Viccan skrev 2012-08-14 09:16:14 följande:
Hej,
Nu är jag nyfiken. Hur går de för Er:
Amejuli ,
eosinmimmi ,
Hame och
Lillis82 ?
Mår Ni bra? Vilken vecka är Ni i? När är Ni beräknade?
Har ni varit på KUB-test eller första ultrljudet?
Hoppas att ni mår bra och att allting rullar på precis som ni önskar.
Åh, Hej!
Har inte varit inne på jättelänge, så har missat lite inlägg här. Men här kommer en uppdatering:
Jag är nu i v. 18 ( 17+ 3) och är beräknad till den 16/2. Mådde lite illa i början men spydde aldrig. Hade dock dålig matlust och behöver normalt sett inte äta så mycket så jag har nog inte förstått hur mycket mer jag behöver äta. Uppe på det har jag haft en del problem med magen så jag tappade en del i vikt de första månaderna vilket gjorde mig rätt hängig. Så har verkligen fått jobba på att få i mig lite extra kalorier.
Sen plötsligt för ca två veckor sedan vände det verkligen och jag är i stort sett tillbaka på min ursprungsvikt plus att magen gick från i stort sett noll till att inte gå att dölja på bara en vecka. Blev lite chockartat. Men, men, "plötsligt händer det" :-P
Vi gjorde KUB i vecka 13 och det var jätte bra. Om en vecka (v.19) blir det RUL. Ska bli väldigt spännande!! :)
I vecka 16 kände jag de första rörelserna. Först sent tre kvällar i rad kunde jag ana det, men kände mig fortfarande osäker. Men nästa kväll blev jag helt övertygad då det upprepade gånger kändes som någon petade på mig inifrån. Mys!! :)
Igår kände maken parveln röra sig i magen för första gången. Inga sparkar men en förflyttning. Han var såklart riktigt nöjd. Särskilt då han tjatat om detta ett bra tag och jag ihärdigt hävdat att det ska dröja flera veckor till innan han kommer kunna känna något. Men tji fick jag. :-P
I övrigt mår jag också ganska bra nu. Illamåendet är borta och jag känner mig lite piggare. Humöret är väl inte alltid på topp men har varit härligt att börja med studierna igen och allt annat som hör hösten till. Däremot kan jag känna att det drar i ligamenten ibland (de som livmodern är upphängd i). Särskilt då jag i min utbildning ibland måste gå eller stå under längre tid eller när jag tränar. (Har svårt att låta bli även de mer skumpiga passen, haha) Men med ett rejält stödband funkar det mesta. :)
Känns mer verkligt nu och jag har små konversationer med denna någon som bor där inne i mig. Känns mysigt och längtan är stark.
Blev visst en väldigt låång uppdatering, men får kompensera det jag missat i mängd med lite längd på inlägget... :-P
Stort lycka till och kram till alla som hoppas och längtar!