bor tillsammans. Självklart finns det ju par som har kvar den "känslan" hela tiden men det skulle jag tycka var sällsynt.
Jag tror att man går in i en relation eller man flyttar ihop och tror att "vi är så kära", "nu kommer vi vara det ännu mer" och så upptäcker man sedan att det inte växer och man blir lite besviken. För mig så  finns inte "älska mer" eller "älska mindre" utan att älska är älska.
Men som sagt så tror jag att innan man flyttar ihop så är det mesta frid och fröjd, men när man väl flyttar ihop så ploppar det upp saker man inte var beredd på, "hur ska vi handska den här situationen tillsammans?", städning, renovering, vem ska stanna hemma från jobbet och passa ev barn? man kan tycka att det är småsaker men det är det inte, alla små blir ju en stor grej tillsammans. Därför tror jag nog att en öppen dialog och förståelse är bra för detta. Och om man kan så kan man gå in i den nya relationen som förlovade, eller flytta in i det nya hemmet med tanken: "Vi kommer göra så gott vi kan".

Angående passionen och romantiken så blir det ju så för vissa att det kommer svackor då och då. Kanske i stressiga, depresiva perioder, eller man kanske helt enkelt har tankarna på något annat. Men det kommer säkert lösa sig och det kommer nedförsbackar. Det bästa för din del är väl att försöka prata med din sambo och berätta vad du känner, tycker och vad som fattas för dig. Men du skrev att hon tog det som kritik, jaa hon måste förstå att det inte är kritik och att det är något ni båda två måste jobba på (som du sa).