Maken och jag hade känt varandra en tid innan vi blev tillsammans i augusti 2003. Jag var då 33 år och han 47. Då vi bägge varit gifta tidigare och hade barn på varsitt håll sade vi att vi skulle ta det lugnt och inte stressa, främst för barnens skull. Det gick "så där" kan man väl säga... Vi förlovade oss på nyårsafton 2003 och det var ju lite lugnt och sakta, och vi väntade med att flytta ihop. Sedan lade sig Moder Natur i våra planer - jag blev gravid!
Vi hade tänkt oss att försöka skaffa ett gemensamt barn, bara inte riktigt så snabbt, så barnet var oplanerat men önskat och välkommet av oss båda. I november 2004, två månader för tidigt, föddes vår son. I juli 2005 slog vi till med kombinerat bröllop och dop, då hade vi alltså varit tillsammans i 1 år och 11 månader. Sakta och försiktigt, var det ja...
Men trots att vi inte tog det så lugnt och försiktigt som vi tänkt har vi varit lyckliga tillsammans, och klarat oss igenom många svårigheter som svetsat oss samman och gjort att vårt äktenskap känns mycket tryggt och stabilt i dag. Det heter trots allt "i nöd och lust", man måste vara beredd på att det stundtals kan vara mycket av bägge delar och inte tro att det bara ska vara en dans på rosor livet igenom.