Hur många frågade er om de kunde ta med någon mer, trots det inte stod respektive i inbjudan? och ALLMÄNT LESS OCH SÅRAD

Ingen har med att göra hur många ni har bjudit. Så ingen behöver veta hur många platser som blir "lediga" om någon inte kommer 

Om någon är så dryg som brodern där, så var lika dryga tillbaka. Säg att om någon har rätt att bestämma vem som kommer på Erat bröllop, så är det NI och inte han. 
Nu har ni ju redan fått veta vem det är. Och det enklaste där är väl att säga att "nej henne vill vi inte ha med, det hade varit en annan sak om ni var ett etablerat par, men inte som det är i dagsläget"

Om det är ett etablerat par, men där ni inte kände till att det fanns en flickvän så är det väl givet att den personen ska ha förtur på eventuellt lediga platser för då var det ju någon ni skulle ha bjudit om ni känt till henne...

Mitt bästa råd är ändå att ni måste kunna skjuta sånt åt sidan.
Fokusera på det som är viktigt. Om ni måste lämna exakta besked till cateringfirma eller restaurang innan ett visst datum så kontakta de som inte svarat och säg just det. "Vi måste ha ditt svar i dag, annars kan du inte komma"... 

Det syns väl inte om ett bord är borta? Dom vet ju inte hur många bord som fanns där från början.
Om ni har långbord så kan ni sprida ut gästerna lite genom att planera in luckor, låta bli att ställa en stol där, och istället dekorera mer på den platsen.
Om ni har runda bord så plockar ni bort en plats på några bord och sprider ut stolarna lite mer där istället. Gör gärna det på de bord där det sitter äldre människor så att dom inte behöver trängas.
Gör du det snyggt så kommer det se ut som att det ska vara så, istället för att det "fattas" folk  

Jag förstår hur ni menar och hoppas ni kan hitta ett sätt att förklara på.

Sedan skulle det för oss vara uteslutet att inte bjuda med respektive. Jag hade även reagerat om jag blev bjuden utan min fästman eller vice versa.
Men alla skall ju fa ha sin dag som de vill

Man blivandes syster sa att hon KOMMER ta med sin pojkvän. Hon frågade inte ens utan bara sa att hon och hennes barn kommer (de var bjudna) + hennes kille (som inte var bjuden). Vi har aldrig träffat hennes kille och dom har bara vart ihop ett par månader. Tycker hon är lite fräck. Hade hon däremot FRÅGAT hade vi sagt självklart, men nu tar hon det för givet, vi har liksom inget att välja på, han kommer punkt slut. Det kostar faktiskt med en extra gäst också... Ingen big deal egentligen men just sättet hon gör det på. Måste bara tala om att jag för övrigt ÄLSKAR min svägerska, hon är underbar!

Ja vi tänker ju olika, vi bjuder alla "med sällskap" och har många namn på våran lista där det står tex Elvira och XX

Jag anser inte att jag är de som skall avgöra vems förhållande som är seriöst eller ej och skulle även tycka det var helt ok ifall någon ville ta med en date.

Men det passar uppenbarligen inte eran dag.

Det är inte alla som har den ekonomiska eller platsmässiga möjligheten att bjuda alla plötsliga och kanske även väldigt tillfälliga kärlekar.

Om osa är någon månad innan bröllopet och paret bara varit ihop någon vecka så kan det bli dubbelt arbete för brudparet att först lägga till en +1 till någon för att någon vecka senare göra om det hela när denne/a +1 lika hastigt blivit ett ex som kanske t.o.m. måste 'o-bjudas' då det inte är en självklarhet att inbjudan endast gällde som sällskap till en som redan var bjuden...

Vi hade 6st som ville ta med sig sin nyfunna partner. Dagen då bröllopet väl blev av var det endast 2st som kom med sällskap. Behöver jag säga hur många olika bordsplaceringar vi fick gå igenom?

Vi blev t.o.m. tillfrågade om det gick att vänta med osa till någon vecka innan bara för att se om dom 'fortfarande var ett par då'
En annan (som jag faktiskt tyckte synd om) fick lov att ringa upp sitt ex och förklara att inbjudan inte längre gällde då de inte var ett par längre (hade blivit väldigt konstigt då exet mycket väl skulle kunna dyka upp annars)
En tredje flackade av och till med sin partner och blev väldigt förvånad då vi från vecka till vecka inte hållit 'partnerns' plats när de så ofta blev tillsammans igen.

Vad som passar ens dag och inte är oootroligt subjektivt

Att välja att inte ha "plus en" på inbjudningarna har inte att göra med att man lägger sig i om ett förhållande är seriöst eller inte. Det beror helt på olika traditioner och typ av fest och ekonomi. 
Vi har t.ex valt att ha middag med runt 60 gäster på en restaurang där det kommer att kosta strax över 1000 kr per gäst. Vi har en ganska tight budget och den största utgiften är utan tvekan mat och dryck. Vi bjuder den närmsta familjen och släktingar vi har regebunden kontakt med och våra närmaste vänner. De flesta vi bjuder är etablerade par och vi är lika goda vänner med båda parterna. Om någon av våra singelvänner skulle träffa någon som dom villa ta med så kommer dom vara välkomna i mån av plast, alltså om någon tackat nej, men vi kommer inte att ha råd att ha "extra gäster". Alla som vi bjuder är personer som står oss så pass nära att om dom träffat någon som känns viktig för dom så vore det bara jättekul om den personen kunde komma, även om det blir första gången man träffas. 

Vi har valt att ha +1 på alla singlar vi ska bjuda. Men då har vi räknat in det från början. Det är ju singeln val om hon/han vill ta med nån, det är ju inte tvång.
Ja va väldigt envis med det, för alla bröllop ja varit på, utom ett så har ja varit singel.
Det ja märkt är att som singel blir man oftast (för att inte säga alla o dra alla över en kant) får sitta på hörnet, eller på kanten, eller vid barna, lite där det fanns plats över, medans övriga är väl genomtänkt ihopplockade.

Det har gjort att ja vill prioritera att alla ska kunna ha nån de går dit med.

Med dettta menar ja absolut inte att de som bla TS berätta att gästerna vill bjuda in folk, gör rätt... SKriftliga inbjuningar är enbart till den som står på inbjudan, skriver man inte familjen Andersson utan Herr o Fru så är det inte barn tex.

Ja, jag vet inte om jag skulle tycka det var så kul på ett bröllop där man inte känner någon alls.

Jag hamnade bredvid en sådan person på ett bröllop en gång...INTE KUL!!!
Han kände ingen, inte ens brudparet, bara den han kom dit med. Han pratade knappt och på min andra sida hade jag två kusiner som inte hade setts på jättelänge och därför pratade barndomsminnen.
Behöver jag säga att det var nog den tråkigaste bröllopsmiddagen jag har varit på. Både för honom och för mig. Att sittningen dessutom höll på i ca 7 timmar gjorde ju inte saken bättre.

De som placerar singlar på hörn och bland barn förstår jag inte alls. Det normala är ju att blanda friskt och då spelar det ju ingen roll för placeringen om man är singel eller ej. Men bordsplacering är en svår konst som tar många timmar i anspråk och som dessutom riskerar att måsta göras om helt och hållet ifall någon blir sjuk. Så man kan inte begära att alla ska lyckas perfekt. De tär kanske dessutom första gången man gör en det.
En enda person hit eller dit på ett bröllop kan betyda att man måste flytta på 20 för att få ihop en bra bordsplacering. 

Åh, vad jobbigt det låter! Jag tycker riktigt synd om dig! Jag var också jättestressad ett tag och hade hundra olika upplägg på dagen och tänkte bara på vad alla andra skulle tycka. Jag förstår inte hur någon kan säga komma med motargumentet att "om ni inte har råd varför ska ni gifta er alls då?" när ni säger att ni inte har råd med fler gäster. Det är så korkat! Ni vill gifta er och ni bestämmer själva vad ni har råd med. Och bara för att man har råd att lägga ut 50.000 kr betyder det inte att man har råd att lägga ut 60.000 kr! Vi har en dyr middag, men våra inbjudningar är billiga, min klänning har kostat 500 kr, jag sminkar och fixar hår själv och m2b har redan en fin kostym som han kan använda. Visst, tittar man på våra konton så kanske jag skulle haft råd med en dyr klänning men jag VILL inte lägga en massa pengar på det. Ingen ska lägga sig i om man har råd med en extra gäst eller inte. Jag tycker din m2b's släkt verkar väldigt knepig, det känns inte som att det är speciellt mogna personer. Låt dom sura, ni vet ju att ni har rätt! Och försök att inte lägga onödig på energi på sådant som inte kommer spela någon roll. Varför inte säga såhär till dom som vill ta med en extra:
"Vet ni, vi vill jättegärna träffa era nya respektive men som det ser ut nu så har vi varken råd eller plats att bjuda med dom på bröllopet, men ni får jättegärna komma hem till oss någon kväll på middag/bjuda oss på middag någon kväll. Det blir kanske ett bättre sätt att träffas första gången än på vårt bröllop som ändå kommer vara så mycket folk och ingen dom känner." Kanske det kommer fram att dom är mer intresserad av att få gå på bröllopsfest än att just NI är så viktiga personer i deras liv. Jag kan också ärligt säga att jag inte förstod hur mycket jobb och pengar det låg bakom att planera ett bröllop när jag var 20 år. Jag hade säkert kunnat ta för givet att det var ok att ta med någon, precis som på vilken fest som helst. MEN att inte vilja förstå när någon faktiskt förklara för en, det är bara dumt!

Ts, jag tycker inte att man ska behöva försvara inför någon annan varför man skaffar barn...eller varför man väljer att inte skaffa barn. Inte heller varför man väljer att ha ett litet bröllop...eller ett stort! Vad man väljer att göra med sina liv, är något som man endast behöver svar inför sig själv, så länge man håller sig inom lagarna.

Det verkar som att många tror att man har rätt att kräva hur andra ska ordna sina bröllop. Det enda bröllop man bestämmer över, är det egna. Då har man rätt att bestämma om man vill ha många eller få gäster,samt om man vill dela på par osv. Jag har sett ett enda underligt undantag i en tråd, där jag tyckte att bruden gick långt över gränsen för det rimliga när hon krävde att en ammande gäst skulle lämna det lilla spädbarnet hemma, för att bruden inte ville ha barn på sitt bröllop. Där borde bruden ha avstått från att bjuda den ammande mamman. De egna barn man bestämmer om de ska komma eller inte...och när, är de egna! Man bestämmer förstås bara över dina egna pengar, inte över hur andra ska fördela sina pengar.  

Försök att inte ta illa upp, och må dåligt. Är det möjligen så att din blivande är lillebror? Det verkar som att man har en tendens att behandla er som om ni inte kan klara av att fatta beslut själva, något jag är övertygad om att ni kan!  

Ush, känner igen mycket. Men jag har kommit till att inse att det spelar ingen roll hur man gör, någon eller i vårt fall MÅNGA kommer bli sura på oss just för att vi resonerar precis som du gjorde - känner vi inte deras respektive så vill vi inte ha dem på vårt bröllop.

När började ens bröllop handla mer om vad gästerna vill än att man ska hylla brudparet på deras stora dag?

Helt sant! Men jag tycker ändå det låter ganska extremt i TS fall, med en blivande svåger som vägrar säga VEM han vill ta med sig med motiveringen i stil med "det har inte ni med att göra" är nog bland det mest oförskämda jag hört (med risk för att låta som att jag är 83, haha...)
Jag ser också gärna att folk frågar, men då ska dom ju respektera om vi säger nej. Det är ju inget man gör av illvilja utan för att det av olika anledningar inte funkar, 

Nu har jag inte orkat läsa igenom alla svar och med risk för att bli sågad vid fotknölarna så tycker jag det är ok att fråga om man får ta med sig sin respektive på ett bröllop. En vän till mig frågade om han kunde ta med sin flickvän, och vi hade utrymme och sa att det gick bra. Jag tycker det känns bra att mina gäster kände sig så bekväma att de vågade fråga. Frågar de så har de också uppfattat att det bara är de som står på inbjudan som är bjudna Och vill ni inte ah fler så är det inte så svårt att förklara att utrymmet inte var större och att tyvärr måste man dra gränsen någonstans...

Och folk är bygda så att man svara sent, gärna sista dagen framförallt om det är lång tid emellan att inbjudan skickas och sista osa-dagen. Även om det är den viktigaste dagen i ert liv så kan inbjudan hamna bakom andra papper på kylskåpet och man missar osa.dagen.

Och jag är ledsen, bordsplaceringen kommer du få göra om och om och om igen. Dagen innan och samma dag som bröllopet så föll 5 personer bort p g a sjukdom och det är bara gilla läget och snabbt flytta om bland platserna...

En bra sak att ta med siig är att om 80% av dagen blir som man önskat ska man vara 110% nöjd.

Det där är så trist attityd, att man som gäst har "rätt" att kräva saker!

Vi hade tur, endast en person (en kusin på min mans sida) bad att få ta med sig en ny flickvän och i hans fall tyckte vi att det var helt okej, bara för att vi var så glada att han träffat en tjej. Däremot sa han, lite käckt sådär, att "är det inte kutym att skriva med gäst på inbjudan". Då svarade jag med mitt allra charmigaste leende att det är väldigt amerikanskt att låta alla ta med en gäst, det är inte kutym i Sverige. Här är kutym att bjuda etablerade par, vilket vi också gjort. Då blev han lite generad, han är en sån som tror att han är väldigt bevandrad, ha ha! Men tydligen läser han inte Magdalena Ribbings spalt på DN lika duktigt som jag...

I övrigt har jag en kompis som en vecka (!) innan bröllopet SMS:ade (!) att han glömt att svara och undrade om jag hade räknat med honom i alla fall... Då blev jag faktiskt väldigt ledsen. Jag hade medvetet låtit bli att påminna honom om att svara för jag tycker inte att man ska behöva påminna någon om ett bröllop. Jag förstår väl också att mitt bröllop inte är en lika stor sak för honom som för mig, men jag tycker ändå att man förstår att det är en stor dag för den som bjuder in och att det minsta man kan göra är att svara. Till saken hör att jag har hört av mig två gånger till honom och sagt att det vore roligt att träffa honom och hans nya tjej som jag inte träffat, så att jag skulle hinna träffa henne innan bröllopet (hon var medbjuden), men varje gång rann det ut i sanden.
Nu löste jag det så att jag svalde min stolthet (för trots allt ville jag ju att han skulle vara med) och lovade att han skulle få komma men att han flickvän inte kunde följa med. En annan kompis sambo hade ställt in dagen innan och jag sa att jag hade en plats ledig tack vare hans avhopp. Det var inte helt osant, visst hade jag kunnat boka på en person till, men lite ville jag att det skulle svida att han ignorerat mig (eller helt glömt bort, som han uttryckte det...)