Vem leder er till Altaret?

Det enda vi har bestämt hittills om vårt bröllop är  just att vi ska gå in tillsammans. Det finns många anledningar. Jag tycker för det första att det är orättvisst mot min mor att jag ska välja min far i ett sån stor händelse av mitt liv, dessutom tycker jag att det är fel mot min fästmans föräldrar att de inte får en del av den stora händelse. Sedan gillar jag inte symboliken i att bli överlämnad från en förmyndare till en annan. Tror dessutom inte att nån av mina föräldrar skullle vilja.

Sedan förstår jag inte varför det ska vara budgummen som står framme och väntar på bruden och inte tvärt om? Jag som brud ska inte ha mer fokus än honom, jag är varken mer eller mindre värd än honom och jag vill inte att han ska behöva vänta på mig som om jag skulle vara vigselns huvudperson, för det  är vi båda. jag vill gå in som den enhet vi är idag och även kommer vara efter. Vi är inte två som blir en för det är vi redan vi kommer bara stärka banden.Dessutom tycker jag att det är väldigt vackert med brudpar som går in tillsammans mot ett genensamt mål. Dessutom hardebrudpar jag sett gett varandra blickar på vägen upp till altaret så de där ögonblicken av kärlek, längtan och nervositet får man nog ändå.

Dessutom tycker jag att Aleta skrev verkar så fint så den stunden vill jag inte gå miste om  och jag skulle nog dö utan att kunna ha min älskade fästman brevid mig innan det är dags. Han är min största trygghet och inför en sån stor stund måste han bara vara vid min sida annars kommer jag gå upp i atomer pga nervositet. 

Däremot har jag inte något emot de som väljer att ha brudöverlämning eller de brudan som går in själva medan deras blivande väntar där framme men det skulle aldrig passa varken mig eller fästman.