Dejli skrev 2012-01-13 09:22:03 följande:
Det är ju fint att du känner att du går från ett liv till ett annat... De flesta av oss (kanske undantaget de som lever enligt mer ålderdomliga kulturella och/eller religiösa värderingar) har redan levt ihop med vår livspartner under ett bra tag, kanske skaffat barn ihop, har dyra bostadslån och bilar. Man lever under äktenskapliga former redan kort sagt.
Jag själv flyttade hemifrån när jag var 16, och har en fantastiskt bra relation med mina föräldrar, men mitt liv som det har sett ut i några år (sambo, djur, gemensam bostad och nu barn på väg) är det liv jag går ifrån och kommer leva ett bra tag förhoppningsvis. Jag går inte från något gammalt liv till ett nytt liv.
Så den enda synliga och praktiska skillnaden skulle vara en extra ring på fingret och att andra lagar gäller vid dödsfall/separation. Den symboliken du hänvisar till existerar förmodligen bara för en väldigt liten minoritet av de brudar som gifter sig i Svenska kyrkan.
MamaJuice skrev 2012-01-13 10:14:04 följande:
Tycker det är tragiskt att det är den synen du har på ett äktenskap. För mig är det i huvudsak ett bevis på evig kärlek till min partner, att jag lovar att stå vid hans sida i vått och torrt, inte pga att jag ska få mer pengar om han eventuellt dör i en olycka eller liknande. Dom praktiska sakerna är isf mest för barnens skull.
Annledningen till att vi beslöt oss för att gifta oss, var för att hylla och fira vår kärlek, inget annat!
Hade gjort det likagärna utan ring och i ett källarförråd...
Och jag tror att det är MÅNGA brudar som känner precis så.
Jag förstår inte vad som är så tragiskt med Dejlis syn på äktenskap? För hon har ju rätt i vad hon skriver. Det är ju precis, exakt det hon skriver som äktenskap är.
Precis som hon skriver, så har nog många av oss som gifter oss i Sverige idag redan levt tillsammans under flera år. Många av oss har barn, hus/lägenhet, bil, husdjur osv tillsammans. Ett liv med delat ansvar. Att gifta sig, självklart handlar det ju om att man älskar varandra, handlar nog ofta om att man vill ha den där tryggheten, rent juridiskt sett. Att mycket i livet, speciellt om man har barn, blir enklare då.
Att bara tänka på äktenskap som något romantiskt, rosenrött, skimrande och sött tycker jag känns lite naivt. Att det enbart skulle handla om att hylla och fira sin kärlek. Äktenskap är så mycket mer än så. Det är livet och ingen vet hur livet kommer te sig, hur framtiden ser ut, vad som kommer hända. Det är en trygghet.
Självklart håller jag med om att det också visar att man vill vara tillsammans, att man vill dela livets glädjeämnen, men också sorg och alla motgångar. Att man ska finnas där, stötta och hjälpa varandra igenom vad det nu än må vara. Att man ska ge varandra utrymme att få växa och utvecklas som personer, både i och utanför förhållandet.
Trots det, så är äktenskapet mest av allt en juridisk trygghet för många tror jag. Med det menas det ju inte att folk gifter sig för att kunna få mycket pengar vid eventuellt dödsfall, för det har ju inte riktigt med saken att göra. Bara för att man är gift har man ju inte automatiskt gott om pengar, men ja, jag tror ändå det är många som tycker att det är skönt att veta att man har rätt att ärva varandra. Vad är fel med det? Om du och din blivande skulle leva tillsammans, utan att vara gifta, i 15år och han skulle gå bort, skulle du då vilja ärva honom? Eller tycker du det är helt okej att det ni byggt upp tillsammans går till hans föräldrar eller syskon istället?
Nåväl, jag tycker som sagt att Dejli har en bra poäng, även om äktenskap självklart ska handla om kärlek också.