MamaJuice

Äldre 11 Jan 00:33

185 svar

Vem leder er till Altaret?

Spånar och funderar!

Ska man bli ledd av sin far mot Altaret? Personligen tycker jag det är en supermysig grej att föreställa mig hur jag möter min blivandes blick när jag går mot altaret. Kan riktigt föreställa mig känslan av lycka och trygghet i att ha HONOM som mitt mål!

Men samtitidgt har jag förstått att det mest vanliga ialla fall i Sverige är att man går in tillsammans?

Hur ska ni göra?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-11 00:33
www.calleochjosefins.brollopssajt.se

MamaJuice

Äldre 11 Jan 00:37

#2

sollan skrev 2012-01-11 00:36:53 följande:

Jag å min blivande ska gå in tillsammans.

Tänk på att det finns präster/församlingar som inte tillåter annat än att man går in tillsammans.

Blivande vårbrud

Varför tillåter dom inte det?

MamaJuice

Äldre 11 Jan 00:50

#6

Men om jag går in själv då? Och möter min blivande vid altaret? Blir ju lite symboliskt tycker jag om hur två liv möts och blir ett!

MamaJuice

Äldre 11 Jan 01:01

#9

Ja, man tycker ju olika!

Själv tycker jag att det skulle vara tryggt och skönt att ha honom som mitt mål. Något att vila ögonen på och fokusera på,så jag slipper flacka med blicken bland alla släkt och vänner. Då blir jag bara nervös och det slutar i att jag blir rödflammig och svettas... Ingen vacker syn! Haha! Tror att gubben kan vara ett bra stöd därframme som sagt!

Men vem vet? Jag hinner kanske ändra mig!

MamaJuice

Äldre 11 Jan 01:04

#10

Strawberry skrev 2012-01-11 00:58:27 följande:

Vi kommer gå in tillsammans. Älskar min far enormt mycket, men älskar ju min mamma också ochingen av dem behöver "ge bort mig" då jag själv valt att gifta mig med min blivande.. Har svårt att förstå grejen med brudöverlämning, då borde någon "ge bort mannen" också. Och varför pappan och inte mamman? MEN det är din och din blivandes dag och ni ska göra det som känns rätt för er..

Som sagt var inte själva överlämningen det viktiga, har egentligen ingen vidare nära relation till min far. Men att gå fram själv med näbb och tärnorna som breder vägen , ja jag vet inte, möta min man och få känna längtan att komma fram till honom!

Är jag helt ute och yrar?

MamaJuice

Äldre 11 Jan 12:33

#21

Många tänkvärda åsikter!

Men att min man skulle känna sig mindre viktig denna dagen för att jag går in efter honom, tror jag verkligen inte! :P

Han kommer ju vara där först och möta familj och vänner först!

Kan hålla med om att det är tack vare Hollywood som man till stor del drömmer om en sådan ingång. Men gör det det mindre verkligt eller romantiskt för det? Det är ju så jag alltid föreställt mig det!

Tycker också det är lite "out of fashion" att se brudöverlåtelse som kvinnoförnedrande. Har också alltid haft samma syn som MalinLarsson. Att min far litar på min blivande att han klarar av uppgiften som min beskyddare, inte att han tar över äganderätten över mig! Tycker att hela den grejen är sjukt romantisk och om inte annat borde ju det ge min blivande man lite egoboost! För han ÄR min klippa!!

MamaJuice

Äldre 11 Jan 14:52

#31

Ni fokuserar så starkt på att fadern ska lämna över. Sen tycker jag ni är lite väl agressiva, folk har väl rätt att tycka som dom vill? För vi är just starka vuxna kvinnor som kanske väljer att gå in med vår pappa, ensamma eller tillsammans med vår partner. Inte ska vi väl välja pga hur ni skäller och förespråkar annat?

Vad ger er rätten att säga att andras syn på saken är fel syn?

Har skrivit flera gånger att jag vill gå in SJÄLV för själva symboliken i att MÖTA min man där framme är något som JAG tycker är fint! Det är MITT drömcenario!

Jag är inte tio år, och jag ta egna beslut. Men ni verkar inte tycka att jag är kapabel till det bara för jag inte väljer er version?

Alla gäster som kommer på vår dag vet mycket väl att jag valt min man själv, och han mig. Att jag är självständig och stark. Inte ändras fan deras uppfattning pga hur vi väljer att utföra vår ceremoni?

Det är snarare i min mening, svagt att inte våga göra som man alltid drömt, pga vad alla ska tycka!

Och som jag sagt tidigare, tror inte att min blivande blir ETT DUGG förnärmad om jag råkar få lite mer uppmärksamhet än honom ett par minuter!

Det är fritt fram att debattera och lägga fram argument för och emot. Men ni skäller och underminerar bara för folk inte är av er uppfattning. Det om något är väl varken vuxet eller starkt?

MamaJuice

Äldre 11 Jan 15:15

#34

Har ingenting med WOW-effekten att göra. Hade jag fått bestämma så hade vi rymt och gift oss i ett kapell i Vegas. Men det ville inte gubben!

MamaJuice

Äldre 11 Jan 15:17

#35

Norrskensflamman skrev 2012-01-11 15:10:58 följande:

Men faktiskt, TS, så frågar du i inledningen om man ska gå in med sin far?

Precis, frågar. Står inget om att jag vill bli inledd av min far. Ville höra folks åsikter! Just för att jag själv inte alls vet vad vi kommer göra :)

MamaJuice

Äldre 11 Jan 17:56

#42

Sandris86 skrev 2012-01-11 16:53:39 följande:

Tycker att om man har så himla svårt för att acceptera att folk tycker olika så kan man lika gärna låta bli att disskutera.. Eller åtminstone låta bli att överdriva och göra narr av folks åsikter, tankar och känslor så som jag tycker att Syrinx gör i sitt inlägg. Man kan tolka det hur man vill, det finns inte alltid bara ett sätt att se på saken. Lär er att vidga vyerna och se saker ur ett annat perspektiv, så ska ni se att det bli lättare att förstå folk som är av en annan åsikt än er själva.

Bara för att man ska bli överlämnad av sin far så betyder inte det att pappan har bestämt att det ska vara så, eller att föräldrarna har valt mannen åt en osv. Man kanske bara vill, som några andra skriver här, gå mot sin blivande man som ett mål, men utan att behöva gå in själv och därför väljer att ha en annan viktig person vid sin sida. Inte vet jag, bara funderar... Jag tycker att man ska göra det som känns bäst för en själv och ser inget fel i att varken bli överlämnad, gå in själv eller att gå in tillsammans.

För oss blir det att jag går in själv, efter brudnäbbarna och med min tärna efter mig. Min blivande kommer att stå där framme och vänta på mig med sin best man vid sin sida. Främst för att min blivande kommer från en annan kultur där bruden oftast blir överlämnad eller går in själv, och att han helst vill stå där framme och vänta på mig. Jag skippar överlämningen med anledning av att jag inte känner att jag har en såpass stark relation till min far, har aldrig varit "pappas flicka"... Kan även tillägga att han inte har några problem med att jag kommer att få all uppmärksamhet de få minuter jag skrider fram mot altaret, det var till och med hans förslag. Jag är inte ute efter någon WOW-känsla, våra gäster har ju hela kvällen på sig att beundra min klänning, håret osv. Vill bara gå genom altargången och se min framtid stå där framme och vänta på mig.

Ni får gärna tycka att det är löjligt, men det struntar jag i, för såhär känner jag och det är det viktigaste för mig.

SPOT ON!

MamaJuice

Äldre 11 Jan 17:57

#43

sagoprinsessa skrev 2012-01-11 16:56:30 följande:

Jag kommer nog att gå in själv om prästen tillåter det. Och om man vill kan man se det såhär; jag har själv valt att gifta mig med honom, jag kommer själv och frivilligt fram till honom vid altaret för att ingå äktenskap, han behöver inte släpa dit mig eller hålla mig i handen för att se att jag inte rymmer.
Nu är inte det varför jag vill gå in själv, men jag menar att man kan alltid dra saker till sin spets, vilken sida man än står på.

En liten tanke bara, ni som är gifta och har gått in med era män och aldrig i världen skulle byta bort det, tänk om ni inte hade gått in med era män utan gått in själva eller med pappsen, ni vet ju inte alls hur det hade känts. Om ni hade valt det andra kanske ni skulle sitta här och förespråka det andra. En tanke bara.
Själv tror jag att de flesta som planerar ett bröllop är tillräckligt mogna för att kunna avgöra hur de ska gå in. Så länge alla parter är med på ingången (hur den än ser ut) så tror jag att det var den bästa ingången för det bröllopet och just de personerna

WORD!

MamaJuice

Äldre 11 Jan 19:06

#48

darkHorse skrev 2012-01-11 18:31:34 följande:

Josefin521 skrev 2012-01-11 18:21:58 följande:

Håller helt och hållet med!!

Men att se saker ur ett annat perspektiv gäller ju båda "sidor" eller vad man ska säga. Ofta får man höra argumentet att "jag struntar i om det har någon betydelse, för MIG är det fint." Jag brukar försöka diskutera det mesta jag inte håller med om varesig det är skattepolitk, dödsstraff eller brudöverlämning. Förhoppningsvis kan jag också lära mig något av diskussionen.

Jag har faktiskt problem med det symptomatiska att fadern ska hedras synligt genom att leda in bruden, medan mamma kanske får en hedersroll genom att sy klänningen, arrangera blommorna eller något annat i skymundan. Jag är rädd för den bild man förmedlar, omedvetet, genom ett sådant handlade och vad det kan ha för konsekvenser för mina barn och barnbarn. Visst har jämställdheten kommit ganska långt idag, men det betyder inte att man måste sluta arbeta för den. Det finns fortfarande problem med ojämställd hemarbete, svårigheter med att få en heltidsanställning inom "kvinnoyrken". Män ska inte visa svaghet (exempelvis genom att bli ledd in av sin mamma).

Därför tycker jag att det är fråga som bör diskuteras och att man inte bara bör acceptera att alla tycker olika. Givetvis har jag respekt för andra åsikter, och jag kommer inte tvinga någon att göra annorlunda (hur skulle det gå till?). MEN jag tycker faktiskt inte bara man kan sitta tyst och hålla med om allt.

Vi har aldrig nekat er eran syn eller påstått att det på något sätt är fel att gå in som par. Jag är villig att föra diskussion, men att bli kallad tioåring eller att jag inte är självständig är omoget!

Ni håller fortfarande hårt i "brudöverlämning" fast att de flesta av oss promotar att gå SJÄLVA utan varken mamma, pappa, faster, brorson - för att möta den vi älskar framme vid altaret. Det om något visar väl styrka och självständighet? Det betyder inte att min gubbe är mindre viktig framme vid altaret. Han är ju min klippa, mitt mål? Ni verkar inte förstå vad vi syftar på, därför är det väl knappt lönt jag skriver det en femte gång egentligen? Detta har INGENTING med jämnställdhet och göra.

Annledningen till mina "SPOT ON" och "WORD" kommentarer innebär att jag tycker precis samma som de som skrev, inte att ni har fel eller vi rätt. Bara att jag håller med dom.

MamaJuice

Äldre 13 Jan 10:14

#129

Dejli skrev 2012-01-13 09:22:03 följande:

Det är ju fint att du känner att du går från ett liv till ett annat... De flesta av oss (kanske undantaget de som lever enligt mer ålderdomliga kulturella och/eller religiösa värderingar) har redan levt ihop med vår livspartner under ett bra tag, kanske skaffat barn ihop, har dyra bostadslån och bilar. Man lever under äktenskapliga former redan kort sagt.

Jag själv flyttade hemifrån när jag var 16, och har en fantastiskt bra relation med mina föräldrar, men mitt liv som det har sett ut i några år (sambo, djur, gemensam bostad och nu barn på väg) är det liv jag går ifrån och kommer leva ett bra tag förhoppningsvis. Jag går inte från något gammalt liv till ett nytt liv.

Så den enda synliga och praktiska skillnaden skulle vara en extra ring på fingret och att andra lagar gäller vid dödsfall/separation. Den symboliken du hänvisar till existerar förmodligen bara för en väldigt liten minoritet av de brudar som gifter sig i Svenska kyrkan.

Tycker det är tragiskt att det är den synen du har på ett äktenskap. För mig är det i huvudsak ett bevis på evig kärlek till min partner, att jag lovar att stå vid hans sida i vått och torrt, inte pga att jag ska få mer pengar om han eventuellt dör i en olycka eller liknande. Dom praktiska sakerna är isf mest för barnens skull.

Annledningen till att vi beslöt oss för att gifta oss, var för att hylla och fira vår kärlek, inget annat!

Hade gjort det likagärna utan ring och i ett källarförråd...

Och jag tror att det är MÅNGA brudar som känner precis så.

Vem leder er till Altaret?

INNEHÅLL